Titel: Leg. Förskollärare

Det var ett tag sedan (förskol-)lärarlegitimationen var på min tapet. Men när jag ögnar igenom uppslaget i senaste numret (6/11) av Tidningen Förskolan blir jag påmind om att jag fortfarande inte lyckats räta ut mina frågetecken och farhågor kring denna.

Det kallas ”kvalitetstämpel” och ”skyddad yrkestitel”. Man blir någon. Får en uppgraderad titel (leg. förskollärare) och så vidare. Och visst kommer det att påverka självbilden om man blir en legitimerad förskollärare. Men det är ju faktiskt inte det viktiga. Eller hur? Inte heller lönen, trots att den är fjantigt låg och så vidare. Nej, det viktiga med en (förskol-)lärarlegitimation är hur den påverkar mitt yrkesutövande.

Fr.o.m 2015 kommer det att krävas att jag är legitimerad förskollärare för att kunna ”undervisa och ha pedagogiskt ansvar enligt läroplanen”. Dock får jag behålla min eventuellt fasta tjänst (som förskollärare). Men jag får det inte att gå ihop.

En förskollärare som inte får undervisa – vad ska den göra?
En förskollärare utan pedagogiskt ansvar – vad får den göra?

Ska jag gå och driva på avdelningen? Blir jag degraderad till barnskötare (även om jag förstås får behålla min förskollärartitel) och slipper jag då ta pedagogiskt ansvar i form av utvecklingssamtal, dokumentation, pedagogisk utveckling och annat till förmån för tid i barngruppen? (Eget förslag: Jag kan koka och dricka kaffe!) Jag håller det inte för osannolikt att de legitimerade förskollärarna får ta de bitarna, medan vi andra (som förvisso får lägre status och lön) blir de som genomför det pedagogiska arbetet – det som fick oss att söka oss till det här yrket från första början. Jag skriver ”vi” tills jag tagit steget och sökt den däringa legimittasjonen, vilket måste få dröja tills mina frågetecken rätats ut.

Det roliga i kråksången är att jag – i egenskap av VFU-handledare – är behörig att fungera som mentor för blivande (legitimerade) förskollärare. Under förutsättning att jag också legitimerar mig, förstås. Skicka in nåt papper med en kråka på nån rad och poff! så är jag så lämpad att utföra yrket att jag kan titulera mig legitimerad. Men egentligen är det ingen som helst skillnad.

Och jag misstänker att trots mina ovanstående funderingar är det det som gör mig mest skeptisk till hela den här legitimations-cirkusen. Den höjer inte min eller andras kompetens.

Ett luftslott är det. Ett genomskinligt.

P.S. Jag tror jag ska maila mina frågor till Jan Gladh…

Annonser
%d bloggare gillar detta: