Gör om, gör rätt

https://twitter.com/valaret2010/status/249775483351347201

Fredrik har rätt. Såvitt jag kan se saknar den examinerade, men olegitimerade, läraren/förskolläraren skyddsnät.

För mig som gammal sur-räv som inte sökt någon legitimation handlar det förstås om ett medvetet val, men som nybakt student är det en väldigt otrevlig situation. Som att spela rysk roulette med de senaste årens studier. Dessutom – som jag redan har påpekat i lärarlegitimationsdiskussionen – kräver det mycket av de mentorer som skall göra den slutliga bedömningen, eftersom man under sitt första ”riktiga” lärarår varken är den lärare man själv vill vara och knappast når upp till den nivå andra vill att man ska befinna sig på.

Att först genomgå en mångårig utbildning och ta en examen som inte bara kostar pengar i form av ett studielån som måste betalas tillbaka, utan även kostar tid, för att sedan tvingas genomföra ytterligare ett examensprov – den här gången praktiskt (trots att man redan – inom ramarna för utbildningen – genomgått verksamhetsförlagd utbildning), är dels förnedrande, dels ett ogiltigförklarande av lärarutbildningens legitimitet.

I Björklunds Sverige kan du inte bli lärare genom att gå en lärarutbildning på högskola och ta examen. Det har inget värde alls, tack vare lärarlegitimationsreformen med allt vad den innebär.

Nu är förstås tanken god i grunden. Provåret och legitimationen är en säkerhetsåtgärd. En slags gränszon som ska skilja de bra lärarna från de mindre bra. Men så länge den är separerad från lärarutbildningen blir den till ett hänsynslöst vapen – en splitterbomb som tar med sig många lovande unga pedagoger när den briserar.

Jan, införliva introduktionsåret i lärarutbildningen. Förläng VFU’n (och utbildningen) med 60 högskolepoäng och lägg merparten av dessa poäng i inledningen av utbildningen. Se till att varje VFU-period betygsätts (åtminstone enligt principen godkänd/ej godkänd) så att både kraven på studenterna och legitimiteten av lärarutbildningen ökar. Lägg ner dumheterna med legitimationen och återupprätta värdet i lärarexamen.

Gör om, gör rätt.

Istället för att kräva det av våra nyblivna lärare, kräv det av dig själv. För en gångs skull.

Annonser

Jan Björklunds outbildning

Vad är det egentligen för skillnad mellan att läsa en kort utbildning utan teoretiska inslag och att hoppa av en utbildning? (DN)

Jag kände en kille som läste en ettårig svetsutbildning på gymnasiet efter grundskolan och sedan började jobba rätt omgående på den lokala fabriken. Sedan pajade kroppen p.g.a. det hårda arbetet när han var runt tjugo och eftersom han inte hade någon egentlig utbildning varvade han under mycket lång tid arbetslösheten med en rad olika arbetslöshetsåtgärder som inte tjänade till mycket annat än att dra ut på arbetslöshetstiden och ”boota om” hans a-kassa. Risken är att han är kvar i det där ekorrhjulet än idag, vi har inte så mycket kontakt längre.

Jag antar att det här inte är den enda historien i sitt slag och jag antar vidare att Jan Björklund är lyckligt ovetande om att det här är framtiden för många av de ungdomar han avser rädda genom sitt förslag om en ettårig gymnasieutbildning med möjlighet att välja bort alla teoretiska ämnen.

Varför inte istället införa möjligheten till ett sabbatsår mellan grundskola och gymnasium? Eller ett förlängt sommarlov? Måste gymnasieskolans läsårstider följa grundskolans? Kanske man kunde börja i mitten eller slutet av september istället? Så man hinner både varva ner efter nio (tio) intensiva grundskoleår och ladda upp efter tre nya intensiva år i en faktiskt helt annan skolform med helt andra förutsättningar. Nä, nu spånar jag väl. Men det är en tanke värd att tänka.

Och som alternativ till att skapa en underklass- eller o-utbildning är alla förslag bättre. Bara tanken på att Folkpartiet och Alliansen är på väg att manuellt återskapa ett nästan helt raserat klassamhälle är hisnande i sin obehaglighet.

Logiken i det Jan Björklund säger är förstås osviklig. Tio till tjugo tusen ungdomar hoppar av efter grundskolan. Och självklart är skoltrötthet en tungt vägande faktor. Men har han brytt sig om att ta reda på hur många som förblir avhoppade? Är det kanske så att många av de här ungdomarna återvänder till skolan efter ett års vila? Och är det vidare kanske så att de här utvilade ungdomarna gör bättre ifrån sig än den stora massan av ungdomar som plikttroget nöter på i oavbrutet tempo? Jag vet förstås inte. Men det gör inte Björklund heller.

Han har inte en susning.

(Christermagister skriver också om detta med lite mer verklighetsförankrade motförslag.)

%d bloggare gillar detta: