Misfits

På bloggen ”Samtider” skriver Klalin den tidiga höstterminens roligaste inlägg när han sätter Spotify-grundaren Daniel Ek i en skolpolitisk kontext. Ett misslyckande är det. Enligt all formalia, från läroplan till skollag till skolpolitiska utspel. Daniel Ek är – i teorin – helt misslyckad i egenskap av produkt av det svenska skolsystemet. Eller, om man vänder på det; Daniel Ek är den han är idag trots det svenska skolsystemet. Och han är inte ensam. Det är ganska lätt att plocka fram lyckade exempel på personer som misslyckats i skolan, men lyckats i livet och/eller karriären.

Men egentligen är det kanske inte poängen? Kanske pekar Klalin i sitt inlägg på en mycket viktigare faktor. Att på varje Daniel Ek går det ett större antal verkligt misslyckade skolhaverister. Personer som inte bara misslyckats med att inordna sig i den givna skol-ordningen, utan därtill – som ett direkt resultat därav – råkat riktigt illa ut i livet.

Jag tror inte för ett ögonblick på att dessa människor kunde blivit hjälpta av den typ av stramare tyglar och teknokratiska tankesätt som dominerar skolpolitiken idag. Tvärtom hade de behövt en större frihet att kunna ge uttryck för vad det är de behöver och på vilket sätt de behöver det. En mer formbar skola, helt enkelt.

Individanpassning betyder att skolan ska anpassa sig till individen. Inte att anpassa individen till skolan. Även om ordet, till sig form och klang, antyder det senare…

Flummig forskning

Ämnet för kvällens #skolchatt var (skol-)forskning. Jag var med lite i början, men distraherades ganska omgående av en film och missade egentligen hela kalaset. När jag återkom svarade jag på ett par av de mentions jag samlat på mig angående frågan om hur verksamhetsnära forskningen kan vara innan den förlorar i generaliserbarhet. Jag tänkte först att det var det stora – teorin om allting – som var målet med forskningen, men när det kom till kritan insåg jag att det nog inte är så jag vill ha det. Det hade dessutom gått stick i stäv med den postmoderna ådra som löper genom min flumpedagogiska kropp.

Den verksamhetsnära forskningen. Fallstudierna och det skarpt avgränsade underlaget. De placerar forskningsfrågan i en tydlig och lättidentifierad kontext som gör det lättare för de som tar del av materialet att förvandla forskningens svar på ”vad” till det ”hur” man ofta eftersöker. I bästa fall gör de dessutom i ett tidigt skede klart för läsaren om materialet är relevant eller inte.

(Jag ser hur jag oproblematiskt sätter en yrkesverksam lärare med en specifik fråga framför materialet. Men forskning har förstås fler målgrupper och syften än så.)

Vad vill vi med skolforskningen?
Vem skall lära sig av den?`

Precis som man inom specialpedagogiken ofta svarar på konkreta frågor med uppmaningen att söka svaret inom oss själva, svarar forskningen ofta genom att skruva isär alla delar och lägga dem på en filt framför oss, så att vi kan spå framtiden i den särskilda ordning man lagt delarna.

Det är klart att den typen av forskning – den generaliserbara – har kvalitéer. Jag tror inte vi klarar oss utan den.

Men som flumpedagog sätter jag ett större värde i att just min skola/förskola beforskas, eller att jag vet att det är förutsättningarna i just min kommun som ligger till grund för de specifika resultat forskningen uppnått. Nyanserna försvinner i takt med omfattningen, samtidigt som det är nyanserna som är det betydelsefulla när forskningen skall omsättas i handling. Även om t.ex. det här är Flumpebloggen, kan jag knappast göra anspråk på att tala för alla flumpedagoger. Inte heller skolforskning(ens innehåll) kan/bör utge sig för att gälla alla skolor.

Varje bok eller avhandling jag lagt ifrån mig eftersom den – trots att ämnet är det jag söker svar inom – visar sig sakna relevans för just min specifika situation är ett exempel på detta. På forskning som misslyckats. Inte för att resultaten är felaktiga, förstås, utan för att den är för generaliserad eller forskningsetiskt otydlig för att det skall framgå att de förutsättningar som gäller de beforskade objekten inte är desamma som det objekt jag befinner mig i.

Vill man se skolan som en postmodern arena för lärande, blir kapitlet om forskning lite lätt problematiskt…

%d bloggare gillar detta: