Framtidens horisont

Jag läser i Lärarnas Tidning om att ingen vet hur det i praktiken ska gå till när de legitimerade, så kallat ”behöriga”, lärarna måste gå in och medbedöma (d.v.s. betygsätta) de olegitimerade, så kallat ”obehöriga”, lärarnas elever.Faktaruta saxad ur Lärarnas Tidning Tidningen ifråga har räknat ut att tidsåtgången för den behöriga motsvarar ungefär en halv arbetsdag i veckan per obehörig lärare om medbedömningen skall ske på ett någorlunda kvalitativt sätt (se faktarutan).

Aspekterna kring detta är några stycken. Ditt ansvar som medbedömare väger t.ex. så tungt att du i princip lägger din egen behörighet i din obehöriga kollegas händer. Och medbedömningen – i den mån den skall ske korrekt enligt Lärarförbundets uppfattning om hur en korrekt medbedömning bör gå till – kräver som sagt tid som bl.a. innefattar att ”se sin arbetskamrat undervisa [och] följa eleverna”. Till detta kommer säkerligen ytterligare några praktiska dilemman som inte avhandlas i artikeln. Men det egentliga problemet tas inte upp.

Lärarlegitimationsreformen, som sjösattes 2011 efter betänkandet 2008 (SOU 2008:52), som i sin tur var resultatet av det arbete som sattes igång den 23 mars 2006, då en särskild utredare förordnades att bedöma behovet av ett system med auktorisation av lärare genom beslut av den dåvarande regeringen, är med några få dagars felmarginal lika gammal som min nu 9-åriga dotter. Under hela denna tid – vare sig under de dryga två år som utredningen pågick, den tre-åriga mognadsprocess som följde eller under de fyra år som implementeringen av reformen ägt rum – har man frågat sig hur det här ska fungera i praktiken.

Hur ska betygsättningen gå till post-legitimationsreformen?

Alla rycker på axlarna.

Regeringen pekar på Skolverket pekar på huvudmännen pekar på rektorerna. Och det är lärarna själva som bär hela ansvaret. ”Ska man hårddra det sätter du din egen legitimation på spel när rektorn ber dig bli medbedömare”, säger Ann-Christin Larsson, ombudsman på legitimationspositiva Lärarförbundet. Kanske kan man vägra? Men det minskar knappast ansvarsbördan. På sin höjd byter den skepnad lite grand.

Fem års förarbete. Fyra års implementering. Ändå har ingen ens ställt sig den grundläggande frågan: Hur löser vi det här i praktiken?

Kanske fanns inte jag och de mina med i deras beräkningar. Kanske tänkte man sig att det den 1 juli 2015 – lååångt bortom framtidens horisont – bara skulle finnas legitimerade lärare i skolan. Kanske tänkte man att ingen skulle komma på tanken att opponera sig mot eller ens ifrågasätta en så genial reformidé som den om auktorisation av lärare. På sätt och vis är det den enda rimliga förklaringen. Även om den sätter en monumental dumstrut på alla instanser, organisationer och individer som varit delaktiga i reformarbetet.

Artikeln i Lärarnas Tidning slutar med en varning från Lärarförbundet. Återigen lämnas ordet till Ann-Christin Larsson:

Lärarna kommer att göra sitt yttersta för att klara även detta. Tills de inte pallar längre – och då får vi ännu färre lärare.

Sent ska syndar’n vakna, tänker jag.

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

4 Responses to Framtidens horisont

  1. Maths skriver:

    Legimittationen är bara en av många saker som tvingats på oss och där vare sig vetenskapen eller praktikerna har haft en aning om hur det i praktiken ska se ut. Tänk t ex dokumentation och undervisning. Mycket handlar om att vissa förskollärare genom facket har hejat på saker som skulle tänkas öka deras status och lön. Facket har stöttat den utvecklingen, både läroplan och legitimation. Jobba mer, visa din kompetens genom att göra ett övermänskligt hästjobb! Så nu borde vissa personer, de som stöttade Eva-Lis, ta sig en funderar över vad man har åstadkommit, hur man nu har skjutit sig i foten rejält. Vem vill bli lärare/förskollärare?

    När det gäller den vetenskapligt ”förankrade” verksamheten, kan jag rekommendera den kritik som Ulla Waldenström riktar mot den s k förskolan i boken ”Mår barnen bra i förskolan?”. Jag hade tänkt blogga om den förra sommaren. Mycket tänkvärt!

    Sedan har jag upptäckt flera nackdelar med legget. Om du minns så har jag bloggat det tidigare. Jag har sökt jobba på andra enheter här i stan och nu vill man bara ha legitimerade. I en del annonser står det rakt ut. Det innebär att jag har svårt att flytta på mig om jag vill. Dessutom har både Göteborg och Stockholm planer på att låta de legimitterade gå före i löneracet! Hallå: var är facket? Javisst ja, de vill ju ha individuell lönesättning och nu får dom det. Men vill vi ha det? En del har inte skaffat sig leg av princip, men de kommer att få känna av det, är jag rädd.

    Själv fick jag mitt legg i december förra året, efter ett års väntan. Där till var jag nöd och tvungen, kan man säga, eftersom jag söker nytt. Det intressant var att jag även fick lärarleg! Utan att ha stått i en idrottshall i skolan, blev jag leggad som lärare i idrott och hälsa. Vad ger du för det? Jag skulle till och med kunna sätta betyg!

    Nej du, Janne, när kommer det här att vända?

    Gilla

    • Janne skriver:

      Som statushöjare är ju legget totalt kontraproduktivt. Som du säger är det bara en av många åtgärder och reformer som prackats på oss under förevändning att det ska höja vår status.

      Och jo, jag har också sett sådana annonser. En annan aspekt fick jag höra av chefen för en tid sedan; eftersom det måste/bör finnas minst en legitimerad förskollärare per avdelning, eller åtminstone per enhet, kan folk behöva flytta på sig. Och då flyttar man i första hand olegitmerade. (Fast när jag tänkt lite på det där så insåg jag ju att det slår lika på oss alla, för även legitimerade förskollärare kan ju behöva flytta över till ”olegitimerade avdelningar”.)

      När det gäller det här med lönerna var det väl iofs väntat, men jag trodde inte man kommit så långt redan. Hade läst om det där i Strängnäs, som ju var ett slags undantagsfall, men missat det om Gbg och Sthlm.

      Men hursomhelst, grattis till gympalärarlegget, då!😛

      Gilla

      • Maths skriver:

        Inte nog med att man vill få oss att rotera som på line inom bilindustrin, nu kan alltså legget bli ännu en anledning att söndra! Var finns det en riktig fackförening?

        Inte nog med att jag ofrivilligt blev gymplärare, jag kan få jobba i sameskolan också!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: