Lästips!

I januari i år skrev Per Acke Orstadius 23 inlägg om den skolpolitik som representeras av vår skolminister. Läser man bloggen i kronologisk ordning inleds den av tolv inlägg där Jan Björklund synas närmre, både vad gäller hans politiska arbetssätt och den människo- eller elevsyn hans politik representerar. Kritiken är passionerad och svidande, men aldrig obefogad. Därtill är det tänkvärda tankar han förmedlar – ta bara den här kängan mot betygsfrågan:

”Det måste till ett intellektuellt haveri, för att man ska få det till att det ställs samma krav på en människa för att hon ska klara såväl jobbet och utbildningen till frisör som till lärare, veterinär, bilmekaniker, sjuksköterska eller advokat. Om det inte ställs samma krav, varför ska man då använda samma mått när man bedömer de sökandes lämplighet.”

De avslutande elva inläggen utgår från elevens behov och rättigheter, men rymmer samma form av kritik. Inte sällan ges FN’s Barnkonvention centralt utrymme som utgångspunkt i hans resonemang och även här finns det stoff väl värt att diskutera:

”Man kan tvinga en elev till skolan. Man kan tvinga en elev till lydnad. Men man kan inte tvinga en elev att lära sig.”

Jag skulle vilja uppmana alla läsare att kika in på Per Ackes blogg. Läsa inläggen och kommentera dem. Det är viktiga saker han skriver om, och det är beklämmande att min kommentar från i lördags är den enda på hela bloggen hittills…

Bloggen hittar du på: http://perackeorstadius.blogspot.com/

Annonser

Förtroendeblogg

Ponera att du använder delar av din arbets-/förtroendetid för att blogga om ditt yrke.

Ponera vidare att detta sker med dina överordnades tillstånd.

Skulle detta påverka vad du skriver om och hur du formulerar dig?

Skulle du självcensurera?

Skulle du tänka annorlunda om såväl bloggen som redskap som om din egen roll som ”bloggare”?

Idén som förekommer dessa frågor är intressant (se diskussionen) och jag uppfattar att vi som gillar idén har ganska höga tankar om vårt (skol-)bloggande. Men är tanken verkligen hållbar?

Och som vanligt hoppas jag på en givande diskussion! 🙂

Måndagsmys med följdfrågor

Efter att läraren ”Stefan” uppmärksammat mig på att Flumpebloggen listats i senaste numret av Lärarnas Tidning under rubriken Lärare skriver om skolans värld – i eminent sällskap av Mats (Tysta Tankar), Christer (Christermagister), Lenox (På Förskolan), Anna (Ny i Svenska Skolan) och Öpedagogen – kände jag att det var hög tid att försöka strukturera (ordning & reda skall det vara!) upp min fritid så att jag uppdaterar bloggen på lite mer regelbunden bas.

Därför har jag, med början idag, bestämt att måndagkvällar skall vara skolbloggskvällar. Huvudsakligen, i alla fall. Vi får väl se hur det blir med den saken när det kommer till kritan.

Ni andra? Hur gör ni för att få tiden att räcka till? Eller äter, sover och skiter ni skolbloggar? För jag vill gärna se film ibland. Fippla med kameran. Skriva på någon av mina andra bloggar. Ha ett privatliv utanför datorn.

Var hittar ni tiden och vad väljer ni bort?

Envar en flumpedagog

Jag tror tanken först slog mig när jag bläddrade i en Lärarnas Tidning. Sedan påmindes jag när Folkpartiet drog sig ur förhandlingarna om lärares arbetstider. Och i söndags påmindes jag återigen av huvudledaren i DN:

Skoldebatten börjar röra sig i flumpedagogiska vatten.

Någonstans mellan frågor om kunskap och ordning & reda har det börjat dyka upp röster som vill tillföra bilden av skolan ytterligare nyanser.

I frågan om lärares arbetstid drar sig Folkpartiet ur förhandlingarna eftersom frågan, som man säger, är alltför infekterad. Eller är det ett diskret sätt att bekräfta att läraryrket består av mer än en legitimation i bakfickan och en klass i klassurmmet, raka bänkrader, nationella prov och betygsliknande omdömen? Vill man ha en ordningens struktur i skolan, bör även lärarna underkasta sig detta. Men som DN så riktigt påpekar, kan detta knappast ske utan att man samtidigt riskerar att skapa lärare som ”avverkar lektionerna som enheter på ett löpande band”.

Som flumpedagoger har vi länge försökt belysa riskerna med den allt starkare styrningen av skolan, och det värmer att läsa DN-ledarens liknelser mellan oss lärare och konstnärer/vetenskapsmän med en inre glöd och driften att ständigt pröva nya grepp. Nästa steg blir att påminna oss om att underkastelse inför en kontrollerande struktur inte bara skapar dåliga lärare, utan också dåliga elever:

Elever som bara ser ett syfte med skolan: Betygen.
Elever som lägger fokus på betygshöjande strategier istället för lärande.
Elever som riskerar att lämna skolan med de önskade kunskaperna, men som i övrigt är tommare än när de började.

Eleverna behöver också tillgång till den inre glöden. De behöver utrymme att själva pröva nya grepp, nya infall. För kunskap i händerna på konstnärer och vetenskapsmän är värt mångdubbelt mer än kunskap inhämtad i syfte att höja ett betyg.

Det gläder mig att den flumpedagogiska insikten börjar spilla över till ledarsidor och skolministrar…

Omarknadsföringens mysterier

Jag har skrivit åtta inlägg på Flumpebloggen sedan årsskiftet. Det här blir mitt nionde och det första jag skriver i april. Det populäraste inlägget just nu är det jag skrev om lärares arbetstid i november förra året, Hur många timmar går det på en arbetsvecka? och antalet besökare befinner sig i en snygg nedåtgående kurva.

Men samtidigt har det sålts 6 flumpetröjor på lite drygt två veckor. Varför?

%d bloggare gillar detta: