Likvärdiga betyg?

Minns ni Barnuppropet? Det var i våras som Mats Ekholm, Hans-Åke Scherp och Bengt-Erik Andersson inledde sin kampanj för att problematisera skolministeriets ”ordning & reda”-linje.

Man talade om ”en skolpolitik som i allt högre grad bygger på kontroller och sanktioner istället för stöd i barnens lärande och utveckling” och utmanade genom påståenden om utbildningsprogram som ”lanseras för skola och barnomsorg där personal tränas att disciplinera genom auktoritär avstängning och förnedrande behandling.”

Med anledning av att 8 000 personer skrivit under fick man i mars till stånd ett TV-sänt samtal mellan Mats Ekholm och Jan Björklund, vilket dock urartade rejält. Istället för att bemöta kritiken, valde Björklund att håna sin motståndare till tysthet genom att anklaga honom för att vara emot nationella prov och betyg.

Jag säger inte att Björklund har fel i sak i sitt påhopp på Ekholm. Det vet jag nämligen inget om. (Jag känner inte Mats.) Men jag kan med säkerhet säga vi flumpedagoger inte är rädda för att problematisera den komplexa frågan om betygens syfte, funktion och praktiska nytta. Det var förstås viktigt att göra det redan innan Jan Björklund i en handvändning pekade ut oss flumpedagoger som onyanserade betygshatare, men nu är det ännu viktigare att vi börjar nysta upp den här härvan – både för vår egen skull, som för våra motståndares.

Första frågan får handla om Likvärdiga betyg: Är det överhuvudtaget möjligt?

Det finns, enligt det mystiska ”fråga vad som helst”-numret 118100 7 888 skolor i Sverige. Ett likvärdigt betyg skulle kräva att varje betygsättande lärare på vilken som helst av dessa 7 888 skolor skulle göra exakt samma bedömning av en specifik elev som vem som helst av lärarens kollegor på någon annan av landets skolor. Och det handlar förstås inte bara om en samsyn i hur man bedömer, det skulle också kräva att varenda betygsättande lärare skulle jobba på exakt samma sätt och använda exakt samma pedagogiska knep på varenda elev. Identiskt.

I förlängningen skulle det kräva att man uteslöt alla individuella hänsyn och behandlade alla elever och elevgrupper likadant, oavsett förkunskaper, behov, socioekonomisk bakgrund eller vad du vill. Formulera en mall och robotisera lärarkåren – och ändå skulle man inte kunna utesluta det faktum att varje lärare, hur mycket vi än skulle försöka att inte vara det, är olika personer. Individer.

Det enda eventuellt möjliga sättet att göra betyget likvärdigt, som jag kan tänka mig, vore att utesluta alla variabler utom resultatet på de nationella proven (som för övrigt skulle behöva bestå av enbart kryssfrågor, eftersom ett formulerat svar kräver tolkning). Men det skulle å andra sidan göra betyget oanvändbart, eftersom det i praktiken skulle vara intetsägande. Det skulle bara mäta dekontextualiserad kunskap – utantillrabblet – och inte ge några fingervisningar om den egentliga kompetensen i ämnet.

Så, nej, jag tror inte att likvärdiga betyg går att uppnå. Betygen i sig själva är inte konstruerade för att vara det.

Hur ser du själv på frågan om likvärdiga betyg och hur begreppet används i debatten? Har du själv skrivit om likvärdiga betyg ur ett flumpedagogiskt perspektiv eller kanske du hyllar ett länge saknat fokus på just likvärdiga betyg? Berätta i så fall gärna kortfattat i en kommentar och bifoga en länk till ditt inlägg. Normala kommentarer på ovanstående inlägg är förstås också välkomna!

Annonser
%d bloggare gillar detta: