Kan allt, vet inget

Ett av många ledord för den Nya Skolan, som den presenteras av Jan Björklund, är kunskap.

”Kunskap” står i detta fall för något ytterst konkret – som ett organiskt uppslagsverk beläget någonstans innanför pannbenet. Det är inledningsvis en ganska luftig och grå del av hjärnan, men som fylls etappvis för varje år i skolan. Här kan rymmas allt från A till Ö; neutral, evig kunskap som sedan kan plockas fram närhelst den behövs.

När kröntes Gustav Vasa till Sveriges konung? (1524 hävdar jag bestämt, men det visar sig vid en närmare kontroll att det var året innan..)

Nu är det med kunskap som med så många andra av termerna som förespråkarna för den Nya Skolan använder, att ordet och begreppet i sig inte är särskilt problematiskt. Och vem vid sina sinnens fulla bruk är beredd att argumentera mot kunskap? Nej, kunskapen i sig är det inget fel på. Men implikationerna. Och slutsatserna.

Som flumpedagog oroas jag först och främst över förenklingen. Skolan varken kan eller skall syssla uteslutande med kunskap. Vi kan heller inte tillåta oss att värdera kunskapen högre än, låt säga, vägen till kunskapen, bearbetningen/levandegörandet av kunskapen och bildningen. Allt hänger ihop och går inte att plocka ur sammanhanget.

Min nästa oro, vad gäller den Nya Skolans kunskapssyn sammanfattas bra av Mats på Tysta tankar, som befinner sig mitt i en pågående akademisering (eller kunskapifiering) av lärarutbildningen. Levande kunskap och bildning i form av adjunkter ser ut att bli ersatt av den teoretiska (och dekontextualiserade) kunskapen i form av lektorer. Helt i linje med den Nya Skolans ledord.

Och visar sig våra flumpedagogiska farhågor vara riktiga, kan snart både lärare och elever dela på det motto jag valt att använda som inläggets rubrik: KAN ALLT, VET INGET

Hur ser du själv på kunskapsbegreppet och hur det används i debatten? Har du själv skrivit om kunskap ur ett flumpedagogiskt perspektiv eller kanske du hyllar ett länge saknat fokus på just kunskap? Berätta i så fall kortfattat i en kommentar och bifoga en länk till ditt inlägg. Normala kommentarer på ovanstående inlägg är förstås också välkomna!

Advertisements

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

18 Responses to Kan allt, vet inget

  1. Mats says:

    Kunskapsbegreppet är så spännande. Alla kan göra anspråk på det och varje försök att tränga in det i ett hörn misslyckas.

    Problemet nu är den oheliga alliansen mellan regeringen som är för förenkling och ett akademiskt etablissemang som har sålt sin själ och nu legitimerar soppan på landets lärarutbildningar under en påstådd ”forskningsanknytning”.

    Den förbjudna frågan är:
    – Var finns den forskning som påvisar ett samband mellan disputerade utbildare och kvalitet hos de examinerade lärarna?

    P.S. Så snygg sidan är!

    Gilla

    • Janne says:

      Du befinner dig ju i en väldigt speciell situation just nu, där ”den förbjudna frågan” drivs till sin spets – även om den inte ställs. Jag tänker också att det här tänket borde få konsekvenser för VFU’n (den VerksamhetsFörlagda delen av Utbildningen, för er som inte läser/läst på lärarprogrammet). Av egen erfarenhet vet jag att många lärarstudenter redan nu upplever stora kontraster mellan VFU’ns ”verklighet” och lärarprogrammets innehåll…

      P.S. Tack! Men jag kan inte ta åt mig för mycket av berömmet, eftersom WordPress erbjuder en hel del snygga teman. Dock är jag väldigt nöjd med hur bra min pennbild passar in i det hela! 🙂

      Gilla

  2. Jag hänvisar till Fredrik Härén igen (som jag gjorde i Christers blogg). Han sa något i stil med att det inte är kunskap i sig som gör vår skola konkurrenskraftig. Det är hur vi lär eleverna att förvalta denna kunskap som är viktigt. ”Nyskap”.

    Vi måste få eleverna att utveckla sin kreativitet och förvalta kunskaper och andras idéer på ett nytt sätt. Det är inte ”gammaldags kunskap” som krävs i ett framtida Sverige, kunskap kan vem som helst skaffa sig, det är det där lilla extra; nyfikenhet, fantasi och kreativitet som vi alla behöver utveckla för att kunna nå ännu längre och utvecklas ännu mer.

    Många gånger tycker jag att Björklunds utspel är ett sätt att säga att det var bättre förr. Och hur kan man tycka det? Vi måste väl alla sträva efter att utvecklas FRAMÅT?

    Många tankar framåt natten från Anna

    Gilla

  3. Varje gång jag åker över de små rännilarna Nissan, Ätran, Viskan och Lagan så skakar jag på huvudet åt det meningslösa med att mina lärare la ner tid på att försöka lära mig var de ligger. Som de plågade mig med blindkartor och skrivstilsboken under hela mellanstadiet!

    Sådan kunskap argumenterar jag gärna emot!

    Gilla

    • Lilla O says:

      Hjälp ja, vissa saker har helt klart fastnat. 1523 också visserligen, ett av de få årtal jag kan trots att jag är historielärare. Björklund hade gråtit…

      Gilla

  4. Kunskap, är det egentligen inte ett verb, något man använder liksom.
    ”Att tillämpa, att tänka, att dra slutsatser, att samarbeta, att jämföra, att vara kreativ, att förstå, att hitta olika lösningar, att hitta nya frågor, att inte köpa sanningen förpackad i en enkel lösning, att VÅGA…”

    Jag tar mig friheten att länka hit fån min blogg, hoppas det är ok! JANNE

    Gilla

    • Janne says:

      Hej Janne! Det är helt okej att länka till sina egna inlägg, så länge de är relevanta för diskussionen.

      En av de viktigare idéerna bakom Flumpebloggen är att samla våra individuella funderingar och göra dem till något gemensamt. Ett grupparbete (som ju också råkar vara bloggens undertitel). Och ett sätt att bidra till diskussionen är just att länka till egna inlägg på egna bloggar, gärna med en liten sammanfattning. Är det ett kortare inlägg kan man ju alltid klippa och klistra istället, men det är upp till respektive debattör.

      Tänkte också fråga om det är okej att lägga en länk till din blogg i högerspalten, under rubriken ”Flumpedagoger på nätet”?

      Gilla

  5. Hade en del tankar om flumpedagogik efter en intressant kommentar på bloggen. Länk: http://magister-janne.blogspot.com/2009/08/ang-flumpedagog-och-bjorklund.html

    /Ha det

    Gilla

  6. Plura says:

    Intressanta tankar. Fick en väldigt pedagogisk bild över det här med kunskaper. Förre universitetskanslern Hagström beskrev den på följande sätt.

    På nivå ett har du massor av vetskap – ämneskunskap typ svensk, matte, fysik, engelska m fl.

    Nästa nivå var kunskap – hur lyckas du plocka ihop massor av vetskap för att göra något. Ett bra exempel kan var att bygga ett hus. Du behöver svenskan för att beskriva vad du ha, matten för att räkna hållfasthet, fysiken för att se hur fuktströmmar vandra genom ytterväggar, mm. Men det räcker inte.

    Sista nivån är kompetens – att ta den där kunskapen och förflytta den någonstans. i detta fall att beställa och bygga drömhuset. Och det är väl det som är svårast att träna.

    Lite rått sagt. I betygssammanhang förhärskar fortfarande normalfördelningskurvans tänk. Vilket för mig är att mäta vetskap in i förhållande till vetskap ut. Det Christer så bra beskriver i Hallands floder. Enligt dagens betygssystem ett G.

    På VG nivån befinner du enligt mitt sätt att se det på kunskapsnivån, där du kan kombinera ett antal vetskaper. Det ungarna gör i tema-arbeten. Och hur f-en ska du kunna skapa nationella prov på det?

    Slutligen på MVG nivån gör du ett projekt för att skapa något. Till exempel filmprojekt om något ämne. Själv gjorde jag en film på svensktimmarna 67/68 som gick en brottningsmatch med reklam mm i popkonstens tecken. Kolla mer om det på Mats blogg….
    Ännu mer fundersam blir jag hur skulle Skolinspektionen överpröva ett sådant projekt…..

    Så håller med, trots att majoren är född på 60-talet verkar han i den delen av skolpolitiken vilja tillbaka till fornstora dagas pluggskola med namn som Folkskolan, Realskolan, Högre allmänna läroverket och slutligen universiteten för de rikiga nödarna…..

    Gilla

  7. Lilla O says:

    Kunskap är för mig att använda fakta till att tänka själv och forma sina åsikter. Tyvärr är i alla fall många av mina IV-elever helt sänkta och kan inte ta till sig speciellt mycket kunskap då de har en bild av sig själva som obildbara. Om vägen till kunskap har jag skrivit här:

    http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/08/28/nyckeln-till-kunskap/

    Märker att jag ibland låter mer tuff än flummig, men jag tror att man kan ställa ganska höga krav på elever i gymnasieåldern om man bara visar att man tycker om dem!

    Gilla

    • Plura says:

      Läste ditt intressant inlägg om kunskaper. När jag säger knäcka koder i mitt inlägg bygger det på att du alltid måste bygga på hur du använder fakta om ämnet, hur du kombinera fakta från olika ämne – det Hagström kallade kunskaper – och hur du med dessa fakta drar denna kunskap till en ny nivå…..

      Och jag tror inte heller att ”flumpedagogerna” är kravlös. De förlitar sig lika lite som jag på att nationella prov är vägen till kunskap utan bara beskriver hur mycket kunskap kom in och hur mycket kom ut vid ett speciellt givet tillfälle. Och det säger inte ett dug hur duglig jag är. För det krävs andra metoder….

      Tyvärr kan jag tycka, och det gäller nog över allt i samhället, fattas allt för många beslut på tyckande och tro. Så även i utbildningssammanhang. Så framför mer fakta…..

      Gilla

      • Janne says:

        Jag är rädd för att den förenklande retoriken kring det här med nationella prov – och till viss del även de betygsliknande omdömena – kan ha skapat en övertro på den typen av kunskapsmätningar hos ”gemene man”.

        Som du säger, Plura, så mäter de nationella proven en väldigt smal bit av tårtan – ändå finns en inbyggt förväntan på lärare att sätta betyg efter provresultatet.

        Gilla

        • Inte bara en difus förväntan. Man kan ju få stå till svars om det sammanslagna betyget avviker från provresultatet. Jag har redan varit med om att föräldar och rektorer kräver detta, och nu ska ju Skolinspektionen börja dubbelkolla rättningen… Allt i ett gott syfte förstås, men det stärker bandet mellan de nationella proven och betygen.

          Gilla

          • Plura says:

            Jo, det är väl det som är sorgligt. Några av inspektörerna jag känner på Skolinspektionen var ytterst skeptiska till det delförslaget i Davidssons utredning. Nästan som de skrattade åt effekten.

            Men det är väl så att i den ”enkla” världen att föräldrar efter frågarresultat som i idrott. Där är det mycket enkelt att mäta prestationer.

            Eller lyckats räkna andragrads ekvationen rätt. Det säger bara att du lärt dig peta in ett antal fakat i en färdig formel. Men vad ska du använda just den formeln till och hur kan jag utnyttja den för att lösa ett problem, nja det kan du inte fånga i nationella prov hur mycket jag än anstränger hjärnan att hitta ett sett att få in det i provet. Hur ska de som konstruerar provet avväga hur man gör bedömningen att just den personen förstått problemet.

            Det kanske är dags att slänga in en pinne i brasan. Vore det inte bättre att ha externa examainatorer som bedömnde betyget som IB-programen……

            Gilla

  8. Lilla O says:

    Här är ett inlägg om betygsinflation och hur man egentligen mäter kunskap:

    http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/08/18/det-har-med-betygsinflation/

    Egentligen skulle jag definitivt klara mig utan betyg, men inte utan den kunskapssyn som finns i dagens läroplan. Kanske något att skriva ett inlägg om?!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: