Om skolans och lärarens roll i det nya kunskapssamhället

Dagens flumsnackis har varit Anders Mildners kolumn i SvD. Den har inte bara inspirerat till bloggens undertitel (”ett grupparbete”) – den pekar också rakt på problematiken med den trend som idag genomsyrar den skolpolitiska agendan hos i princip varje etablerat parti; ett närmast ensidigt fokus på strukturella frågor utan hänsyn till hur samhället ser ut och i vilken riktning det utvecklas.

Man vill skapa ordning & reda genom att skriva fler regler, samt höja kraven på lärarna att bestraffa regelbrott genom sanktioner och beslagtagande av egendom (genom att öka våra befogenheter på dessa områden).

Man vill göra kunskapen mät- och kontrollerbar genom att öka antalet betygssteg och tidigarelägga obligatoriska och nationella kunskapstester, samt förmå lärare i grundskolans tidigare år att uttrycka sig i betygsliknande termer vid de s.k. utvecklingssamtalen.

Summa summarum vill man bibehålla en hierarkisk struktur där eleven – i all välvilja – placerats längst ner på stegen i en slags passiv roll som kunskapsmottagare. Där definitionen av ordning & reda kommer upp- och utifrån, liksom mätningen av den neutrala kunskapen. Och där läraren sitter någonstans mitt på stegen och varken kommer upp eller ner, eftersom han inte är mer än ett kunskapsförmedlande verktyg i händerna på den som för tillfället har den politiska makten.

Men, som Mildner frågar sig: När kunskapen går att hitta på Google eller Wikipedia, vilken blir då skolans och lärarens roll?

Christermagister svarar att ”vi ansvarar för att ställa frågorna som skapar nyfikenhet, att hjälpa till att sålla i informationsflödet, att öppna tankarna för nya lösningar och alternativ i samspel med eleverna och för relationerna mellan ”grupparbetets” deltagare”.

Någon skulle säkert tolka det som ett steg åt sidan. Bort från klassrummets mitt och in i skymundan. Men lite eftertanke säger att Christers svar handlar om det motsatta: Att bibehålla sitt läraransvar och jobba för att vara den garant som ser till att kunskapsinhämtningen och –bearbetningen sker under ordnade former, att den är konstruktiv och att den stimulerar elevernas egna initiativförmåga.

Något man inte uppnår genom påtvingad ordning eller fler betygssteg.

%d bloggare gillar detta: