En lång eller flera korta

Jag fick en kommentar från Andreas för en tid sedan. Jag tycker den är intressant och citerar den här i sin helhet:

Jag är benägen att hålla med att legget bara kommer krångla till det, speciellt med det focus att man under sina första år inte är superbra. Men jag skulle gärna se dig reflektera över någonting som jag funderat på och det är att: det vore mer logiskt att lärarutbildningarna krävde ett år i yrket FÖRE studier, eftersom man i yrkessituationen kan se om personen är ”lämplig” som lärare, det finns ju en massa kassa lärare som verkligen inte passar, o de ska numer kanske även fungera som legitimationsgodkännare. Nä in med krav på ett års praktik (mån-fred, 8-5, sundsvallsmodellen) år ett på lärarutbildningen, och använd kompetenta lärare/rektoer att sätta kollegiala omdämen och LÖN. /Kram Andreas

Jag har faktiskt pratat med en kollega om det där, och vi var också inne på det där spåret att man skulle tidigarelägga samt förlänga den första VFU-perioden. Jag tar emot en förstaårs-student om ett par veckor och det är hennes första ”riktiga” VFU sedan hon började förskollärarutbildningen i slutet av augusti. Man bör förstås ha förståelse för att lärarutbildningarna är förlagda till det teoretiskas högborgar högskolorna (och ett par universitet), men ändå. Läraryrket är sådant att det inte räcker med att vara teoretiskt behörig via en examen för att vara en fullfjädrad lärare.

Jag tycker Andreas idé om ett introduktionsår före studierna är intressant. Åtminstone skulle det sålla bort en hel del mindre lämpade kandidater till yrket. Och det skulle bespara mången sådan person ett dyrt och poänglöst studielån. Dessutom kunde den lämplighetsbedömning som nu skall ske efter genomgången utbildning och erhållen behörighet till yrkestitlarna, istället ske i förväg och bli ett mer renodlat lämplighetstest. Så har man försökt filtrera fram ”lärarämnen” att utbilda, istället för att sila de redan utbildade genom samma filter.

Jag har tänkt mer i banor om en halv termins – som mest en termins – VFU som inledning på utbildningen. Det är förstås i princip samma sak. Kanske tänker sig även Andreas att introduktionsåret skulle vara införlivat med utbildningen? Det är i alla fall så jag tänker.

Lärares lämplighet är en svår fråga och en varm potatis. Där kan legitimationen bli oss en hjälp, trots allt. Men jag skulle tro mer på legitmationen/lämplighetsutredningen om den vore införlivad i utbildningen och lagd med tyngdpunkten på tidig intervention. Inte när den, som nu, mest liknar ett överflödigt kontrollverktyg som ska ge skenet av att vara behövt.

Skulle du hellre gå en lite längre lärarutbildning, eller föredrar du att gå ett introduktionsår efter genomförd utbildning?

Annonser

Vi behovsprövar lärarleget

Jag har fått många positiva reaktioner på mitt gästspel i Lärarnas Tidning och det har fått mig att fundera. Kanske är det fler än någon enskaka obstinat flumpedagog som känner skepsis inför lärarlegitimationen?

Uppenbarligen är det i alla fall fler än jag som sitter med frågor om lärarleget som är av annan sort än ”kan jag räkna den här kursen?” eller ”det står si och så i mitt examensbevis. Betyder det att jag är behörig för både ditt och datt?” och det är värt att ta fasta på. runt 20% av landets lärare (förskollärare inräknat) har redan ansökt och vi andra kommer förr eller senare att mer eller mindre tvingas ansöka vi också.

Jag är nybliven verksamhetsförlagd lärarutbildare och jag kommer inom kort inte att få utöva det ansvaret utan legitimation. Och jag kommer inte att kunna byta jobb. Och löneförhandlingarna kan bli kniviga (även om jag pratade helt kort med en lärarkollega häromdagen som sade att egentligen borde det inte bli så svårt, för man har ju samma kompetens både med och utan legitimation), liksom jobbläget på det stora hela, ifall SKL verkligen gör verklighet av sitt hot om att se på olegitmerad personal som fredlös. Kort sagt räknar jag med att behöva bita i det sura äpplet förr eller senare, men att jag hellre låter bli senare för att – om inte annat – markera mitt missnöje med reformen.

20 procent pratade jag om, och den siffran stoltserar även Skolverket med. Men det kan ju faktiskt innebära att upp till 80 procent av lärarkollektivet är skeptiska.

Så nu har ni chansen att visa vad ni tycker (och kommentarsfältet är förstås öppet som vanligt):

%d bloggare gillar detta: