En bred genomgång av skolpolitiken visar…

Det krävdes ett förslag om betyg i år tre innan bägaren rann över och lärarkollegiet äntligen tog bort bladet för munnen och började dela med sig av vad de verkligen tycker (och länge har tyckt) om alliansens skolpolitik och de sätt den driver igenom opinionen i media.

Devisen ”en bred genomgång av forskning visar…” lyfts fram som ett ohederligt och respektlöst sätt att övertyga media och allmänhet om det riktiga och giltiga i den skolpolitik som förs och den reformation av skolan som iscensattes runt 2006. Det är en grupp om 17 lärare och rektorer som i DN nu kräver att de skolpolitiska talesmännen faktiskt redovisar den forskning man så vanemässigt hänvisar till. Det kan tyckas vara så dags och jag undrar varför journalister och granskare därute inte redan gjort det.

Det är ju inte så att förslaget om betyg från år tre skiljer sig nämnvärt från redan genomförda betygs-, bedömnings- och kontrollreformer. Det var bara droppen.

Det är samma ”breda genomgång av forskning” man hänvisar till nu som då. Och som fortfarande inte lyckats grävas fram av andra än just de skolpolitiska talesmännen i Alliansen. Även om tydligen resten av det politiska etablissemanget också verkar ha hittat denna vetenskapliga källa. De skolpolitiska förslagen från S skiljer sig nämligen inte nämnvärt från motståndarna, sett till den ”breda genomgång av forskning” man även här verkar bygga sin politik på.

Ytterligare en grupp om fem rektorer och en fil dr. i Utvecklings- och utbildningspsykologi skriver samtidigt (även de i DN) och ifrågasätter även de den vetenskapliga basen i Moderaternas senaste utspel. De gör också en enkel, jämförande analys och frågar sig i vilken typ av samhälle betyg i tidig ålder ger resultat – talar Borg/Tobé om en framtidsvision av ett uppkopplat och informationsbaserat samhälle eller bygger de vidare på samma nostalgiska tillbakablick på industrisamhället som Jan Björklund och den ”breda genomgång av forskning” som hans skolpolitik bygger på?

”De väljare som har sitt förtroende för moderaterna och som fortsättningsvis kommer att lägga sin röst på dem ska vara medvetna om att den inriktning som moderaterna väljer för skolan innebär att Sverige och det svenska skolsystemet kommer att punkteras än mer.” –DN

Sex års skolpolitik och reform av skolan har genomförts med en ”bred genomgång av forskning” och resulterat i ingenting, om man inte räknar de sjunkande resultaten. Det här är något som inte kan åtgärdas, utan bara konstateras av allt tidigare betyg och kontroller. Men man löser inga problem genom att sätta betyg. Det är för övrigt en läxa som även den rödgröna oppositionen bör ta till sig.

Jag har väntat sedan 2006 på att den här snöbollen skall komma i rullning. Flumpebloggen är ett barn av den kampen. Och vi är fler – några, men inte alla, kan du hitta i högerspalten under rubriken ”Flumpedagoger på nätet”. Sociala medier, kanske främst Twitter, har den senaste tiden sett en förändring av den pågående skoldiskussionen. Flera röster har gjort sig hörda, bl.a. fritidspedagoger, som markant drabbats av skolreformerna i det att deras värde som pedagoger gått från lågt till närmast obefintligt i den nuvarande skolpolitiken. Och alltfler lärare uttrycker kritik. Det är inget organiserat motstånd, utan mer en löst sammansatt och ständigt växande rörelse av pedagoger som inte längre accepterar den riktning som stakades ut av Jan Björklund den där ödesdigra hösten 2006 och som nu alltmer blivit en skolpolitisk norm, anammad av både höger och vänster.

Tyvärr är jag inte odelat positiv till att snöbollen nu rullar – om den ens gör det. Det blåser upp till snöstorm varje gång den här typen av utspel görs, men har hittills mattas av efter någon vecka. Skolfrågan är fortfarande politisk. Och någonstans känner jag att det är en av rötterna till varför skolan är ett ”problem”.

Skolan skulle behöva vara partipolitiskt autonom. Den skulle behöva förvaltas av lärarkollegiet – av oss vars lojalitet ligger hos eleverna, snarare än opinionen och väljarna. Först då tror jag vi skulle kunna röra oss framåt, snarare än bakåt eller i sidled.

