Framtidens horisont

Jag läser i Lärarnas Tidning om att ingen vet hur det i praktiken ska gå till när de legitimerade, så kallat ”behöriga”, lärarna måste gå in och medbedöma (d.v.s. betygsätta) de olegitimerade, så kallat ”obehöriga”, lärarnas elever.Faktaruta saxad ur Lärarnas Tidning Tidningen ifråga har räknat ut att tidsåtgången för den behöriga motsvarar ungefär en halv arbetsdag i veckan per obehörig lärare om medbedömningen skall ske på ett någorlunda kvalitativt sätt (se faktarutan).

Aspekterna kring detta är några stycken. Ditt ansvar som medbedömare väger t.ex. så tungt att du i princip lägger din egen behörighet i din obehöriga kollegas händer. Och medbedömningen – i den mån den skall ske korrekt enligt Lärarförbundets uppfattning om hur en korrekt medbedömning bör gå till – kräver som sagt tid som bl.a. innefattar att ”se sin arbetskamrat undervisa [och] följa eleverna”. Till detta kommer säkerligen ytterligare några praktiska dilemman som inte avhandlas i artikeln. Men det egentliga problemet tas inte upp.

Lärarlegitimationsreformen, som sjösattes 2011 efter betänkandet 2008 (SOU 2008:52), som i sin tur var resultatet av det arbete som sattes igång den 23 mars 2006, då en särskild utredare förordnades att bedöma behovet av ett system med auktorisation av lärare genom beslut av den dåvarande regeringen, är med några få dagars felmarginal lika gammal som min nu 9-åriga dotter. Under hela denna tid – vare sig under de dryga två år som utredningen pågick, den tre-åriga mognadsprocess som följde eller under de fyra år som implementeringen av reformen ägt rum – har man frågat sig hur det här ska fungera i praktiken.

Hur ska betygsättningen gå till post-legitimationsreformen?

Alla rycker på axlarna.

Regeringen pekar på Skolverket pekar på huvudmännen pekar på rektorerna. Och det är lärarna själva som bär hela ansvaret. ”Ska man hårddra det sätter du din egen legitimation på spel när rektorn ber dig bli medbedömare”, säger Ann-Christin Larsson, ombudsman på legitimationspositiva Lärarförbundet. Kanske kan man vägra? Men det minskar knappast ansvarsbördan. På sin höjd byter den skepnad lite grand.

Fem års förarbete. Fyra års implementering. Ändå har ingen ens ställt sig den grundläggande frågan: Hur löser vi det här i praktiken?

Kanske fanns inte jag och de mina med i deras beräkningar. Kanske tänkte man sig att det den 1 juli 2015 – lååångt bortom framtidens horisont – bara skulle finnas legitimerade lärare i skolan. Kanske tänkte man att ingen skulle komma på tanken att opponera sig mot eller ens ifrågasätta en så genial reformidé som den om auktorisation av lärare. På sätt och vis är det den enda rimliga förklaringen. Även om den sätter en monumental dumstrut på alla instanser, organisationer och individer som varit delaktiga i reformarbetet.

Artikeln i Lärarnas Tidning slutar med en varning från Lärarförbundet. Återigen lämnas ordet till Ann-Christin Larsson:

Lärarna kommer att göra sitt yttersta för att klara även detta. Tills de inte pallar längre – och då får vi ännu färre lärare.

Sent ska syndar’n vakna, tänker jag.

Förskollagen 2010, kapitel 6

Här går det undan – inte. Jag får be om ursäkt för det oförberedda bloggavbrottet mitt i min sammanfattning av Förskollagen. Andra åtaganden har fått ta prioritet under den senaste månaden eller så. Jobbet tar förstås sin beskärda del, liksom en kurs i/om Reggio Emilia-inspirerad pedagogik. Jag har också tagit det första steget mot att bli en verksamhetsförlagd lärarutbildare, d.v.s en i folkmun kallad VFU-handledare. Min cirkel sluts lite på det sättet, eftersom min lärarutbildarutbildning handlar om den lärarutbildning jag själv gick, men som fr.o.m. nästa läsår kommer att vara historia. (Kan bli mer skrivet om det framöver, gissar jag.)

Här kommer i alla fall, sent omsider, min sammanfattning av kapitel 6 i det jag kallar Förskollagen 2010. (Kapitel 5 hoppade jag över, eftersom det inte rörde förskolans verksamhet.) Och med det avslutar jag också första delen av tre i mitt sammanfattningsprojekt. Andra delen är en sammanfattning av kapitel 8, ”Förskolan”, och den tredje delen behandlar tillsyn, överklaganden m.m. – den kanske jag t.o.m. hoppar över att sammanfatta.

Men nu handlar det alltså om kapitel 6: ”Åtgärder mot kränkande behandling”:

”Kränkande behandling” innebär ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567) kränker ett barns värdighet. Varken huvudmannen eller personalen får utsätta ett barn för kränkande behandling. Alla eventuella avtalsvillkor som inskränker rättigheter eller skyldigheter i detta kapitel är verkningslösa och det är huvudmannens ansvar att personalen fullgör sina skyldigheter inom detta område när de är i tjänst eller agerar inom ramen för sitt uppdrag.

Huvudmannen skall därför se till att det inom ramen för varje särskild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn. Detta skall ske genom aktiva åtgärder för att förebygga och förhindra att barn utsätts för kränkande behandling och genom upprättandet av en årlig plan med en översikt över de åtgärder som behövs för detta. Planen skall innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året, samt en återkoppling/utvärdering av föregående års åtgärder.

En förskollärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till förskolechefen. En förskolechef som får kännedom om att ett barn anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden. På motsvarande sätt skall trakasserier eller sexuella trakasserier på sätt som avses i diskrimineringslagen (2008:567) behandlas.

Huvudmannen eller personalen får heller inte utsätta ett barn för repressalier på grund av att barnet medverkat i en utredning enligt ovanstående anmält eller påtalat att någon handlat i strid med bestämmelserna i ovanstående.

Om ett barn som anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling eller repressalier, visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit utsatt för sådan behandling, ligger bevisbördan hos huvudmannen, som skall visa att kränkande behandling eller repressalier inte har förekommit.

Förskollagen 2010, kapitel 4

Kapitel 4 handlar om det systematiska kvalitetsarbetet samt inflytande och annat samråd med barn och vårdnadshavare. Det var lite lurigt att sammanfatta – eller om jag har blivit lite ringrostig – men borde fungera någorlunda i alla fall. Varsågoda:

Varje huvudman inom förskolan ska på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen. Detta skall även ske på enhetsnivå, där förskolechefen ansvarar för att kvalitetsarbetet vid enheten genomförs under medverkan av förskollärare och övrig personal. Inriktningen på kvalitetsarbetet ska vara att utbildningens mål (enligt skollagen och andra föreskrifter) uppfylls och detta ska dokumenteras på både huvudmanna- och enhetsnivå.

Det är förskolechefens ansvar att barnen och deras vårdnadshavare informeras om huvuddragen i de bestämmelser som gäller för utbildningen, vad som gäller i fråga om inflytande och samråd, samt fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem. Barnen och vårdnadshavarna ska därför ges möjlighet att delta i enhetens kvalitetsarbete, samt erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen via ett eller flera forum för samråd. I forumen för samråd ska sådana frågor behandlas som är viktiga för enhetens verksamhet och som kan ha betydelse för barnen och vårdnadshavarna. Inom ramen för ett eller flera sådana forum ska barnen och vårdnadshavarna informeras om förslag till beslut i sådana frågor som ska behandlas där och ges tillfälle att komma med synpunkter innan beslut fattas. Informationen och formerna för barnens inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad.

Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten, ska huvudmannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas genom de befintliga skriftliga rutiner som ska finnas för att ta emot och utreda klagomål mot utbildningen.

En kommun eller ett landsting får inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för enligt bestämmelserna om självförvaltningsorgan i 7 kap. 18–22 §§ kommunallagen (1991:900). I en lokal styrelse för en förskoleenhet ska företrädare för barnens vårdnadshavare och företrädare för de anställda ingå som ledamöter. Företrädarna för vårdnadshavarna får inte vara fler än övriga ledamöter. Förskolechefen får uppdra åt den lokala styrelsen att besluta i frågor som förskolechefen får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare att besluta i (2 kap. 10 §). Förskolechefen får dock inte uppdra åt den lokala styrelsen att besluta i frågor som rör enskilda barn.

Förskollagen 2010, kapitel 3

Kapitel 3 i skollagen avser barns och elevers utveckling mot målen. Det är faktiskt bara paragraf 3 och 4 (av totalt 21) som direkt berör förskolan, vilket är snabbt sammanfattat (fattar faktiskt inte varför jag skjutit så länge på det):

Alla barn i förskolan ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Barnets vårdnadshavare ska fortlöpande informeras om barnets utveckling.

Förskolans nya läroplan…

…hittar du HÄR.

Personligen lägger jag den i ”att läsa”-högen tills jag sammanfattat klart (förskol)lagen, men låt det inte hindra dig från att läsa den. Och lämna gärna en kommentar om den efter läsning.

Förskollagen 2010, kapitel 2

Min serie inlägg om (för)skollagen fortsätter. Kapitel 2 handlar om Huvudmän och Ansvarsfördelning – ett intressant kapitel eftersom många frågor både på bloggen, i personalrummet och vid köksbordet handlar om detta. Vems är ansvaret? Jag har faktiskt plockat bort ett par paragrafer ur sammanfattningen, trots att de nämner förskolan. Detta för att de handlar om allmänna regler om t.ex. registerkontroll och sånt, och inte berör verksamheten på det sätt jag är nyfiken på – om vem som bär ansvar för vad. Den här sammanfattningen väcker frågor hos mig när jag drar paralleller till min verksamhet och förhoppningsvis kan den ligga till grund för givande diskussioner framledes. Varsågoda:

Kommunen är vanligtvis förskolans huvudman. I varje kommun skall det finnas en eller flera nämnder, vars uppgift är att fullgöra kommunens uppgifter som huvudman, såsom de beskrivs i skollagen. På begäran skall dessa nämnder – till de övriga nämnderna – kunna lämna de uppgifter som behövs för att administrera fördelningen av förskoleplatser. Dessa nämnder lyder under kommunallagens föreskrifter om nämnder (1991:900).

Förskolan kan också ha en enskild huvudman. Detta sker efter ansökan, om denna visar att den enskilde har förutsättningar att följa gällande föreskrifter (bl.a. denna lag) och utbildningen inte innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för barnen eller för det kommunala – allmänna – alternativet. Om den enskilde, i de fall denne är ett bolag eller en förening, delägs eller är under rättsligt inflytande av kommun eller landsting, gäller att denne delägare inte har rättsligt bestämmande inflytande, utan att ett samarbete mellan denne och en enskild är nödvändig för att verksamheten skall komma till stånd, samt att det finns särskilda skäl med hänsyn till innehåll eller utformning.

Oavsett vem som är huvudman, är det dennes ansvar att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, samt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar. Denne skall bl.a. se till att personalen vid förskoleenheterna ges möjligheter till kompetensutveckling och att förskollärare och annan personal har nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller. Dessutom måste denne se till att de lokaler och utrustning finns, som behövs för att syftet med utbildningen skall kunna uppfyllas. Till huvudmannens hjälp finns en förskolechef eller ställföreträdande förskolechef, vars uppgift är att leda och samordna det pedagogiska arbetet (undervisningen) och därtill i synnerhet verka för att utbildningen utvecklas. Denne skall äga pedagogisk insikt genom utbildning och erfarenhet. Förskolechefen beslutar om enhetens inre organisation och fattar de beslut samt tar det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar. Dessa beslut kan, av förskolechefen, åläggas en anställd eller en uppdragstagare vid enheten, förutsatt att denne har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra dessa ledningsuppgifter.

För undervisningen skall huvudmannen använda utbildade förskollärare (d.v.s. med en förskollärarexamen enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av högskolelagen (1992:1434) eller motsvarande äldre utbildning). Även den med utländsk förskollärarutbildning kan räknas, förutsatt att denne kan uppvisa ett behörighetsbevis (utfärdas av Högskoleverket). Huvudmannen bör därtill sträva efter att anställa förskollärare med forskarutbildning. Om inga utbildade förskollärare finns att tillgå inom huvudmannens organisation, eller om det finns något särskilt skäl som gynnar barnen, får huvudmannen – under ett år i sänder – använda en annan person för att bedriva undervisningen. Denne person måste vara lämplig att bedriva undervisningen och i så stor utsträckning som möjligt ha en utbildning som motsvarar en förskollärarutbildning. Utöver förskolläraren/-arna kan annan personal finnas, som har utbildning och/eller erfarenhet som främjar barnens utveckling och lärande.

Förskollagen 2010, kapitel 1

Jag har ägnat delar av min fritid åt att läsa den nya skollagen. Som förskollärare är jag förstås mest intresserad av de kapitel och paragrafer som berör förskolan och parallellt med läsningen har jag klistrat in de relevanta paragraferna i ett Word-dokument för att på så vis samla dem till en ”förskollag”. Tyvärr gick det inte ihop med mitt rigida ordningssinne, då jag stördes oerhört av att kapitel 1 saknade paragraferna 1, 7 och 12, så istället satte jag mig och försökte sammanfatta kapitel 1 i löpande text. Såhär blev det (och det bör kanske tilläggas att stora sjok av texten är raka citat ur lagtexten):

Förskolan är en utbildning inom skolväsendet som – i likhet med t.ex. grundskolan – bedriver undervisning. Verksamheten, som är frivillig och riktar sig till barn, äger rum på förskoleenheter eller fristående förskolor. Utbildningens syfte är att barnen skall inhämta och utveckla kunskaper och värden på ett sätt som främjar utveckling, lärande och en livslång lust att lära. Därtill skall utbildningen förmedla och förankra respekt för de grundläggande demokratiska värderingar det svenska samhället vilar på och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor, genom att utformas i enlighet med dessa.

För att bättre uppnå utbildningens syften skall den vila på vetenskaplig och/eller empirisk grund, vara icke-konfessionell och – med utgångspunkt i barnets bästa – ta hänsyn till barns olika åsikter och behov. Barnets inställning skall så långt det är möjligt klarläggas, genom att skapa möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom/henne och därefter ge dessa åsikter betydelse i relation till ålder och mognad. Utbildningen skall också ge barnen stöd och stimulans så att de utvecklas maximalt, genom att sträva efter att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Alla barn ska därför, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till en förskola som är likvärdig oavsett var i landet den anordnas. Se även diskrimineringslagen (2008:567) för bestämmelser med ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter, oberoende av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling, och skall i samarbete med hemmen sträva efter att utbildningen främjar barns allsidiga utveckling till aktiva kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Ovanstående lagstadgade bestämmelser ligger till grund för en läroplan (för närvarande Lpfö 98). Denna skall formulera utbildningens värdegrund, uppdrag, mål och riktlinjer. Dock kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även meddela föreskrifter om ovanstående på andra sätt.

%d bloggare gillar detta: