Lärarlegitimationen – om att välja pedagogiskt ansvar
05 mars 2011 13 kommentarer
Jag skräms faktiskt lite av de olika skrivningar om ansvar som dyker upp angående lärarlegitimationens olika funktioner.
Den legitimerade läraren/förskolläraren har ett större ansvar för undervisningen än den icke legitimerade läraren/förskolläraren. Detta även när den icke legitimerade läraren/förskolläraren är behörig. (Rätta mig snabbt om jag har fel!) Från vem ges vi detta större ansvar och på vilket sätt tillåts vi bära det?
Jag pratar om mitt pedagogiska ansvar att fixa vikarie när jag eller någon kollega är frånvarande kontra mitt ekonomiska ansvar att hålla mig inom budget genom att t.ex. undvika att boka vikarie om det inte ”absolut behövs”.
Jag pratar om mitt pedagogiska ansvar att arbeta med undervisningsrelaterad administration kontra mitt (ekonomiska) ansvar för att sköta administrativa sysslor med en endast indirekt koppling till undervisningen, eftersom det är billigare än att anställa administrativ personal.
Jag pratar om mitt pedagogiska ansvar gentemot mina elever/barn kontra mitt ekonomiska ansvar gentemot ledning och huvudmän.
Ger legitimationen mig verkligen praktisk och reell möjlighet att välja det pedagogiska ansvaret genom att välja bort eller åtminstone skära ner på andra ansvarsområden? Eller kommer det istället att fungera som ett slags friskrivningsbrev för ledning och huvudmän?
Spindelmannen brukar säga att ”med stora krafter följer stort ansvar”. Jag kommer att vänta med att ansöka om min legitimation tills jag med egna ögon sett att även det omvända förhållandet gäller.
Om Jan Kjellin
Flumpebloggen 
Ansvar är ett mycket komplicerat begrepp. Om vi definierar det till klart avgränsade områden blir det enklare – men också banalare.
För mig handlar det mycket om en moralisk nivå. Ett inre ansvarstagande – och det är svårt att lagstifta fram (eller bort!)
GillaGilla
Men i frågan om lärarlegitimationen handlar det ju om ett yttre, eller formellt ansvarstagande.
Legitimationen ställer krav. Och i vissa situationer tillåter inte förutsättningarna att dessa krav uppfylls, även om man vill och försöker.
Vad händer då?
GillaGilla
Fråga: får icke-legitimerade lärare/förskollärare jobba som det? Eller får man jobb, men under osäkrare förhållanden?
Sedan är din fråga viktig. Vilket ansvar får jag, egentligen? Jag får en lite dålig smak i munnen av det här. Det liknar mycket härskartekniken med dubbelbestraffning: hur du än gör så blir det fel.
Pippi säger något liknande: är man mycket stark måste man också vara mycket snäll.
GillaGilla
Om du redan har en fast anställning behåller du den. Men jag vet inte hur det blir i förlängningen – kanske ser vi snart undantag som gör att det blir lättare att friställa icke-legitimerade lärare/förskollärare till förmån för legitimerade (d.v.s. ”ambitiösa”) lärare/förskollärare? (OBS! Spekulation.) Vid nyanställning är det väl så att bara legitimerade lärare/förskollärare kan få fast anställning, tror jag.
Jag har en väldigt dålig smak i munnen! Kanske handlar det om vilken generell arbetssituation man befinner sig i, men mycket handlar om otydligheten kring vad det nya ansvaret innebär för såväl den enskilda läraren/förskolläraren, som för verksamheterna i stort.
Härskarteknik är inget irrelevant begrepp i diskussionen, är jag rädd… 😦
GillaGilla
Till att börja med , ansvar utan befogenheter är inget värt.
För det andra, budget ansvaret ligger på förskolechefen att uppfylla de ramar som huvudmänne satt. Inget annat. Om de är för snäva beror det på inkompetenta huvudmän som inte har en mål- och resultatstyrning på den pedagogiska verksamheten:))
GillaGilla
Och den biten kan bli problematisk när de här ansvarsområdena påverkar varandra så starkt. Och går in i varandra.
Jag görs delaktig genom att hå befogenhet att fatta ekonomiska beslut, om än på mikronivå. Mina beslut att t.ex. boka vikarie(r) vid frånvaro påverkar min förskolas ekonomi, min fri- och rättighet att ta semester när jag vill, min lön och så vidare.
När man i januari säger att vi ligger X miljoner back den kommande året för att vi bl.a. tagit in för mycket vikarier året innan, är det huvudmannens och förskolechefens sätt att säga att det ekonomiska ansvaret är mitt. Och det innebär att jag knuffas in i en position där mitt pedagogiska ansvar MÅSTE dela rum med ett ekonomiskt ansvar och med lärarlegitimationens utökade individansvar för undervisningen innebär det alltså att det är jag som blir ansvarig för beslutet att sabba undervisningen genom att inte ta in vikarier vid frånvaro, samtidigt som jag blir ansvarig för att sabba ekonomin när jag gör motsatsen.
Eller, om man väljer att se det på annat sätt – antingen ryker legitimationen eller jobbet. Lite drastiskt uttryckt, för effektens skull.
GillaGilla
Dubbel bestaffning. 😦
GillaGilla
@Plura Kanske är huvudmännen inkompetenta, det kan jag inte bedöma, och kanske beror det på vilket perspektiv man har. Men samtidigt som visionerna för verksamheterna är skyhöga, så finns inte resurserna. Glappet blir för stort.
Det är ovärdigt en svensk förskola eller skola när det inte finns medel att uppfylla målen.
Det gäller att kunna se skillnad på när det är individen som fallerar och när det är förutsättningarna som är åt h*e.
GillaGilla
I den bästa av världar är det den som bär det pedagogiska ansvaret (ansvaret för undervisningen) som avgör de grundäggande faktorerna för denna. Såsom gruppstorleken, antal pedagoger/barn eller elev, vilket material som skall användas och så vidare.
Men att tro att den typen av befogenheter följer med lärarlegitimationen och det ökade ansvaret känns väldigt obetänksamt och – rent ut sagt – jäkligt osannolikt.
Så vilket slags situation är vi på väg att försätta oss i?
GillaGilla
Det var en bra tanke! Vilka är de grundläggande faktorerna och i vilken mån har vi, som ytterst ansvariga (i alla fall dom som får skit om något blir fel), kontroll över dessa? Tål att tänka på! Jag kan inom de ekonomiska ramar som finns köpa in vissa saker som jag tycker behövs, men storleken på barngruppen bestäms av kommunen eller stadsdelen.
Sedan är det frågan om vilket ansvar vi kan lägga på oss själva när det gäller situationen vi är på väg in i. Vilken röst har vi haft? Eller vem har vi låtit tala för oss?
GillaGilla
”Rektorn respektive förskolechefen har enligt den nya skollagen (2010:800) ett övergripande ansvar för den inre organisationen och det pedagogiska arbetet, men det är inte tydliggjort vem som ska vara direkt ansvarig för undervisningen. Genom legitimationen och bestämmelsen om ansvar för undervisningen förtydligas den legitimerade lärarens respektive förskollärarens individuella yrkesansvar. Möjligheterna till utkrävande av ansvar från legitimerad personal blir därmed större.” -prop. 2010/11:20
Det är bl.a. den här härvan vi försöker reda ut. Vad är det egentligen som sägs?
GillaGilla
Läste intervjun med dig på den där papperstidningen jag får hem som jag hittills knappt aldrig ens brukar bläddra i. Tycker det är sunt förnuft att ställa sig tveksam till ”the new shit” om man nu får säga så. Du har en väldigt intressant blogg som tar upp mycket av det där praktiska man själv inte har en susning om, för jag har ju t.ex aldrig jobbat inom läraryrket förr och kommer som ny där alla talar om för mig hur det är.
Jag håller alltså på att utbilda mig under mitt första år som fritidspedagog, tycker att de trycker lite väl mycket på hur mycket vi kommer att särbehandlas istället för att fokusera på hur ett samarbete med de andra lärarna skulle kunna tänkas se ut. Det är som om alla fritidspedagoger som föreläser låter trötta och har tappat hoppet, många i min klass vill inte ens gå den här inriktningen, men det gör mig bara mer beslutsam faktiskt!
GillaGilla
Det gläder mig att du tycker bloggen är både intressant och praktisk. Det betyder att kanske fler än ”de invigda” kan få ut något av att läsa den.
Det är nog svårt att vara positiv/konstruktiv utan att bli något slags marknadsförare för i ditt fall fritidspedagogyrket. Samtidigt är det dumt om pendeln svänger för långt åt andra hållet också. Roligt att det blivit en sporre för dig – det bådar gott!
För det beror också på hur man är som person. Det är bl.a. därför jag inte har skrivit något på skollyftet ännu. Det är för positivt för mig. Jag känner att jag lär mig mer av att gräva ned mig i dynga än att klättra upp i en grantopp.
(Missförstå mig rätt: Jag tycker Skollyftet är super. Men jag tycker det är svårt att skriva positivt och inspirerande på ett sätt som samtidigt känns ärligt.)
GillaGilla