Advertisements

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

24 Responses to En bred genomgång av skolpolitiken visar…

  1. torestad says:

    Det talas ständigt om betyg i samband med undervisningsresultaten. Betyg är främst avsedda att vara informationsgivare till elever och föräldrar och dessutom bra för att jämföra skolor med varandra och även för att göra internationella jämförelser. Ute i världen är det högst normalt med betyg med ännu fler betygssteg än vad vi har. Det som där diskuteras är huruvida kunskapstestning är bra eller ej. En myckenhet forskning visar att kunskapsprov är bättre än hemtentamina när det gäller att skapa bestående kunskaper inom ett vissst område.

    Gilla

    • Bertil: Du har ungefär lika lite på fötterna för att hävda att det är prov vi ska satsa på som de Moderata politiker som gick ut på DN Debatt med krav på fler nationella prov. Den ”myckenhet forskning” som du talar om och som dessa Moderata politiker talar om finns inte. Och ditt förakt mot andra examinationsformer än prov är minst sagt anmärkningsvärd. Allt som inte är exakt som det alltid varit är du emot. /Fredrik

      Gilla

    • Janne says:

      Bertil! Tack för din sammanfattning av nyttan med betyg. Det är spännande att man kan göra internationella jämförelser trots att det är högst normalt att man ute i världen har ännu fler berygssteg än här. Det måste vara ett digert arbete att konvertera ett B eller C till en helt annan betygsskala (med fler steg och andra kriterier).

      Det är också spännande att man även ute i världen diskuterar huruvida kunskapstestning är bra eller inte. Det visar – om inte annat – på att man även där är tveksam inför nyttan av detta.

      Det är dock mindre spännande att du besvarar frågan om vad ”en bred genomgång av forskning” egentligen innebär med orden: ”En myckenhet av forskning”. Det var inte ett synonymt begrepp jag var ute efter, utan konkreta besked om vilken forskning som avses, vem om står bakom forskningen och var den här forskningen går att hitta. För än så länge är det bara du och skolpolitikerna som verkar känna till dessa uppgifter. Och det håller inte längre om ni vill ha en konstruktiv diskussion om detta.

      Men å andra sidan får jag känslan att ni inte vill ha en sådan. Har jag rätt?

      Gilla

  2. torestad says:

    För en myckenhet av forskning se
    http://torestad.blogspot.se/2013/01/fler-prov-i-skolan-ger-battre-larande.html

    och mer finns för den som letar.

    Gilla

    • Janne says:

      Tack Bertil! jag förstår nu att det rör sig om ett missförstånd.

      Det inlägg du länkar till, liksom de tre publikationer du hänvisar till (varav de två första länkas till nedan – den tredje hittade jag inte på nätet) talar om återkoppling. Inte om betyg och nationella prov.

      Skillnaden kan vara hårfin för den oinsatte, eftersom betyg och (resultaten av) nationella prov förstås också är ett slags återkoppling. Dock en i jämförelse dekontextualiserad och retroaktiv återkoppling till som kortast en termins samlade arbete inom en given disciplin. Vid det laget har återkopplingen förstås förlorat sitt värde som verktyg för lärande och blir istället en symbol för detsamma.

      Som ett slutbetyg i nian som i en bokstav sammanfattar den enskilde elevens lärande och utveckling i ett givet ämne. ”B”. Nio år sammanfattade i en bokstav. Redan här blir symboliken nästan övertydlig.

      Det är detta alliansens skolpolitiker pratar om när det pratar om fler prov och betyg. Och det är det jag pratar om i inlägget ovan. Men det är inte det du pratar om.

      Du talar om den direkta återkopplingen. Den kontextualiserade och konkreta återkopplingen. ”Visa att du har förstått.” Det är en helt annan sorts prov än NP. Författarna du hänvisar till (och jag får erkänna att jag endast skummat texterna) talar i alla fall om detta. Om återkoppling ”during learning” och i ”educational practice”. Inte i den formella slutbedömning som skapar den mätbarhet en utbildningsminister behöver använda sig av för att känna sig lyckad.

      I den frågan står jag med dig. Här råder inte ens en polarisering mellan s.k. progressiva pedagoger och vad nu motsatsen vill kalla sig (knappast regressiva, eller?). För även de som uttrycker sig negativa till prov, genomför kontinuerliga tester och kontroller av sina elever. Dock utan den formalia du kanske vill se?

      Nej, Bertil. Ett missförstånd var det. Och jag tar på mig en del av ansvaret för detta. Jag kunde kanske ha uttryckt mig tydligare från början.

      Och så var det ”myckenheten av forskning”. I alla fall delar av den:

      Karpicke, J.D. & Roediger III, H.L. (2007). Repeated retrieval during learning is the key to long-term retention.
      Roediger III, H.L. & Karpicke, J.D. (2006). The Power of Testing Memory. Basic Research and Implications for Educational Practice.

      Gilla

  3. torestad says:

    Du kanske inte bara ska skumma texter, Janne. Det jag talade om var återkoppling generellt sätt. Artiklarna visar övertygande att återkoppling i form av kunskapsprov (inte bara nationella prov!) är bäst för lärandet. Repetition som lärande (och överinlärning) annars oftast består av är mindre effektivt än sådana tester där elever (studenter) tvingas bearbeta ett aktuellt stoffet i hjärnan. Med effektivitet menar jag att kunskaperna (både djupare och ytliga) förblir aktuella under lång tid. Betyg är ett specialfall oh innebär återkoppling över längre tid, kollapsat över en mängd bedömningstillfällen. Dekontexualisering är just i detta sammanhang aggregering över antal tillfällen (statistiskt eller värderande/formativt). Det finns egentligen inga bedömningar som är helt utan situationsberoende, mer eller mindre.

    Se f.ö. även L. Ngaosavans artikel från i år i Högre utbildning, vol. 3, nr 1, s. 57-61

    Gilla

    • Janne says:

      Du får rätta mig igen om jag har fel, men min uppfattning är fortfarande att den typ av/syn på tester och betygsättning som regeringen strävar efter (och bygger sin skolpolitik – den som just nu förändrar skolans grundvalar – på) är ”assessment devices to measure what a student knows” (Roediger III & Karpicke, 2006, s. 181), medan de formativa arbetsmetoder dessa författare beskriver och förespråkar är något helt annat.

      Återkoppling i generella termer kan försvåra en diskussion, eftersom begreppet kan användas för att beskriva både regeringens mätinstrument och formativa arbetsmetoder. Det kan bli svårt att åsksådliggöra vad man menar. Till exempel blir den eventuella återkoppling som sker vid ett NP sekundär, då de bedömande och mätande funktionerna är primära, medan återkoppling inom ramarna för det författarna beskriver vänder på detta förhållande.

      De skriver om värdet i elevernas möjlighet att lära sig av återkopplingen de får, ”especially when that feedback is elaborate and meaningful, as is the case in the technique of formative assessment” (ibid.).

      Hur vi än vrider och vänder på saken kan vi inte definiera betyg och NP som kontinuerlig eller regelbunden återkoppling i syfte att förstärka lärande. Och för andra gången ber jag dig rätta mig om jag har fel, men var inte syftet med de här tre texterna att bjuda på ”myckenhet av forskning” som stödjer regeringens utspel om bl.a. betyg i år tre?

      Jag läser väl texterna som fan läser bibeln, då. För som jag ser det fins det inget stöd i dem för tidigare betyg eller nationella prov. Däremot visar de tydligt hur viktigt det är för lärare att få tid från rättning av nationella prov och betygsättning för att istället jobba med formativa bedömningar i ett kontinuerligt flöde av återkoppling.

      Summa summarum: Jag saknar fortfarande den ”myckenhet av forskning” Jan Bjöklund och Co. lutar sig mot i sin skolpolitk.

      P.S. När jag talar om dekontextualisering är det inte heller ett ”antingen/eller”-förhållande jag är ute efter, utan problematiken i att situationen (lärandet eller prestationen under hösten/läsåret/skolgången) inte är självklar för den bedömde. Självklart förstår såväl eleven som föräldern och läraren vad som återkopplas till i betyget, men situationen är inte längre den att betyget (återkopplingen) blir ett uppenbart verktyg för lärande.

      Gilla

      • torestad says:

        Vem har påstått att betyg ska vara ett uppenbart verktyg för lärande? Den som först sade det gjorde ett jättemisstag. Återkoppling är återkoppling hur lite än informationen inpräntas i eleverna. Det finns en myckenhet av forskning som visar på att kunskapsprov är bättre än repetitivt lärande. Eftersom kunskapsprov kan summeras till den slutliga terminsbedömningen, betyget, så får betyget anses höra dit lika väl.

        Den formativa bedömningen (ofta att ”prata med eleverna”) har inte samma informationstyngd som ett betyg och dessutom kan läraren då slippa undan med till inte förpliktigande fraser (som i gamla kvartssamtal).

        Jag efterlyser en myckenhet av forskning som visar på betygens förödande roll för lärandet. Tror knappast att sådan forskning är möjlig om den ska hålla hög kvalitet och verkligen ge svar på de angelägna frågorna.

        Gilla

        • Janne says:

          Kopplingen mellan å ena sidan betyg och NP, och å andra sidan lärande och kunskap, görs hela tiden av de för skolan ansvariga politikerna och deras motståndare. Att det, som du säger, är ett ”jättemisstag” är därtill en av anledningarna till min och andras ständiga kritik av den skolpolitik och de reformer som genomförs. Du vet det här lika bra som jag.

          Att ett betyg kan summera den formativa bedömningen må så vara. Just nu diskuterar vi inte den frågan. På samma sätt tycker jag att du blandar och ger lite väl mycket i dina försöka att smutskasta den formativa bedömningen, då det inte alls utesluter det du kallar ”kunskapsprov” och som du placcerar i ett slags motsatsförhållande. Dessutom blir det nästan tokroligt när du talar om betyg som något informationstyngt i jämförelse med den formativa bedömning som sker genom bl.a. interaktion med eleven.

          Tyngden av ett ”B”. Jag liksom krossas av den information som ryms i detta! Not.

          Som jag konstaterade i min förra kommentar har du presenterat exempel på forskning som stödjer formativ bedömning. Men jag efterlyste motsatsen. Anvariga skolpolitiker måste presentera den forskning de stödjer sig på i sitt skolpolitiska arbete och de reformer de genomdrivit. Eller bygga sin argumentation på annat än den (misstänkt) tomma frasen ”En bred genomgång av forskning”.

          Gilla

  4. torestad says:

    Nej Bjöklund et concortes anför inte att betyg gynnar kunskapstillväxten. Det är ”flumparna” som gör det. Jag smutskastar ingenting utan säger bara att kunskapsprov ger ett bättre och mer hållbart lärande än formativa bedömningar (som de oftast ser ut) och repetitivt erhållen kunskap. Den formativa bedömningen ges i ”interaktion med eleven”. Menar du att då eleven kan påverka lärarens bedömning så att den blir mer ”positiv” eller ”negativ”? Är det alltså frågan om ett slags förhandling?

    Om vi ser lärarens alla formativa bedömningar under en termin så ger de snapshotliknande bilder av eleverna. Betyg vid terminens slut blir ju då en slags sammanfattning av samtliga gjorda formativa bedömningar och blir därmed av större informationsvikt. Den forskning jag presenterat kan stödja formativ bedömning i de fall de är gjorda som kunskapsprov. Betyg kommer hur som helst alltid att utgöra ett slags medelvärde av terminens gjorda bedömningar. Är detta något att tvista om?

    Gilla

    • Janne says:

      Om du tar ett steg tillbaka och granskar de senaste sex årens skolpolitik så kommer du att se en tydlig koppling mellan bilden av en skola med sjunkande kunskapsresultat och införandet av fler NP och betyg, samt en ny betygsskala. Detta samband är ingen slump.

      Månne anser inte berörda skolpolitiker att betyg (och NP) gynnar kunskapstillväxten, men det är de facto precis den åtgärd man valt att genomföra för att gynna just kunskapstillväxten på grundval av ”en bred genomgång av forskning” – forskning som än idag förblir okänd för alla utom just de berörda skolpolitikerna.

      DET är något att tvista om.

      Gilla

      • torestad says:

        Menar du att de sjunkande skolresultaten beror på NP och betyg????
        Finns det en myckenhet av forskning bakom ett sådant påstående eller är det bara din upplevelse av verkligheten? Nu är det väl snarare dags att säga att betyg eller inte knappast har samband med graden av kunskap hos eleverna utan snarast med en vilja att informera och vara öppen mot elever, föräldrar och allmänheten. Endast formativa bedömningar är lite hemlighetsfulla, eller hur…?

        Gilla

        • Janne says:

          Du blandar otroligt nog ihop mig med de skolpolitker jag talar om. Det är de som gör en koppling mellan skolresultat och betyg – inte jag. Det är de som reformerar betygssystemet och beslutar att införa tidigare betyg och tidigare NP, trots att de – i likhet med både dig och mig – mycket väl vet att det inte gör någon skillnad för resultaten.

          Din vilja att polarisera genom att tillskriva mig dina extremtolkningar av det jag säger börjar bli rent löjeväckande.

          Jag skriver ”bilden av en skola med sjunkande kunskapsresultat”, vilket alltså hänvisar till skolpolitikernas argumentation för tidigare betyg och NP. Det är deras val att i debatten dra slutsatsen att tidigare betyg och NP är ett sätt att höja resultaten.

          Du väljer att tolka det som att jag har en diametralt motsatt åsikt, d.v.s. att betyg och NP skulle sänka skolresultaten. Det är ditt val att ställa den mycket retoriska frågan i inledningen av din kommentar ovan, trots att du säkerligen är medveten om att det enda jag sagt är just det som vi båda vet stämmer – att betyg och NP har mycket, mycket lite med själva lärandeprocessen att göra.

          Här kommer förresten din kritik mot formativa bedömningar in på banan igen. Du hänvisade ju tidigare till forskning som du gav sken av att den kritiserade just formativa bedömningar (när innehållet snarare visade sig förespråka formativ återkoppling). Och nu väljer du att polarisera även denna fråga ytterligare genom att försöka framställa det som att jag vill att man måste välja det ena eller det andra, trots att jag skriver i en av mina kommentarer ovan att ett betyg mycket väl kan summera den formativa bedömning som sker under en termin eller ett läsår.

          Så, för att uttrycka mig kortfattat:

          1. Betyg och NP är inte lösningen på de sjunkande skolresultaten.
          2. Betyg och NP framställs av regeringen som lösningen på de sjunkande skolresultaten.

          Och så bonuspunkten:

          3. Regeringen hänvisar till odefinierad forskning när de fattar beslut om att använda lösningen beskriven i punkt 3.

          Det är den tredje punkten som föranlett de debattartiklar jag skriver om i inlägget och vars ifrågasättanden jag stödjer. Det innebär inte att jag också gör ett ställningstagande där jag går i motsatt riktning och anser att betyg och NP är orsaken till de sjunkande skolresultaten, eller att jag förespråkar ett ersättande av betyg och NP till förmån för ett ensidigt, formativt bedömningssystem.

          Blev det tydligare för dig nu?

          Gilla

          • torestad says:

            …”en tydlig koppling mellan bilden av en skola med sjunkande kunskapsresultat och införandet av fler NP och betyg, samt en ny betygsskala. Detta samband är ingen slump”.

            Jag trodde, korkad som jag är, att du menar vad du skriver. Nu förstår jag inte alls ditt inledande inlägg. Kanske är det ett grumligt tänkande som resulterat i diffusa skriverier?

            Gilla

            • Janne says:

              Jag menade exakt det jag skriver och till förmån för läsare som behöver stöd i läsförståelsen, upprepar jag mig nedan, med nyckelorden i fetstil, samt en förklaring (även denna en upprepning) av ”vad var det jag läste”:

              ”Om du tar ett steg tillbaka och granskar de senaste sex årens skolpolitik så kommer du att se en tydlig koppling mellan bilden av en skola med sjunkande kunskapsresultat och införandet av fler NP och betyg, samt en ny betygsskala. Detta samband är ingen slump.”

              Jag talar alltså om en skolpolitik förd av den sittande regeringen, som genomfört vissa förändringar – bland annat i form av det vi avhandlar i den aktuella diskussionen, det vill säga betyg och Nationella Prov i skolan. Dessa förändringar har föregåtts av opinions-skapande i media. Detta opinionsskapande har, enligt god, dramatusgisk sed, gått ut på att först definiera ett problem som måste lösas (sjunkande kunskapsresultat) och sedan en lösning på problemet. Lösningen har presenterats i form av de förändringar regeringen aviserat; tidigare betyg och Nationella Prov i tidigare årskurser.

              Den uppmärksamme noterar förstås att betyg och NP inte är den enda förändring som genomförts. Dock är det den åtgärd som fått störst utrymme i media, och därmed också blir den åtgärd som upplevs av den allmänns opinionen som störst och viktigast.

              Jag avslutar det svårtolkade stycket med meningen ”Detta samband är ingen slump”. ”Sambandet” i fråga är alltså den koppling som görs av regeringen (i sin opinionsbildande verksamhet) mellan kunskapsresultat och betyg/NP, medan jag med ”ingen slump” implicerar att regeringen är medveten om att kopplingen äger rum.

              Så även om Bertil Törestad, jag själv eller någon annan med insyn/insikt i skolans verklighet vet att kopplingen i fråga är mycket tveksam, så blir det en slags ”sanning”. Inte minst när den understryks av att regeringen hänvisar till ”en bred genomgång av forskning” – även om den hänvisningen aldrig presenterats närmare än just som ”en bred genomgång av forskning”.

              Nu, en avslutande pekpinne:

              Kommunikation är bådas ansvar.

              Ditt ansvar, Bertil, är att göra ett ärligt försök att förstå vad jag försöker säga.

              Mitt ansvar är att uttrycka mig så tydligt att även en idiot förstår vad jag säger. Det är möjligt att jag misslyckades med detta den här gången. I så fall ber jag dig om ursäkt, Bertil.

              Gilla

              • torestad says:

                Ursäkten accepteras självfallet. Du har lite olyckligt blandat ihop bilden av vad som hänt, regeringens skolpolitik och dig själv. Då blir det inte lätt att ta till sig. Efter din förklaring blir det ännu dunklare vad du anser om kopplingen betyg/prestationer.

                Politisk autonom skriver du i ditt första inlägg. Som om lärarkollegier skulle vara opolitiska.

                Gilla

  5. klalin says:

    En annan sak jag funderat över är påståendet ”…S historiska betygsmotstånd…”. Det förekommer i Tobé & Borgs DN-artikel, och upprepas därefter i flera andra, bl.a den replik som skrevs av ett antal Stockholmsrektorer. Det har varit en av Björklunds standardrepliker i ett par decennier. Det jag inte blir klok på är när, var och hur det här historiska betygsmotståndet har visat sig. Någon som vet, som kan peka på något S-märkt beslut i frågan? Eller är det åter retoriskt hittepå som blir en sanning genom att upprepas?

    Gilla

    • Janne says:

      Det har alltid pågått en diskussion om betyg, där den ena parten drar åt ett håll, medan den andra drar åt ett annat håll. Men att tala om ett betygsmotstånd hos S har definitivt drag av retorisk polarisering.

      Å andra sidan räcker det väl med att vara emot betyg i år tre för att bli utpekad som betygsmotståndare. Allt är som bekant relativt… 😉

      Gilla

      • klalin says:

        But still. . .rätta mig om jag har fel, men visst var det en Fp-regering som avskaffade betygen i år 3 och 6? Vad finns mer att diskutera när det gäller betygsmotstånd? Alltså, oavsett nu vad jag och andra betygsskeptiker råkar tycka om saken.

        Gilla

        • Janne says:

          Jag vet faktiskt inte hur det var med den saken, om jag ska vara ärlig. Jag tycker ofta det verkar som att man är ganska överens över hela det politiska spektrat när större reformer är på gång. Även i dessa tider tycker jag mig se en viss enighet när det gäller bilden (läs: bilden om du heter Törestad) av vad skolan är, skall vara och hur den fungerar.

          Gilla

  6. klalin says:

    Du har säkert rätt. Jag tror att en betygsutredning startade redan 74-75 under S, som värkte fram förslag som verkställdes i Lgr-80, under Ullstens (Fp) ledning, ”No pain for small citizens”. Så varför dessa högst infantila debattutbrott av idag? Består hela den nationella ledningen idag av blylodade stuprör till helvetet, utan kontakt alls med det globala skalet?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: