Den dimhöljda reformen

Idag, den 1 december 2013, införs det formella kravet på legitimation för nyanställda lärare/förskollärare. Men den dimhöljda mystiken kvarstår.

För samma dag som legitimationkravet införs, känner Jan Björklund (i sällskap av Bo Jansson, LR) åter att det är dags att drämma näven i bordet: ”Legitimerade lärare som sätter betyg ska vara behöriga i det ämne där betyget sätts”, ryter han i Expressen och jag tänker att var det inte precis det som legitimationen skulle åtgärda? Att lärarna som sätter betyg också är behöriga i sitt ämne, alltså?

Nu blev det lite rörigt, känner jag. Men å andra sidan är det kanske legitimationsreformens mest framträdande aspekt. Rörigheten.

Det första steget i lärarlegitimationen är införandet av den, vilket alltså innebär att ”(v)arje legitimerad lärare blir behörig att ansvara för undervisningen i vissa ämnen och årskurser”. Precis. Legitimationen knyter behörigheten till ämnet. Du får bara undervisa i de ämnen du är behörig att undervisa. Med vissa undantag.

Det andra steget ”träder i kraft den 1 juli 2015, då undantagsregler upphör och bara de lärare som har legitimation självständigt får sätta betyg”. Logiskt, även om jag inte gillar det nämnvärt. Nu gäller legitimationen fullt ut.

Men ändå fortsätter artikeln: ”Enligt vår uppfattning är det dags för ett tredje steg i lärarlegitimationen. Det bör krävas att den legitimerade lärare som sätter betyg också ska vara behörig i det ämne där betyget sätts. Detta är en omfattande skärpning av skollagens krav.”

På vilket sätt skiljer sig detta tredje steg från det första? Har jag missat något kryphål som säger att legitimerade lärare får sätta betyg i vad som helst? Antagligen inte. Egentligen beskrivs ingen förändring. Det som avses är de fall där en fortfarande (trots att det efter 30 juni 2015 inte skall finnas några undantag) obehörig lärare undervisar i ett givet ämne och måste ha hjälp med betygsättningen. Då skall det inte längre räcka med en legitimerad lärare, utan läraren måste vara legitimerad för det givna ämnet.

Men, tänker jag i mitt stilla sinne, om det finns en legitimerad lärare tillgänglig för betygsättningen – varför undervisar då inte hen redan i ämnet?

En skärpning av lagtexten är det sannolikt, men är den egentligen relevant? Omfattande är den i alla fall inte. Obehörig är fortfarande obehörig.

Legitimationsreformen är oöverskådlig. Om det är något artikeln i Expressen visar, så är det just detta. Och mina svårigheter att skriva ett sammanhängande blogginlägg om artikeln visar på samma sak.

Idag firar jag dag #1 som examinerad, men obehörig, lärare. Det känns bra.

Advertisements

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

9 Responses to Den dimhöljda reformen

  1. Maths says:

    SVT berättar om en kvinna som fick behörighet i kemi, trots att hon inte läst ämnet. Facktidningen Uttryck skriver om snurren kring leget.

    Gilla

  2. Pingback: Svensk skola – ett enda stort dagis? | Nemokrati

  3. Anna says:

    Ursäkta en lite sen kommentar, men jo det är faktiskt skillnad. Idag får alla legitimerade lärare sätta betyg i de ämnen där de undervisar, och finns ingen behörig lärare får ju en obehörig tillfälligt (max ett år) ansvara för undervisningen. Så om jag som legitimerad lärare behörig i svenska och franska också blir tjänstefördelad på en klass i engelska så får jag självsändigt sätta betyg på de eleverna. Saknar jag legitimation helt, så ska jag sätta betygen tillsammans med en legitimerad lärare. Ändringsförslaget föreslår alltså att även den som är legitimerad och undervisar i ”fel” ämne ska ha stöd av en ämnesbehörig kollega vid betygssättningen.

    Gilla

    • Janne says:

      Okej. Ja, det tydliggjorde det hela, faktiskt. 🙂

      Men jag dristar mig ändå till att parafrasera min fråga från inlägget ovan. Det vill säga, varifrån tänker man sig att man hämtar man den här ämnesbehöriga kollegan som skall närvara vid bedömningen och varför undervisar hen inte i sitt ämne?

      Tanken med att ge stöd vid betygsättning är logisk, det går inte att förneka. Överlag anser jag nog att betyg aldrig skall sättas enskilt, utan alltid göras i samarbete med en kollega som är kunnig i ämnet och/eller har god kännedom om den specifika eleven.

      Men den potentiella situationen där en skola har en obehörig (dock legitimerad) lärare som undervisar i t.ex. engelska, trots att man har en behörig och legitimerad engelsklärare i huset (som är behjälplig vid betygssättningen) känns… Ovanlig. Såpass ovanlig att en lagändring antagligen gör föga för att rätta till det.

      Gilla

      • Anna says:

        Först och främst är ju ambitionen att få ner ”kvackandet”. Att så många utbildade lärare undervisat i ämnen de saknar utbildning för beror ju på att skollagen gav utrymme för det tidigare, nu ställs ju betydligt högre krav (skollagen 2 kap § 18) för att detta ska vara tillåtet. Därför SKA detta vara ovanligt, men tänk att ni har en musiklärare på skolan som har alla klasser, hen ska gå ner till 85 procents tjänst under en tid. Charlie som har musikkompetens men är behörig i svenska och engelska tjänstfördelas på tre musikklasser. Idag får Charlie självständigt sätta musikbetygen, med ändrade regler skulle de sättas tillsammans med den ordinarie musikläraren. Om det är viktigt att ändra eller ej är en sak, men en reell skillnad är det trots allt.
        Det du beskriver i sista stycket, att man tar in en obehörig trots att man har en behörig i huset har ju pågått för fullt när rektorerna kapitulerat från tjänstfördelningen och lagt ut det på arbetslagen att lösa… Men följer man den nya skollagen bör det ju bli en förändring av detta, frågan är bara vem som ska hålla koll på att lagen följs…

        Gilla

        • Janne says:

          Det är onekligen en strävan efter högre kvalitet på betygsättningen och som sådan är den kanske motiverad att lagfästa, även om det berör en ganska specifik form av undantagsfall.

          Problemet har hela tiden varit att huvudmännen nonchalerat stora delar av lagtexterna (en del för att det finns kryphål, andra för att ingen ändå verkar bry sig om att det sker lagbrott). Förändringen av lagtexten gör att det (åtminstone i teorin) blir lättare att komma åt överträdelser på just det här området. Time will tell, antar jag.

          Min egentliga fråga handlar nog mer om den dimhöljda reformen i stort. För att komma åt det här problemet går man en omväg via en på alla sätt omfattande reform (lärarlegitimationen) med lika omfattande brister. Varför gör man det? Varför gick det inte att styra upp formuleringarna i skollagen så att man kunde komma åt de här problemen utan att för den skull behöva förändra hela behörighetssystemet?

          Gilla

          • Anna says:

            Vi har ju inte haft några exakta behörighetsregler sedan kommunaliseringen av skolan utan det har varit tänkt att rektor skulle kunna ta det ensvaret själv – och det har vi ju sett hur bra det fungerat… Med tanke på hur svårt Skolverket nu haft att tolka syftet med vissa utbildningar så är man ju nästan beredd att ursäkta vissa rektorer, de kanske har gjort så gott det gick. Om alla hade varit överens om vad en behörig lärare är så hade vi kanske klarat oss utan legitimationer, nu är de en nödvändighet om man ska ha någon möjlighet att leva upp till och följa upp de skärpta skrivningarna i skollagen. Att man kan bli av med sin legitimation tycker jag annars är det viktigaste skälet till att den ska finnas – det räcker inte med rätt utbildning, du får inte var hur j-la dålig som helst heller… Att en sexdömd lärare nu blivit av sin legitimation känns visar att det är elevernas bästa vi är till för.

            Gilla

            • Janne says:

              Men har det egentligen varit så otydligt? Nu har jag som äldst bara en utgåva av Skollagen från 2001, men där definieras klart och tydligt vilka behörighetskrav som gäller för anställning utan tidsbegränsning (2 kap. 4§):

              1. Svensk lärarexamen eller motsvarande utbildning med ”huvudsaklig inriktning på den undervisning anställningen avser”.
              2. Utländsk lärarutbildning i de fall den motsvarar den som beskrivs i punkt 1 och ett av Högskoleverket utfärdat behörighetsbevis.

              Det finns också ett undantag beskrivet, vilket avser situationer där ”det saknas behöriga sökande och om det finns särskilda skäl samt om den sökande har motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och det dessutom finns skäl att anta att den sökande är lämpad att sköta undervisningen” (mina kursiveringar).

              Därtill beskriver följande paragraf det tidbegränsade alternativet, som tillåter folk att anställas högst ett år i sänder om de inte uppfyller något av ovanstående krav.

              Så nog kan man väl ändå hävda att det inte rått några större oklarheter om vad det innebär att vara en behörig lärare. Kort sagt: En lärarutbildning.

              Det jag tycker blir problematiskt är att man i samband med legitimationsreformen helt kopplar bort både kompetens och lämplighet från utbildningen. Man kan nu vara (eller beskrivas som) ett ”pucko” eller ”hur j-la dålig som helst”, trots att man genomgått en flerårig högskoleförlagd yrkesutbildning och fått en examen, och det får en helt annan betydelse än innan legitimationen. Eller tvärtom egentligen – plötsligt mister utbildningen sin betydelse. Din kompetens blir latent till den dag du får legitimationen – och då är det otroligt viktigt att ha i åtanke att legitimationen inte på något sätt förändrar dig (eller din kompetens)…

              Jag har skrivit om krocken mellan examen och legitimation någon annanstans på bloggen (här, tror jag), och jag ska även tagit upp det här med lärare som inte ”håller måttet”, även om jag inte hittar ett mer representativt inlägg än detta. De frågorna fördjupar jag mig gärna i på sina respektive platser.

              Om det viktigaste skälet till legitimationen är att lättare kunna göra sig av med lärare, är det nog hög tid att fundera på hur det påverkar läraryrkets status och attraktivitet på sikt.

              Gilla

  4. Pingback: Björklund vill höja kunskapskraven för lärare – varför sänker han dem då drastiskt? | Nemokrati

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: