Likvärdiga betyg?

Minns ni Barnuppropet? Det var i våras som Mats Ekholm, Hans-Åke Scherp och Bengt-Erik Andersson inledde sin kampanj för att problematisera skolministeriets ”ordning & reda”-linje.

Man talade om ”en skolpolitik som i allt högre grad bygger på kontroller och sanktioner istället för stöd i barnens lärande och utveckling” och utmanade genom påståenden om utbildningsprogram som ”lanseras för skola och barnomsorg där personal tränas att disciplinera genom auktoritär avstängning och förnedrande behandling.”

Med anledning av att 8 000 personer skrivit under fick man i mars till stånd ett TV-sänt samtal mellan Mats Ekholm och Jan Björklund, vilket dock urartade rejält. Istället för att bemöta kritiken, valde Björklund att håna sin motståndare till tysthet genom att anklaga honom för att vara emot nationella prov och betyg.

Jag säger inte att Björklund har fel i sak i sitt påhopp på Ekholm. Det vet jag nämligen inget om. (Jag känner inte Mats.) Men jag kan med säkerhet säga vi flumpedagoger inte är rädda för att problematisera den komplexa frågan om betygens syfte, funktion och praktiska nytta. Det var förstås viktigt att göra det redan innan Jan Björklund i en handvändning pekade ut oss flumpedagoger som onyanserade betygshatare, men nu är det ännu viktigare att vi börjar nysta upp den här härvan – både för vår egen skull, som för våra motståndares.

Första frågan får handla om Likvärdiga betyg: Är det överhuvudtaget möjligt?

Det finns, enligt det mystiska ”fråga vad som helst”-numret 118100 7 888 skolor i Sverige. Ett likvärdigt betyg skulle kräva att varje betygsättande lärare på vilken som helst av dessa 7 888 skolor skulle göra exakt samma bedömning av en specifik elev som vem som helst av lärarens kollegor på någon annan av landets skolor. Och det handlar förstås inte bara om en samsyn i hur man bedömer, det skulle också kräva att varenda betygsättande lärare skulle jobba på exakt samma sätt och använda exakt samma pedagogiska knep på varenda elev. Identiskt.

I förlängningen skulle det kräva att man uteslöt alla individuella hänsyn och behandlade alla elever och elevgrupper likadant, oavsett förkunskaper, behov, socioekonomisk bakgrund eller vad du vill. Formulera en mall och robotisera lärarkåren – och ändå skulle man inte kunna utesluta det faktum att varje lärare, hur mycket vi än skulle försöka att inte vara det, är olika personer. Individer.

Det enda eventuellt möjliga sättet att göra betyget likvärdigt, som jag kan tänka mig, vore att utesluta alla variabler utom resultatet på de nationella proven (som för övrigt skulle behöva bestå av enbart kryssfrågor, eftersom ett formulerat svar kräver tolkning). Men det skulle å andra sidan göra betyget oanvändbart, eftersom det i praktiken skulle vara intetsägande. Det skulle bara mäta dekontextualiserad kunskap – utantillrabblet – och inte ge några fingervisningar om den egentliga kompetensen i ämnet.

Så, nej, jag tror inte att likvärdiga betyg går att uppnå. Betygen i sig själva är inte konstruerade för att vara det.

Hur ser du själv på frågan om likvärdiga betyg och hur begreppet används i debatten? Har du själv skrivit om likvärdiga betyg ur ett flumpedagogiskt perspektiv eller kanske du hyllar ett länge saknat fokus på just likvärdiga betyg? Berätta i så fall gärna kortfattat i en kommentar och bifoga en länk till ditt inlägg. Normala kommentarer på ovanstående inlägg är förstås också välkomna!

Annonser

Om Jan Kjellin
Förskollärare med en skvätt socialantropologi i botten.

30 Responses to Likvärdiga betyg?

  1. Plura says:

    Bra skrivet.

    Svar på frågan: nej.

    För att du ska lyckas med detta måste kriterierna vara kristallklara på vad du ska lära ut och vad elever ska nått för resultat. Och några sådan finns inte och kommer aldrig att skapas, även om jag tror att man kommer att försöka med den nya läro- och kursplanen.

    Och som jag skrev på tråden ”Kan allt, vet inget”. Nationella prov mäter bara kunskap in kunskap ut vid ett givet tillfälle och säger inte ett du om du kan något. Och speglar enligt mitt sett att se det bara godkännande nivån.

    Majoren och de andra betygsivrarna kommer aldrig att lyckas skapa lika betyg.

    Sedan om Mats Ekholm, han var general för Skolverket innan fick respass och flyttades till Karlstad. Tror det var redan under regeringen Perssons tid.

    Det var några lösryckta inlägg….

    Gilla

  2. Svar: nej!

    Likvärdiga betyg tror jag inte går att införa. På något sätt. Ändå verkar det som om många anser att dagens betyg är likvärdiga.

    Tänk bara på alla ”resultat” som redovisas och jämförs. Alla meritvärde-snitt och godkänd-procebten på nationella prov. Resultat som används i kvalitetsredovisningar och framförallt för att visa föräldrar ”vilken bra skola man är” så fler ska välja dem. (Vilket osökt leder en vidare in i en annan debatt, skolpengen…)

    Jag minns förra hösten när DN skrev en hel del om hur många elever som gick ut skolan utan godkänt i kärnämnena i år 9. Minns ni debatten kring Rinkebyskolan? http://www.dn.se/sthlm/svensk-skolas-storsta-misslyckande-1.743280

    Jag minns hur jag satt med frukostkaffet i halsen, frustandes av ilska, för att ingen nämnde de nyanlända eleverna. Många av de nyanlända elever som kommer till svenska skolan når inte målen i ett eller fler kärnämnen i år 9. Ju senare de kommer till Sverige, ju större andel icke-godkända. Det är inte svårt att förstå.

    Det som är svårt att förstå är hur man gör med dessa elevers resultat. Vissa skolor sätter sina förberedelseklasselever i egna skolor ”på pappret” för att slippa räkna med deras resultat. Andra skolor räknar med alla elevers resultat. Klart det blir skillnad i statistiken. Är det jämförbara resultat? Nej. Mitt inlägg går att läsa här: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/search/label/j%C3%A4mf%C3%B6ra%20skolresultat

    Sedan har vi ett annat stort problem. Det går inte att sticka under stol med att bedömningarna på nationella prov etc skiljer sig mycket åt i olika skolor. Och områden. Jag har många gånger lagt förslag på att man skulle byta nationella prov med varandra för att få lite distans till sitt eget. Utbytesskolorna ska ju vara ytterligheterna, ”invandrarskolan” och
    ”fina skolan” typ. Intresset brukar vara noll.

    Så. Tror jag på likvärdiga betyg? Nope. Tror jag på betyg över huvudtaget? Jag tror inte det. Har jag ett bättre alternativ? Tyvärr inte. Just nu. 😉

    Gilla

  3. Janne says:

    Tack Plura och Anna för att ni bekräftar mina funderingar. Då är jag inte helt ute och slirar… 😉

    Ni drar i ett par gemensamma trådar, som t.ex. de nationella provens nytta och funktion. Stickprovsmetoden må fungera när man skall bedöma om potatisen eller pastan kokat klart, men när det handlar om att påverka vilket betyg som skall sättas är det ett otäckt trubbigt instrument man har att göra med…

    Gilla

  4. Pingback: Likvärdiga betyg « Christermagister

  5. Lilla O says:

    Svarar också nej och filar på ett inlägg om betyg. Det tar lite tid bara. Ämnet är inte helt enkelt.

    Gilla

    • Janne says:

      Betyg och betygsättning är oerhört komplext! Det ligger ju dessutom och lurar i själva kärnan av skolverksamheten…

      Gilla

      • Plura says:

        Visst ligger betyg och betygssättning i kärnan, är dock bara ett försök till att spegla resultatet av lärandet. Innan dess kommer bedömningen, som jag tycker är viktigare än själva betyget…..

        Gilla

      • Ja, först ska läraren göra en subjektiv bedömning av elevens kunskaper/färdigheter och sedan ett försök att översätta denna till en siffra/bokstav…

        Eftersom vi talar om likvärdighet här måste jag ställa en retorisk fråga; blir inte risken för orättvisor större ju fler betygssteg vi har?

        Gilla

        • Plura says:

          Riskfaktor ökar markant med antalet variabler i en ekvation, det som kallas för trunkationsfelet i numerisk analys. Även så i betygssammanhang.

          Dels i översättandet och dels i klassningen vilket betyg resultatet ska översättats till. Speciellt vid gränsfall mellan olika nivåer. Är det ett starkt B eller ett svagt A. Lika oprecist som nuvarande system, om inte ännu mer oprecist….

          Och allt bottnar i subjektiviteten….eftersom betygssätning inte är en objektiv vetenskap som fysik, kemi eller någon annan naturvetenskap….

          Gilla

          • Jan E says:

            Om fysik och kemi är så objektiva kan det väl inte var några problem att sätta objektiva betyg. Antingen kan Kalle eller så kan inte Kalle. Det är bara plocka fram objektivitetsmallen och kryssa av. Hur lätt som helst. Den som kan flest antal kemiska beteckningar och fysikaliska lagar får högsta betyg.

            Jag tror att skall börja med den berömda tärningen, låter slumpen avgöra. Alla sidorna på tärningen har bokstaven A så att ingen elev blir besviken.

            Gilla

            • Plura says:

              Helt riktig Jan – men även om fysik och kemi är vetenskaper som bygger på ett konstaterade av matematiska antaganden är det det som är kruxet. Den fysik och kemi som lärsut är de etablerad.

              Problemet uppstår när du inte kan förklar allt inom fysiken eller kemin. Då är det inte objektivt utan bara sannolik.

              Och det hjälper ju föga att du kan massor av kemiska betekningar eller kan fysikaliska lagar om du inte för en diskussion kring dess tillämpning. Samma gäller matematik. Matematik är inte bara att peta in mätvärden i en formel.

              Så det är lite komplexare än vad det i förståne verkar vara.

              Gilla

  6. Jag tror att även om betyg inte kan vara helt likvärdiga kan de vara mer eller mindre likvärdiga. Då är det intressant att fundera på vad som gör en bedömning mer likvärdig än en annan. Man kan också föra in en rättvisevariabel: Blir mer likvärdig betygssättning nödvändigtvis rättvisare?

    Jag tror att likvärdighet kräver mätbarhet, det som går att mäta är resultat. För att den mätningen ska vara likvärdig krävs också att man mäter elevers resultat när de utfört samma uppgift. Mätningen måste också vara kvantitativ, alltså att ett svar nödvändigtvis är bättre än ett annat på en enskild uppgift.

    Vi har alltså skapat en kvantitativ mätning av hur eleverna under ett givet tillfälle klarar en specifik uppgift. Likvärdigt? Tja, jo ganska. Rättvist? Nej inte alls. Värdefullt? Inte för fem öre, det vi mätt är elevens förmåga att hantera en specifik uppgift.

    Björklund har en extremt naiv och oproblematiserande kunskapssyn, det som skolan lära ut och bedömmer är i hans ögon per automatik den kunskap som skolelever bör besitta. Det är därför han så raljant och lättvindigt kan vifta bort all kritik: han förstår inte kritikernas frågeställningar. Det gör också att han slipper ta tag i jobbiga frågor som lärares bristande kompetens, de är ju per definition bra.

    Sen vill jag klargöra en sak om nationella prov. De är tänkta som en undersökning av klassrumssituationen och ska bedömma lärarna snarare än eleverna. Jag har principiellt inga problem med nationella prov, däremot tycker jag att syftet förstörs totalt eftersom uppgifterna inte är anonyma.

    Gilla

    • Janne says:

      Hej Kristoffer!

      Du ger oss en tydlig definition på betygens funktion och likvärdighetsbegreppet. Och visst finns där en slags likvärdighet i det du beskriver, även om den också förlorar sitt värde i och med att den är så tätt förknippad med själva mätningen/betyget.

      Gilla

  7. Vidare kan vi ju fundera på vad det är som bedöms egentligen. Här har begreppsapparaten och den politiska retoriken gjort gällande att det är elevens prestationer som bedöms, dessutom bedöms de helt utan hänsynstagande till omständigheter och miljö. Genom att benämna utlärning och inlärning som två separata processer gör man det möjligt att göra eleven till ensam bärare av ansvaret för sin kunskapsnivå och sina resultat, lärarens kvaliteter tas alltså ingen hänsyn till. Men jag tror att man, bara genom att påpeka detta visar på absurditeten i denna syn på elever och kunskapsinhämtning. Lärandeprocesser sker ju i elevens interaktion med miljön, den miljön representeras ofta av läraren, alltså har lärarens kvalitet en helt avgörande roll för elevens kunskapsinhämtning, detta känns säkert för de flesta fullkomligt uppenbart. Ändå har begreppsapparat och retorik gjort att till och med vi som är pålästa och insatta fastnar i fällan att prata om elevernas prestationer som särskilda från lärarnas arbete och kvalitet. Jag tycker att det är på tiden att vi raserar den gamla begreppsapparaten och bygger upp en ny, en begreppsapparat som lägger ansvaret för undervisningen hos läraren och skolan, inte hos eleven.

    Gilla

    • Plura says:

      Vad underbart Kirstoffer Lindh, vad du säger är att lärarna ska lära sig att utnyttja läroplanen för att i varje situation i sitt pedagogiska arbete bibringa eleverna den kunskap som behövs för att ta dem till den kunskapsnivå varje individ klarar….där uppnående målen inte är ett mål utan ett krav…..

      Och, hemska tanke, lärarna måste anpassa sin utbildning till individens progression över tiden…..

      Gilla

      • Egentligen säger jag mest att jag tycker att det borde vara uppenbart att man letar orsakerna till varför en elev får låga resultat i lärmiljön, inte hos barnet självt. Men det vore politiskt självmord att påpeka att problemet kan vara bristande kompetens och profesionalitet inom lärarkåren.

        Gilla

        • Plura says:

          Så riktigt.

          Är rysligt medveten om problemet att påpeka brister hos dina kollegor. Brukar vara ett känsligt ämne att påpeka en sådan enkel sak som att lärare i mångt har bristande systemkunskap i mål- och resultatstryning.

          När jag påpekar detta tycker många att jag är raljant och inte begriper lärarkårens unikitet. Men det säger kanske mer om den enskilde lärare än om kåren i sig.

          Gilla

          • Det är å andra sidan ganska personlighetskluvet att ha både mål- och resultatstyrning samt att kommun och stat delar på huvudmansansvaret. Det är inte så svårt att förstå att lärarna är less. Styrningen har kommit att inrikta sig allt för mycket på kvantitativ data som man sedan lyckas få till att det är kvalitetsbedömningar, kanske borde även skolans ledning få en inblick i vad det är för skillnad på kvantitet och kvalitet…

            Men visst, kulturen är att man rår om sig själv som lärare, man vill inte att någon uppifrån som säger till en vad som ska göras. Det är ju väldigt viktigt att man som enskilt lärare har förståelse för organisationen som helhet för att se hur man passar in i systemet

            Gilla

            • Plura says:

              Nu får du förklara dig!

              På vilket sätt delar stat och kommun på huvudmannaskapet?

              Sedan de stora reformerna 1989 och 1990 är det kommunerna som har huvudmannaskapet för skolan. Staten skapar ”bara” ett uppdrag till kommunerna att tillhandahålla utbildning som uppfyller de nationella målen i stydokumenten typ läroplan, diskrimuneringslag och kapitel 14a i skollagen om kränkande behandling……och skickar en stor påse pengar till kommunerna för genomförande. Skillnad var det innan dess, med SÖ och länskolnämnder. Då styrde staten verkligen genom regler och ekonomi. Fanns hela 5000 pedagaoger på SÖ som talade om hur undervisningen skulle bedrivas…….
              Är det det du säger fortfarande existerar eller….

              Gilla

  8. Skolan har en dubbel styrning. Staten styr dels hur kommunen ska sköta skolan, men den har också en direkt styrning av skolan genom ”kvalitetskontroller”, inspektioner och annat. Det är vad jag förstått inte helt ovanligt att det uppstår konflikter mellan kommunens direktiv och statliga direktiv. Det är ju inte helt sant att det bara är kommunerna som styr skolan direkt och staten indirekt.

    Gilla

    • Janne says:

      Förhållandet mellan stat och kommun är intressant i det här fallet. Jag själv brukar se kommunen som en slags mellanhand mellan uppdragsgivaren (staten) och de som gör jobbet (lärarna).

      I teorin ser det väldigt bra ut med en decentraliserad skola som har möjlighet att anpassa verksamheten efter lokala förutsättningar. Men eftersom anpassningen oftast sker under hård kontroll av kommunfullmäktige (som sällan har insikt i skolans värld), är det sällan frågan om några konstruktiva förändringar.

      Antingen skulle man hårddra decentraliseringen ytterligare och lägga pengarna direkt i händerna på rektorerna, eller så kanske en återgång till SÖ och länsskolnämnderna vore på sin plats?

      Det fungerar i alla fall inte särskilt bra som det fungerar nu…

      Gilla

      • Plura says:

        Det är väl det majoren och (FP) vill, men inte fått med sig Alliansbörderna och systrana på…..

        Och inte blir det bättre av att inför SÖ på nytt…

        Gilla

    • Plura says:

      Kristoffer – visst har skolan en dubbel styrning. Speciellt för rektorena. Både pedagosiska krav från staten i läroplanen (2.8 Lpo94) och arbetsgivar ansvaret som kommunalanställd….

      Enligt min syn, går det inte att tjäna två herrar…..

      Sedan…Skolinspektionen har inte en kvalitetskontroll utan tillsyn att laglighetn uppfylls. En himla stor skillnad….

      Och som sagt vad…kommunala direktiv som inte uppfyller de nationella målen är totalt ointressanta hur mycket kommunpoitiker än tror det…..

      Kanske hårda ord, men sanningen är så, efter att hört diskussionerna både på departementet och Skolinspektionen….

      Gilla

  9. Pingback: Se in i framtiden Björklund « Christermagister

  10. Plura says:

    En intressant upplysning om det här med betyg och nationella prov. Läs följande länk får ni reda på att Skolinspektionen nu ska rätt 35.000 nationella prov på uppdrag av regeringen.
    http://www.skolinspektionen.se/sv/Nyheter/Nyheter/Skolinspektionen-kontrollrattar-35-000-nationella-prov/

    Gilla

  11. Janne says:

    Johannes Åman ser betygens dilemma i dagens DN (14/11)

    Gilla

  12. Pingback: Vems är betygen? « Flumpebloggen

  13. Pingback: Betygen är inte rättvisa… « Christermagister

  14. Pingback: Skriftliga omdömen | Christermagister

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: