Skollagsutmaningen 2009

Det blir inte mycket tänkt och ännu mindre skrivet såhär års. Jag känner inte heller några större behov av att uttrycka mig skolbloggsmässigt, varför den redan inledda bloggtystnaden med stor sannolikhet kommer fortsätta in på det nya året.

Men innan jag helt släpper Flumpebloggen vind för våg i ytterligare en ungefärlig vecka, tänkte jag komma med en liten utmaning (eller om det är en uppmaning) med anledning av den nya skollagsremissen.

Det första jag lade ögonen på när jag skummade det tusental sidor som förslaget till ny skollag omfattar var frågan om behöriga lärare, något som både jag och Dagens Skola tagit upp.

Men det finns förstås många fler aspekter som förtjänar att lyftas fram i lagförslaget. Och alla bär vi på varsin ryggsäck som får oss att se vissa avsnitt markerade med neongul överstrykspenna. Så när era magar återställts efter julbordsexcesserna och ni har bytt de julklappar som bytas kan (och bör), kan ni väl sätta er och fundera över vilken del av lagförslaget ni tycker är riktigt bra, riktigt dåligt och vad ni tycker om förslaget som helhet.

Och som vanligt gör ni det antingen i en kommentar här nere, eller i er egen blogg (med en liten hänvisning i en kommentar, så vi hittar dit).

God Jul och ett Gott Nytt År! 🙂

Obehöriga äga ej tillträde

”Endast den som har en lärarexamen eller motsvarande äldre utbildning och den som har fått ett behörighetsbevis ska få anställas som lärare eller förskollärare i skolväsendet utan tidsbegränsning.” -ur lagrådsremissen Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, s. 236

Stående ovation. Blotta närvaron av outbildad personal i skolor och förskolor är ett hot mot läraryrkets själva legitimitet. Att dessa individer i många fall är synnerligen lämpade att bli lärare är en sak, men att bjuda in dem och låta dem stanna är katastrofalt för både läraryrket i synnerhet och skolan i allmänhet. (Erbjud istället dessa lovande lärarämnen en betald utbildning – det skulle löna sig i längden.)

Att ha en utbildning – en yrkesexamen – är inget värt så länge våra arbetsgivare anställer ”vem som helst” att utföra vårt jobb. Det har växt fram en attityd, t.o.m. hos verksamma lärare, som säger att den kompetens vi tillskansar oss på vår utbildning går att lära sig efterhand och att en stor dos bondförnuft är en bra start. Helt enkelt att ”vem som helst” kan utföra vårt jobb. Och den ständiga tillsättningen av outbildad personal bekräftar bara ytterligare attitydens validitet. Även om vi vet att det inte stämmer.

Frågan om outbildade lärare handlar om så mycket mer än bara det. Den sätter ribban för hur skolan behandlas i media, av politker, av gemene man. Ett yrke som kan utföras av vem som helst kan också behandlas hur som helst. Därför skulle jag gärna sätta upp ”obehöriga äga ej tillträde”-skyltar på varenda skola och förskola i landet. Och det redan imorgon.

Först då kan skoldebatten börja på allvar.

ESO’s rapport 2009:5

Jag läser Expertgruppens för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) rapport om likvärdighet och resursfördelning (finns att läsa i PDF-format). Det är intressant och nyttig läsning som berör ett antal dagsaktuella områden.

Bl.a. diskuterar man och tolkar likvärdighetbegreppet på ett bra sätt. Man väger också den centralstyrda skolan mot den decentraliserade på ett i mitt tycke objektivt och nyanserat sätt, samt berör frågan om hur man premierar bra lärare på bästa sätt.

Läs den och reagera!

Själv fokuserar jag på förskolan, eftersom jag hittade rapporten via Skolporten, som tipsade mig om notisen i SvD om förslaget om tester i förskolan. Jag blev nyfiken och ergo klickade jag mig vidare till rapporten.

Den kortfattade historiken över förskolans framväxt gör mig ödmjuk. Dess ungdom blir påtaglig och vissa andra skolbloggare framstår nästan som pionjärer. Och när man i rapporten hävdar att förskolan stärker likvärdigheten (eller förutsättningarna för denna) i skolan rodnar jag nästan av stolthet där jag sitter. De slutsatser man drar centreras också till stor del kring förskolans roll som ”entré” till skolvärlden. T.ex. lägger man fram förslaget att ”fördela resurser i utbildningssystemet framtungt, dvs. fokusera givna resurser på förskolan, förskoleklass och de första åren i grundskolan” – detta eftersom ”rätt utformad kan förskoleverksamhet ha stor betydelse för barns senare studieframgångar och framtida yrkesliv. Särskilt viktigt tycks det vara för barn från missgynnade hemförhållanden. För denna grupp av barn kan en ambitiös förskoleverksamhet ge mycket hög individuell och samhällelig avkastning

Sedan kommer det här om testerna. Rapporten talar om nationella diagnostiska tester av kognitiva och icke-kognitiva funktioner, alltså ett slags mätningar av slutledningsförmåga, kreativitet, problemlösning, motivation, samarbetsförmåga och självkontroll m.m. Detta för att på ett tidigt stadium kunna ”ta itu med barn med inlärnings- och koncentrationssvårigheter”. Förslaget försvaras med att ”testerna i första hand mäter icke-kognitiva egenskaper, vilket är vad den svenska läroplanen för förskolan fokuserar på” och där känns det faktiskt som att jag lyckas närma mig idén.

Kanske kan de här testerna införlivas i den befintliga dokumentationen på något sätt? Kanske finns den tanken redan, även om den inte uttalas i rapporten? Jag tror inte det handlar om en mätning av – säg – kreativiteten, utan snarare en slags värderande beskrivning. ”Ligger det här barnets kreativitet inom gränserna för vad som kan förväntas?” Typ…

Tyvärr blir jag lite avskräckt av det följande förslaget om ”registerdata för barn som deltar i förskolan” där resultatet från de ovan nämnda testerna skulle kompletteras med uppgifter om barnens bakgrund och sedan följa barnen genom hela grundskolan – där man förstås efterhand kompletterar med individuella resultat på alla nationella prov. Tanken är god på ett lite kliniskt, pragmatiskt sätt – att skapa ett gediget forskningsunderlag som kan användas exempelvis vid ”studier av vilka egenskaper hos lärare som gör dem framgångsrika, vilken betydelse förskolan har för framtida skolprestationer och arbetsmarknads-utfall och vilken betydelse olika typer av resurser har för förskolans kvalitet”. Men tanken rymmer också en etisk sida som tyvärr lämnas helt obeaktad i rapporten. Lyckligtvis kompenseras jag lite grand av den följande idén om ”ambitiösa förskoleprogram” i syfte att dra lärdomar och utveckla den ordinarie förskoleverksamheten.

Intervjuad

Idag står jag i fokus på Magisterns blogg. I ”söndagsintervjun” frågar Andreas mig om mitt yrkesval, lite genus och flumpedagogik, samt mina visioner som potentiell ny skolminister.

Bara så ni vet.

Kan man betygsätta i Wordle?

Efter den långa och intressanta diskussionen i anknytning till inläget Vems är betygen? har jag funderat lite på vad vi egentligen kom fram till. Om värdet i diskussionen. Om hur jag skall gå tillväga för att sammanfatta våra kollektiva erfarenheter av att ha deltagit i diskussionen. Ja, för att tala klarspråk, hur jag skall betygsätta den.

Då vi inte har några givna betygskriterier eller uppnåendemål för diskussionerna, blir det lätt lite si och så med likvärdigheten. Jag kan heller inte luta mig på min lärarutbildning, eftersom professionalitet inte väger särskilt tungt när det gäller betygsättning. Dessutom blir det så abstrakt att sammanfatta en diskussion som omfattar mer än 56 000 tecken (utan mellanslag) eller 11 214 ord med en bokstav från A till F att värdet av vårt samtal liksom förminskas och nästan försvinner.

Men så fick jag en idé. Jag klistrade helt sonika in diskussionens 135 kommentarer på Wordle och vips! hade jag fått en visuell representation av vår diskussion som – tycker jag – är överskådlig och ger utrymme för ytterligare funderingar. Saknar vi t.ex. några ord som borde finnas med i en betygsdiskussion?


”Likvärdighet” verkar inte ha diskuterats särskilt flitigt, ser jag, trots att det är ett begrepp som är centralt i de flesta andra skoldebattssammanhang. Jag vet, jag vet, vi här är nog rörande överens om att begreppet uttrycker ett ouppnåeligt ideal, men när det t.ex. diskuteras som något praktiskt genomförbart på ledarsidan i senaste numret av Lärarnas tidning (20/2009) börjar jag ändå undra hur vi lyckas undvika att tala om det.

Jag vet inte… Hur tänker du?

Är det fler ord som saknas? Vilka ord är det i så fall? Och varför saknar du just dem?

Prenumerera på Flumpebloggen!

Nu kan du få Flumpebloggen i din brevlåda – förutsatt att den tar emot e-post. Kika i högerspalten, strax under listan med de senaste kommentarerna…

%d bloggare gillar detta: