När demokratin går överstyr?

Oj, oj oj! Skandalen blev ett faktum i det ögonblick nyheten publicerades i NA. Mio, 10 år, fick inte vara pepparkaksgubbe med en motivering som verkade handla om den så kallade ”politiska korrekthet” SD-anhängare ofta kritiserar som traditionsdödande och hotande (mot den s.k. ”svenskheten”).

Dock visade det sig ganska snart handla om något helt annat. Expressen och Aftonbladet publicerade förklarande artiklar om hur pepparkakssången plockats bort efter en demokratisk process där lärare och elever tillsammans valt (och inte valt) ut sånger som skulle ingå i årets luciatåg. Och att läraren dragit den logiska slutsatsen att om man inte sjunger pepparkakssången, så kan det rimligtvis inte heller vara med några pepparkaksgubbar i luciatåget.

Att man som 10-åring inte riktigt uppfattat den nyansen, eller ens reflekterat över de ”grava konsekvenserna” av att plocka bort pepparkakssången ur repertoaren, är förståeligt. Och kanske borde läraren ha varit tydligare med den biten. Hen borde dessutom ha varit tydligare när det ringer en upprörd förälder (och upprörd med rätta, bör tilläggas. Inga pepparkaksgubbar!? Död och förstörelse! Undergången är här!) och ifrågasätter detta demokratiska beslut. Förklarat processen och barnens delaktighet i den och inte bara den avgörande faktorn.

För jag kan mycket väl tänka mig att det där om att ”inte stöta sig” var en – om inte avgörande, så i alla fall tungt vägande – faktor i beslutet. Det är nämligen sjukt enkelt att dra paralleller mellan pepparkaksgubbar och mörkhyade. Liksom det är enkelt att göra sig en bild av ”att komma från Pepparkakeland” som vore detta en kontinent någonstans söder om Europa. Jag gör det varje gång. Och synliggör man den parallellen. Och problematiserar den. Och är 10 år gammal. Då väger de medmänskliga aspekterna större än traditionen. Man vill ju inte göra någon ledsen.

Sedan är det en helt annan diskussion huruvida pepparkaksgubbar bör upplevas som stötande eller inte. Men i det här fallet rådde viss konsensus om att de gjorde det, och man agerade utifrån det.

Det är något som skall bejublas, inte ifrågasättas eller misstänkliggöras.

Bra jobbat av berörda lärare och elever på Kanalskolan. Hoppas fler följer ert exempel och ser värdet i att implementera demokrati i klassrummet.

jag tror det behövs.

UPPDATERING:

…Sedan är det förstås synd att Kanalskolan backar och nu tillåter pepparkaksgubbar i tåget (om det nu var av ovanstående anledning man plockade bort sången). En viktig aspekt av demokrati(sk fostran) är ju att varje val man gör, varje beslut man fattar, får konsekvenser.

De som absolut vill klä ut sig till bakverk ändå kanske kunde klä ut sig till lussebullar istället?

UPPDATERING 2 (11/12):

Jag vill rekommendera hugade läsare att även ge sig i kast med Johannes Anyurus utmärkta debattartikel om ”det rasistiska spåret” i pepparkaks- och tintingate. Den fiskar på djupet och drar upp några obekväma frågor (och sanningar?) om drivkrafterna bakom de upprörda känslorna i dessa två likartade fall.

Annonser
%d bloggare gillar detta: