Utbildad, examinerad, obehörig

Via ett inlägg om läxor hittar jag Pernilla Alms inlägg om behöriga lärare. Det får mig att börja tänka på begreppen ”behörig”, ”utbildad” och ”trovärdighet”.

Jag tänker att det nog är två olika saker, det där med legitimationen och de obehöriga lärarna. Inte minst genom att legitimationskravet – om det drivs igenom – kommer att göra en mängd utbildade och behöriga lärare obehöriga, eftersom de (som jag) valt att inte sökt sin legitimation eller kvackar i en annan disciplin (vilket förstås är problematiskt men knappast så apokalyptiskt för skolan eller eleverna som legförespråkarna vill hävda).

Det som sker är enkelt; legitimationsreformen ökar andelen obehöriga lärare istället för att minska den. En tvärtomrörelse som slår lika hårt mot utbildade lärare som de ”obehöriga”.

Innan reformen var en obehörig lärare synonymt med en outbildad lärare. Till viss del kunde förstås även lärare som arbetade med ett ämne de inte var (lärar-)utbildade för anses som obehöriga, men de rörde sig i en gråzon. De var liksom behöriga i huset, men inte i det specifika rummet.

Idag är vi på god väg mot en reform som innebär att även utbildade lärare – med examen och allt – ja, t.o.m. med en examen i det ämne de undervisar i på en nivå de också har examen i – kan betecknas som obehöriga. Varför? För att de inte har sin lärarlegitimation.

För att göra det svårare för ”obehöriga” att jobba som lärare gör man det svårare att bli behörig. Facken jublar, men inte många andra. Ja, förutom de som hoppat på tåget, sökt sin legitimation och nu sitter säkert utan att behöva ta ställning.

”Det är ju bara att söka legitimationen om du är behörig. Vad är problemet?”

Problemet är att jag har gått mina år på högskolan, fått min examen och arbetat mina år ute i fält – och att jag inte ska behöva söka någon legitimation för att få fortsätta göra mitt arbete. Det är förnedrande. Och att jag, om jag vägrar dansa efter legitimationsivrarnas pipa, blir detsamma som den outbildade läraren som halkat in på ett bananskal. Jag blir obehörig. Neutraliserad. Tillbaka på ruta noll. Men med ett saftigt studielån i bakfickan.

Hur svårt hade det varit att helt enkelt applicera de restriktioner som nu kommer att drabba alla olegitimerade, enbart på de outbildade lärarna? På de som inte kunnat uppvisa en lärarexamen vid anställningsförfarandet? De som utgör det egentliga problemet?

Min gissning är att det hade varit enklare och billigare. Och att det hade höjt yrkets trovärdighet. Något nuvarande reform inte kommer att lyckas med – oavsett hur många legitimerade lärare som blundar, korsar fingrarna och håller tummarna.

Annonser

Om Jan Kjellin
Förskollärare med en skvätt socialantropologi i botten.

2 Responses to Utbildad, examinerad, obehörig

  1. Maths says:

    Jag håller med! Som du skriver så kan man stanna på samma ställe utan att plocka ut något leg. Du får en osäkrare anställning och kanske inte får göra (slipper?) vissa saker. Men den dagen du funderar på att byta arbetsplats, då blir det problem.

    Under det här året har jag varit på några anställningsintervjuer och då fått se temperaturen när det gäller leg. Jag kan säga så här: även i Stockholm, där det är stor brist på förskollärare, frågar cheferna i många fall efter leget. Cheferna anser sig bundna av lagen att anställa legitimerade förskollärare, inga andra gills.

    Och legitimerade förskollärare kostar! Senast idag fick jag höra det från en chef här i stan. De enheter/stugor som uppfyller läroplanens mål om en hög andel förskollärare klarar inte sin ekonomi. Jag har själv fått höra att en tjänst jag sökt inte kunde tillsättas, för det visade sig att ekonomin höll inte för det.

    O tempora, o mores!

    Gilla

    • Janne says:

      Jag har också tänkt på det där. Den dag jag hoppar på ”byta-arbetsplats-höja-lönen”-tåget bör jag nog ha en lärarlegitimation i bakfickan (förutsatt att reformen inte hunnit skrotas vid det laget, även om chanserna för det minskar lite för var dag som går). Men det är då, det.

      En ny kollega fick ingen fast anställning eftersom hon inte fått sitt leg ännu. Detta trots att lagkravet inte börjat gälla ännu. Jag kan sympatisera med den bajsnödigheten till viss del, men inte förstå den. Den här hösten kan vara den sista möjligheten att anställa förskollärare på lämplighet (och behörighet) – när rävsaxen till slut hugger till om skenbenen på förskolechefer landet runt står de legitimerade i sin VIP-kö och de går inte att neka. även om de känns helt fel för just den förskolan/det arbetslaget. Bra.

      Sedan är det intressant, det du skriver i sista stycket. Legitimationen kostar även efteråt. Hur bra är en reform som är för dyr för att kunna implementeras ordentligt i sista steget? Och vilka är konsekvenserna om det istället resulterar i att man tvingas dra in tjänster istället för att anställa utbildade förskollärare (utan legitimation)?

      Jag riskerar att bli oanställningsbar utan min legitimation, men med min legitimation blir jag delaktig i ett system där antalet förskollärare riskerar att minska i omfattning eftersom tjänsten plötsligt kostar mer än den smakar – för allvarligt talat, jag har sagt det om och om igen osv..: Legitimationen höjer inte lärarnas/förskollärarnas kompetens. Till det kan man nu lägga att den bara gör oss dyrare.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: