Pornstar-Mats

Mats Mügge har en Pornstarmössa i garderoben. Själv har jag minst två hårdrockströjor med halvporriga motiv i min. Vad har du i din?

Om inte Diskrimineringsombudsmannen (DO) fäller Frilufts Förskolor för deras behandling av timvikarierande barnskötaren Mats Mügge kan det bli en central fråga nästa gång du söker jobb som lärare i skola/förskola.

Hos Christermagister pågår en intressant och livlig diskussion med utgångspunkt i det aktuella fallet. Frågan just nu är huruvida en Pornstarmössa är förenlig med läraruppdraget eller inte. Läs och delta! Ett sidospår man dock tappat längs vägen är frågan om gränsen mellan det privata och det professionella. Jag tänkte försöka spinna vidare på den tråden här istället.

Den omtalade mössan dök alltså upp på Facebook, där ett par uppkopplade föräldrar ”råkade” hitta den och förfasas så pass att de kontaktade ledningen för Frilufts Förskolor, som inte såg andra vägar att gå än att göra sig av med mössans ägare, trots att han, enligt Peter Wallebo, som äger Frilufts Förskolor, fungerar ”jättebra” och som de är nöjda med. Och trots att Mats Mügge erbjuder sig att plocka bort bilden omgående.

Det första problemet jag ser är att förskolan utan vidare viker sig för föräldrarnas krav.

Det andra problemet jag ser är att man inte öppnar för Mats Mügge att ta bort det stötande materialet från sin Facebook-profil, trots att han erbjuder sig att göra det.

Men det största problemet är ändå hur hela den här historien handlar om svårigheten eller oviljan hos föräldrarna att skilja mellan den private och den professionelle Mats Mügge, och ledningens anmärkningsvärda oförmåga att sätta stopp för den boll som satts i rullning.

För visst går det väl att skilja på arbete och fritid?

När man läser artiklarna står det klart att Mats Mügge var en populär och omtyckt kollega och ”fröken”. Han var dessutom på väg att få ett längre vikariat. Och hela den här tiden hade han den där Pornstar-mössan gömd i garderoben hemma. Varför agerade inte förskolan tidigare? Varför märkte ingen något? Hur kunde Pornstar-Mats dupera sina kollegor så oerhört att det krävdes bildbevis för att slutligen fälla honom?

Eller var det kanske så att Pornstar-Mats aldrig befann sig på förskolan?

Läraryrket är nämligen speciellt såtillvida att under större delen av min arbetstid är en levande och närvarande förebild för mina barn/elever. Jag förväntas agera enligt de värden som omfattas av läroplanen och som utgör grunden i värdegrundsbegreppet. Detta för att genom mig själv som gott exempel förmedla dessa värden på ett konkret och tydligt sätt. Detta kräver av mig att jag spelar en roll, där jag förstärker dessa värden genom mitt handlande och min närvaro. Men när jag kommer hem kan jag släppa den här rollen och bli den nyanserade och verkliga människa jag är – med mina personliga fördelar, styrkor, svagheter och brister. Kanske t.o.m. för en stund bli den där killen med porriga hårdrockströjan (om den inte ligger i tvätten).

Varför skulle Mats Mügge vara annorlunda?

UPPDATERING: Christer sänker nivån i ett nytt inlägg där han närmar sig frågan ur ett mer principiellt perspektiv. Var går gränsen för vilka kläder en pedagog får ha på sig på sin fritid – och vem avgör det? Kika in och delta i diskussionen!

Annonser

Dags att tömma den politiska sandlådan

Metta Fjelkner och Lärarnas Riksförbund fick en debattartikel publicerad i tidningen häromdagen. Syftet är att slå ett slag för ett förstatligande eller ökat centralt inflytande i skolans verksamhet genom att ge exempel på hur kommunerna misskött skolan i de snart närapå 20 år den varit kommunal.

Men artikeln har också en annan förtjänst i mina ögon. Den konstaterar att ansvaret för undermineringen av skolan ligger hos båda blocken:

”En socialdemokratisk regering genomförde kommunaliseringen under premissen att staten, som garant för en likvärdig utbildning, skulle behålla kontrollen över fem centrala styrinstrument; resurstilldelningen, meritvärderingen av lärartjänster, lärarutbildningen, uppföljningen samt målformuleringen och lagstiftningen.

Men redan efter ett par år avsade sig den då sittande borgerliga regeringen ansvaret för de båda första styrinstrumenten, resurstilldelningen och meritvärderingen. Dessutom tillät man Skolverket att omformulera sitt uppdrag till att i praktiken strunta i uppföljningen.”

För mig är det här en försiktig kritik av hur skolan kommit att bli den kanske hårdast utsatta politiska krigsskådeplatsen. Något den förstås varit lääänge, men knappast med den intensitet vi ser idag. Ett hopp till Lärarnas Tidning (ingen länk ännu) och intervjun med Niklas Stenlås understryker kritiken.

I sin forskningsrapport En kår i kläm – Läraryrket mellan professionella ideal och statliga reformideologier konstaterar han hur de senaste 20 årens politiska reformer på skolområdet ”har inneburit att lärarna har deprofessionaliserats” och att tendensen gått mot att öka kontrollen av lärarna. Stenlås har granskat kommunaliseringen, mål- och resultatstyrningen, friskolereformen, införandet av kollektiva arbetssätt, individuell lönesättning m.m.

Jag vill koppla samman den ökande politiseringen med den kontinuerliga reformeringen. Om Stenlås observationer stämmer, betyder det att skolans rörlighet – och med den dess kvalitet – begränsas till förmån för möjligheten att svinga det här slagträet mot sina politiska motståndare.

Men hur länge kan man göra det? När spricker slagträet och vad händer då?

kvalitet och resultat

Två begrepp sattes nyligen i spinn i den flumpedagogiska bloggosfären. Det ena begreppet, som togs upp i ett uttömmande inlägg på Örfilar & Gladsparkar, är kvalitet. Det andra begreppet diskuteras på Tysta Tankar och stavas ”dokumentation”. Jag rekommenderar besök på båda dessa bloggar för problematiseringar kring respektive ords innebörd.

Som jag själv ser det skall den ofta ”från ovan” beställda dokumentationen lyfta fram verksamhetens kvalitet, vilken i sin tur av beställaren ofta förväxlas med resultatet – om denna förväxling inte redan skett under själva dokumentationsprocessen.

Det vill säga, kvaliteten i en undervisningssituation står inte nödvändigtvis i direkt förhållande till resultatet (i form av ett betyg eller skriftligt omdöme), även om de två polerna är förbundna med varandra. Bra betyg är alltså inte synonymt med bra undervisning. Därtill misstänker jag att det är vanligt förkommande med det motsägelsefulla förhållandet ”dålig undervisningssituation – bra resultat”. Jag har själv arbetat i alldeles för stora barngrupper med alldeles för låg personaltäthet och ingen schemalagd planeringstid och ändå – i slutändan – presterat ett på papperet bra resultat eftersom arbetslaget slagit dubbelknut på sig självt. Inget toppenbra resultat, kanske, men ändå bra – inte minst i skenet av de makabra förhållanden, under vilka dessa resultat åstadkommits.

Min kamp framför ordbehandlare och tillsammans med mina kollegor har handlat om att i dokumentationen – ”kvalitetsredovisningen” – skildra just undervisningens kvalitet, medan min beställares uppdrag till oss mellan raderna har varit det andra: Att redogöra för resultaten.

Jag ser förstås värden i båda aspekterna, men förekomsten av en kamp dem emellan är problematisk. Dels tar den fokus och energi från dokumentationsarbetet, dels försämrar den kvalitén i dokumentationen, vilket ökar risken för ett missvisande resultat därav; kvalitetsredovisningen förvandlas till gnäll och resultatredovisningen förvandlas till en rad vita lögner.

Jag har i och för sig fått det hävdat för mig att kvalitetsaspekten är en intern fråga, medan resultaten är den enda externa output som egentligen behöver lämna verksamheten. Men jag menar att det skapar en onyanserad och svårtolkad bild av verksamheten för den som tar del av resultaten. Och – som jag skriver inledningsvis – riskerar det att skapa rejäl begreppsförvirring. Läs bara följande citat från Maria Gehlin, skolnämndens ordförande i Falun, då hon besvarar min fråga om vad hon menar när hon talar om kvalitet i kommunens skolor:

”Jag och skolförvaltningen har haft all anledning att titta på jämförandestatistik. Öppna jämförelser (SKL),Webor, Skolverket, SCB,”Så kostar verksamheten i din kommun”, Salsa och betygsstatistik säger samma sak. Faluns kommunala skolor har ett bättre resultat än riket, trots att vi har lika mycket (eller lika lite) resurser som riket.”

Och här sitter jag och pratar om gruppstorlekar, personaltäthet och brist på innehåll…

Någonstans, på något sätt, måste det gå att föra fram båda dessa sidor av myntet och göra det tydligt att båda har tyngd.

Men hur?

%d bloggare gillar detta: