Ordning & reda!

Eftersom det här inlägget skall behandla en av de vanligaste missuppfattningarna om oss flumpedagoger, vill jag redan nu slå fast – en gång för alla – att även flumpedagoger behöver ha ordning och reda!!!

Sådärja, nu behöver vi i alla fall inte svara på några inlägg om varför vi så gärna vill ha kaos i våra klassrum… ;)

Det känns som om det var här det började. Någonstans under valupptakten 2006 började alliansens skolpolitiska propagandamaskineri skramla igång. Och trots att det skulle visa sig vara rena rama stridsvagnen som brakade fram genom terrängen, fattade nog ingen just då riktigt vidden av Jan Björklunds till synes enkla krav på ordning och reda.

Det är en retorisk nacksving att kräva ”ordning & reda”. Ingen vid sina sinnens fulla bruk är beredd att säga emot något sådant. Och gör man det, gäller det att väga sina ord på guldvåg. För minsta feltramp så står man där och försöker förklara att ”jag menade inte att jag vill ha o-ordning och oreda, men…”

Jan Björklund – ständigt denne Jan – kom alltså körandes i sin stridsvagn och bombarderade oss med skräckbilder av klassrum i kaos där lärare stod maktlösa inför elevernas terror, utan möjlighet eller befogenhet att ingripa. Och han presenterade Lösningen, så enkel att folk häpnade över att socialdemokraterna inte tänkt på det: Med ökade befogenheter, som t.ex. rätten att beslagta mobiltelefoner och annan störande utrustning, skulle lärarna kunna återta kontrollen över klassrummet. Och vid det här laget – hösten 2009 – pratar vi dessutom kvarsittning, försittning, avstängning… Metoderna för klassrumskontroll blir hela tiden fler och fler.

Och mitt i det här kommer vi flumpedagoger och motsätter oss den här utvecklingen. Och missförstås. Men, nej, som jag klargjorde redan i första stycket är det alltså inte ordning & reda vi motsätter oss. Det vi motsätter oss är vägen Björklund vill använda för att nå ordning & reda:

Alla steg Björklund tagit på sin väg mot ordning & reda har varit repressiva. De har utgått från uppfattningen att det är eleverna som är problemet och att det är de som måste styras till ett korrekt beteende via sanktioner (beslagtagande av egendom) och bestraffning (kvar-/försittning, avstängning), dels eftersom de själva inte är mogna att se fördelarna av ett lugnt arbetsklimat, alternativt jävlas och saboterar för sitt eget kortsiktiga men höga nöjes skull och dels eftersom skolan i sig själv inte provocerar fram det här beteendet hos eleverna. För det är ju otänkbart.

Men…

Kan man, med hjälp av auktoritära medel, skapa en på djupet lugn och rofylld arbetsmiljö? Kan man, med hot om bestraffning eller genom att ta ifrån någon dennes mobiltelefon/mp3-spelare/keps, skapa en miljö som motiverar densamme till lärande och utveckling?

Är det inte så att man på förhand lägger krokben för sig själv genom att utgå från att varje lektion kommer att bli en konfrontation? Finns det inte t.o.m. ett uttryck som illustrerar denna ”självupfyllande profetia”? (Jo, det gjorde det visst…)

Det är i besvarandet av dylika frågor som vår flumpedagogiska syn på saken blir tydlig. Självklart ser vi att det absolut finns skolor som brottas med de problem Björklund berättar om. Men vi ser samtidigt att det inte i något fall går att identifiera eleverna som problemet utan att samtidigt göra våld på vårt bätre vetande och vårt läraruppdrag – ja, på hela vår yrkesidentitet.

Ingen larmar och gör sig till utan goda skäl. (Se där, en flumpedagogisk ”sanning”!) Det finns en mängd faktorer som ligger bakom våra stökiga klassrum och elever. En mängd faktorer som dessa elever försöker förmedla till oss och som skulle hjälpa oss att förstå eleverna och hitta till roten av stöket. Inte bara spränga bort det som syns, i enlighet med Björklunds politik – utan smälta hela isberget.

För att kunna arbeta med kunskap fem dagar i veckan i tolv år eller mer måste eleverna kunna skapa en relation till sina arbetsledare, lärarna, liksom dessa måste skapa relationer med var och en av eleverna, för att kunna se, höra och vägleda dem på ett kvalitativt sätt. En sådan relation gynnas inte av den typ av auktoritära maktmedel som förespråkas av Alliansens skolpolitiker. Den kräver istället tillit och långsiktighet

…Vilket råkar vara två av Christina Monthan Axelssons fyra T’n, ser jag. (De övriga två är tydlighet och teknik, för er som råkar vara intresserade.)

Tilliten går i båda riktningarna; Läraren måste lita på att eleverna kan och vill lära sig, och eleverna måste kunna lita på att läraren kan och vill hjälpa dem. Det går inte om samma lärare – för att skapa ”ordning & reda” – gång på gång utnyttjar rätten att utestänga elever från undervisningen och tvingar dem till kvarsittning.

Långsiktigheten, tiden, är självklar för den som förstår att skoltiden är längre än en mandatperiod och för eleven, även om denne går i nian, är det en evighet kvar till den sista skolavslutningen. Då är det inte hållbart att varje dag utsätta eleverna ens för risken av förnedringen i att få sin mobiltelefon beslagtagen.

Vi behöver elever som är trygga i sitt klassrum. Med sina klasskamrater och med sina lärare. Som vågar diskutera och ifrågasätta. Som vågar prata! Hur skall vi annars komma någonvart med någonting?

Hur ser du själv på frågan om ordning & reda och hur begreppen används i debatten? Har du själv skrivit om ordning & reda ur ett flumpedagogiskt perspektiv eller kanske du hyllar ett länge saknat fokus på just ordning & reda? Berätta i så fall kortfattat i en kommentar och bifoga en länk till ditt inlägg. Normala kommentarer på ovanstående inlägg är förstås också välkomna!

About these ads

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

26 Responses to Ordning & reda!

  1. Janne skriver:

    Här är ditt efterlysta inlägg, Christer… ;)

  2. Lilla O skriver:

    Ännu en flumpedagog som hittat hit. Verkar vara en blogg helt i min smak. Du tycker som jag, alltså rätt och då måste ju bloggen vara bra ;-)

  3. Lilla O skriver:

    Det här med Ordning och reda kan kanske vara väårt ett inlägg även hos mig. Ett inlägg som handlar lite om detta finns här: http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/08/21/det-handlar-om-repekt-och-intresse/

  4. Mycket tänkvärt!

    Jag ska grunna på ett litet mer genomtänkt svar men först måste jag nog in till Dagens skola och svara rektorn som kommenterade min kommentar.

    Svaret kan läsas här: http://www.dagensskola.se/kronikor/gamla-sosseraevar-struntar-i-skolan?commented=0#txpCommentInputForm men det tar väl ett tag innan det publiceras… Jag länkade hit i kommentaren för jag tyckte Jannes inlägg sa allt jag ville säga i debatten.

    • Janne skriver:

      Spännande! Inväntar dels din genomtänkta kommentar, och dels en eventuell kommentar från ”rektorn”…

      • Mitt svar var detta: (och denna kommentar kan du ju radera sedan om du/ni tycker det är spam-liknande beteende att posta samma sak på olika ställen *s*)

        Hej Rektor!

        Jag vet inte om du menade just mig när du skrev att det helt onyanserat, med ej korrekta argument, slås på Björklund i debatten och jag kan i ärlighetens namn inte ta åt mig av det. Men kanske kan du specifiera det?

        Såklart tycker även jag att många delar i det nya skollagsförslaget är bra. Självklart tycker jag att det är bra att alla skolor ska ha samma styrdokument och att det ställs högre krav på att ex elevhälsovård, skolbibliotek och syo-kunsulenter ska finnas. Självklart är det bra att man ska kunna dra in tillstånd för de skolor som inte sköter sig etc etc. Om detta har jag inget att invända.

        Jag har heller inget att invända mot att det klargörs i lagen vad lärare/rektorer får och inte får göra när det gäller disciplinära åtgärder. Inte heller att det står vad man bör göra.

        Det jag invänder mig mot är sättet det framförs på.

        Jag ska förklara med ett exempel. Om jag ser på mig själv som en ledare (oavsett om jag är lärare, mamma eller rektor för den delen) så kan jag välja mellan att vara en ledare som drar lasset, pekar med hela handen och talar om hur man ska göra. Eller så kan jag vara som fåraherden som går bakom, visar den rätta vägen och föser fram med en ganska lätt hand. Som ändå kan vara väldigt bestämd.

        Jag är herden. Det är inte Björklund. Tror jag, måste jag väl tillägga.

        Jag tror inte på att hot om disciplinära åtgärder fungerar för de elever som idag “stör” ordningen i skolan lika lite som jag tror att längre fängelsestraff hindrar våra grövsta brottslingar.

        Jag hade funderat ut en hel drös med argument om hur jag ser på just den här debatten om Björklund och “ordning & reda” men just när jag skulle skriva ner det så klickade jag mig in till Flumpebloggen och där hade ju Janne beskrivit det ungefär så som jag hade tänkt. Läs gärna det inlägget: http://flumpedagog.wordpress.com/2009/08/30/ordning-reda/

        En annan sak: Vad menar du med: “Björklund (med honom menar jag FP och Alliansen) vill få tillstånd en skola som baserar skolgång på trappsteg där steg ett bör föregås av steg två. Dvs du bör ha viss grundkuskap innan du bör analysera. Så, det är det man menar med fokus på kunskap.”?

        Är detta något nytt? Hur är det ens möjligt att analysera utan kunskaper? Bygger inte all utveckling på att man utvecklas i “trappsteg?” I min skolvärld var det länge sedan man hoppade över två kapitel i matteboken “för att man inte hann med”. Nog har väl den svenska skolan redan för väldigt länge sedan anammat Vygotskijs “närmaste utvecklingszons-lära”? Eller?

        • Janne skriver:

          Jag låter din replik stå kvar, men i fortsättningen räcker det nog med en länk till diskussionen och ev. en kort sammanfattning… :)

  5. Pingback: Ordning och reda! « Christermagister

  6. Lilla O skriver:

    Jag har en något frustrerande dam som har som största intresse att gå in och skriva kommentarer på min blogg som i korthet går ut på att det inte är någon idé att satsa på de ungdomar det gått snett för då de aldrig kommer att bli anställningsbara. Hon menar att jag curlar mina elever för mycket, så jag är alltså inte bara flumpedagog, jag är curlinglärare också.

    • Vad tycker damen att ni ska göra då? Ge upp?

      Tröttsamt.

      Jag kan ju förstå om hon menar att man ska lägga krutet där det gör mest nytta, att stötta familjerna när barnen är små, men det är nog inte så hon menar… ;)

    • Janne skriver:

      Alltså, vänta! Jag skrev först en lång kommentar om elever i behov av stöd, men tänkte inte alls på din kategori av elever (nyanlända) förrän jag skrivit klart kommentaren.

      Hur menar damen att de eleverna skulle vara så hopplösa att jobba med? Känns spontant som en lite rasistisk uppfattning…

      Men jag kanske övertolkar?

  7. Janne, var skrev du kommentaren? Jag tycker som du att det känns lite smårasistiskt men även som om hon tappat hoppet helt om mänskligheten.

    LillaO, det är ju spännande debatter inne hos dig! ;) Fast jag förstår att du och den andra tjejen gav upp. Fast jag kunde inte låta bli att svara… http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/08/29/hur-kan-det-har-losas/#comment-433

  8. Hahaha, ja, lite nyfiken blev jag allt. ;)

  9. Anders skriver:

    ”Ingen larmar och gör sig till utan goda skäl. (Se där, en flumpedagogisk ”sanning”!)”

    Hur har ni insett den här sanningen? Förr (tidigare generationer) betraktade barn som lekfulla. När någon lade en snöboll i lampan ovanför kateden, så att den smälte under lektionen och droppade på läraren, så var det inte någon lärare (eller elev eller förälder) som ansåg, att det fanns några ”goda skäl”. Ungarna tyckte det var KUL.

    Hur har ni blivit så övertygade om, att det var en felsyn, att se det så?

    • Janne skriver:

      Hej Anders! Och tack för att du uppmärksammar oss på en ”blind fläck” i diskussionen. För vad menar vi egentligen med ”ordning & reda”? Och menar vi detsamma som Jan Björklund (vilket inlägget faktiskt kan ge intryck av att vi menar)?

      Ordning & reda för mig är att eleverna lyssnar på mig när jag har något att säga och att vi jobbar i samma riktning. Det är att vi har ett fungerande diskussionsklimat där alla har möjlighet att komma till tals. Det gör att vi har kul tillsammans. Det är förstås mer än så, men allt jag har att komma med såhär på rak arm.

      Motsatsen till ordning & reda är för mig ett klassrum där ovanstående saknas. Där jag som lärare befinner mig i en evig kamp för att göra mig hörd och få eleverna att göra det jag vill. Där den som pratar högst eller är rappast i käften styr och tillåts styra diskussionen. Där det inte är kul att vara. Och precis som i ovanstående är det förstås mer än så, men…

      Jag tillåter mig med andra ord att göra en distinktion mellan att busa (snöbollen i lampan) och att ”larma och göra sig till”. Jag ska försöka illustrera det med en historia ur livet:

      En av mina SO-lärare i högstadiet hällde en gång ut innehållet i pennvässaren (en sån där med grå metallbehållare för pennskräpet) över mitt huvud. Mitt under en lektion och som ett direkt svar på mitt bus/larm. Hade ordningen & redan i det klassrummet varit av det repressiva slaget hade en sådan handling varit rena krigsförklaringen. Lyckligtvis (för både mig och läraren) var dock ordningen & redan av ”flumpedagogisk sort”. Han gjorde en tydlig gränsdragning – ”hit men inte längre, Janne” – och han gjorde den på ett både oväntat och underhållande sätt. Och han kände mig uppenbarligen tillräckligt bra för att veta att jag skulle ta det på rätt sätt – hans snöboll i min lampa… :)

  10. Jag beskrev min syn på ordning och reda inne hos Christer: http://christermagister.wordpress.com/2009/09/01/ordning-och-reda/#comments

    Men sammanfattningsvis kan jag ju säga så här:

    ”Har man en bra relation med (jag väljer medvetet ordet ”med” i stället för ”till” även om det kan bli något missvisande…) sina elever så är det inte svårt att få till ”ordning och reda” och jag tror att det är där relationen (respekten, tilliten…) brister som man måste ta till Björklunds metoder.”

    Vi måste bry oss. Finnas där. På riktigt.

    Eller som av mina gamla elever (En somalisk gatupojke som gick hos mig ett år innan han gick vidare till högstadiet och sedan en karusell av omhändertagande och ungdomsvård) uttryckte det när han kom och hälsade på efter 7 år.

    ”Anna, du var en snäll lärare!”
    ”Nej!”, kontrade jag för det finns än idag ingen elev jag har haft så många kontroverser och maktkamper med, som med denna pojke. ”Jag var inte SNÄLL. Jag var rättvis och jag ställde krav.”
    ”Okej, Anna… Jag förstår. Du gjorde ditt jobb. Jag har träffat många lärare efter dig som tog sin lön utan att göra sitt jobb, men inte du. Du gjorde ditt jobb.”

    Vårt jobb är mer än pedagogik och metodik. Mycket, mycket mer. Och ordning och reda kommer inte utan hårt arbete. Man måste respektera för att respekteras.

  11. Plura skriver:

    För att vidga debatten om ordning och reda.

    Ligger det inte i lärarens förmåga att älska att stå på scenen. Är det inte så att de som kommer in i rummet och äger det är de som har ordning och reda. Inte de blyga och rädda.

    Intressant att höra.

    • Janne skriver:

      Läraren i fokus. Jag tror absolut det ligger något i det du säger, Plura.

      Tyvärr har jag smitit till datorn (vi har gäster hela helgen) och hinner inte fundera djupare på det, men jag kan i alla fall säga att jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte gillade uppmärksamheten… :)

    • christermagister skriver:

      Jo, det ligger nog mycket i det, men det gäller att balansera väl på den knivseggen. I februari skrev jag ett inlägg som berör ämnet ”ordning och reda”, och även tar upp risken med att bli för beroende av att stå i centrum.

      http://christermagister.wordpress.com/2009/02/27/bekraftelse-junkies/

    • Klart att det KAN stämma, och att det säkerligen stämmer i många fall, men jag tror inte att man kan dra ett likhetstecken mellan att ”äga rummet” och ordning och reda.

      Jag känner till en del kollegor som kan ”äga rummet” men ändå saknar en djupare relation till sina elever. När trollbindningen släpper (ingen lektion kan ägas av läraren från start till slut) kommer oordningen som ett brev på posten.

      Förövrigt tror jag Christer säger något viktigt i sitt inlägg han länkar till nedan, att vi lärare måste vara medvetna om vår egen professionalism.

      Många undrar hur jag orkar med mitt jobb med alla dessa trasiga barn, traumatiska flyktingbarn och andra ”hemska” livsöden. Det var en svår balansgång i början men när man lär sig vad man själv slutar och ens professionella sida tar vid, då är det inte alls lika svårt. Men saknar man det medvetandet och den självinsikten, då orkar man inte länge.

      • Plura skriver:

        Anna – givetvis menar jag inte med ”äga rummet” bara under stunden du befinner dig på scenen. Som för narcissisten. För mig betyder det att jag även har förmåga att knyta an till eleverna och ha empati så långt att du har en naturlig auktoritet utan att vara auktoritär.

        Och professionalism är underförstått. Utan den har du ingen trovärdighet mot den publik du har – i detta fall eleverna.

        Och allt bottnar i det du säger. Utan självinsikt brinner du fort upp.

  12. ”För mig betyder det att jag även har förmåga att knyta an till eleverna och ha empati så långt att du har en naturlig auktoritet utan att vara auktoritär.”

    Exakt! Håller med precis!

  13. Lilla O skriver:

    Det går absolut att vara en auktoritet utan att vara auktoritär. Jag är nog ganska mycket skådespelare, men det får inte bli för mycket. Tydlighet är viktigt även för mig som Flumpedagog. Viktigast av allt är dock att eleverna mår bra, att de får lära sig så mycket de bara kan och känna sig duktiga. Jag har aldrig haft så glada och goa elever som jag har nu när jag undervisar nyanlända. Jag vet att en kollega som arbetat mycket längre än jag sa till mig att det alltid kommer att finnas en tacksamhet mot den som först lär en språket. Kanske är det så.

    Den här lilla damen förresten, hon var inte lite rasistisk utan mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: