De kallar oss flumpedagoger

Fick en kommentar av Michael som förtjänar ett längre svar än vad som känns försvarbart att göra i form av en annan kommentar.

Michael skriver:

Ja är det detta Jan Björklund, som jag känner sedan många år, menar: http://sv.wiktionary.org/wiki/flummig då är begreppet “Flumpedagogik” helt ute och cyklar om man nu vill ta denna pedagogik på allvar!
Personligen står jag med s.a.s. en fot i båda läger… Jag är uppfostrad i Waldorfskolan som barn. Jag är utbildad officer (där av vänskapen med Jan). Jag har alltså upplevt pedagogik där vi sätter människan i centrum i båda fallen, där vi tar ansvar för varandra och har bra relationer, även under svåra förhållanden… Att få andra människor, unga som lite äldre att lära in och tillämpa kunskaper när det behövs, i livet, det är väl det vi strävar efter? Eller? Är det så att dessa båda läger “Kunskapsskolan” och Flumpedagogerna” har grävt ner sig i sina skyttegravar och vägrar att se att de båda söker efter samma sak?

Vi börjar från början.

Tack för din kommentar! Jag måste faktiskt ge dig rätt i vissa aspekter av det du skriver, men jag måste förstås också visa på ett par saker som du missuppfattat. På det stora hela inser jag också att Flumpebloggen har en historia som borde sammanfattas (inte minst på ”om”-sidan, vilken är den sida du skriver din kommentar på). Jag ska därför omgående och genast sätta upp en revidering av ”om”-sidan på min att-göra-lista.

Den definition av ”flummig” som wiktionary presenterar har egentligen inget med vare sig den pedagogiska huvudfåra den s.k. ”flumpedagogiken” representerar, eller den omdöme Jan Björklund delar ut till allt som inte omfattas av hans s.k. ”kunskapsskola”. Begreppet har använts flitigt av utbildningsministern om hans meningsmotståndare, och inte sällan i kombination med okunniga uttalanden om de ståndpunkter eller åsikter dessa meningsmotståndare uttryckt. Han har kallat oss flumpedagoger och våra pedagogiska ideal för flumpedagogik. Och eftersom han vet bäst – han är ju vår utbildningsminister, vår ställföreträdare i regeringen – så valde vi att gå med strömmen och acceptera och bejaka detta.

De inlägg du kan läsa på den här bloggen – särskilt de tidigaste – beskriver väl min och andras syn på begrepp som kunskap och lärande, de gör upp med idéer om ”ordning & reda” och hela den syn på skolan och läraryrket som präglar Jan Björklunds skolpolitik. De är dessutom skrivna mitt under brinnande debatt, vilket gör dem till mer polarisera(n)de är de skulle kunna vara. Det är viktigt att tänka på. Jag målar upp en motbild till den som förmedlas av utbildningsministern, men utan tillgång till stormedier och utan den pondus som förstås följer med en folkvald representant. Så tro på faen att jag måste vara övertydlig emellanåt. För att överhuvudtaget kunna göra mig hörd. Skyttegravarna blir en – tyvärr – god metafor för den kontext texterna skrivits inom.

Jag är ganska säker på att det i något av alla inlägg står skrivet att vi (flumpedagogiken och kunskapsskolan) strävar mot samma mål. Det är en viktig utgångspunkt och något jag länge trott på. Att vi alla ville att våra barn och elever skulle lämna grundskolan med ett gediget bagage bestående av känslomässig mognad och laddade kunskapsbatterier som i kombination skapar en människa med oändlig potential att bli och göra i princip vad som helst. Att det bara var vägen dit vi inte var överens om.

Men Jan Björklunds skola är inte till för alla.

Den erbjuder bl.a. okvalificerade utbildningar till okvalificerade elever (barn? människor?). Den bortser helt och hållet från det faktum att människors känslomässiga utveckling har betydelse långt upp i åldrarna och att angrepp på det känslomässiga planet kan få följder under mycket, mycket lång tid efteråt. På det stora hela är det en konstruktion som – liksom i det militära, vilket du nog känner väl till – går ut på att lära människor lyda order per automatik. Inte ifrågasätta, inte göra ungefär som det var tänkt. Exakthet. Raka linjer. Lydnad.

Tanken kanske är god någonstans därinne, men så länge skolan befolkas av lärare och elever som är människor, kommer den inte att bli som det var tänkt.

Vilket jag i och för sig tycker är bra, för det skulle inte vara en skola jag ville sätta mina barn i.

Men varför invänta katastrofen?

Det vore alltför oansvarigt.

Så ja, jag kallar mig flumpedagog. Och jag skriver här, på min blogg, för att visa att det finns alternativa vägar att gå. Och om någon av Jannes gamla militärkompisar råkar läsa det här och tänka att ”men jag gick ju i Waldorfskola och det tyckte jag var bra” – då kanske hen tar med sig den idén till sin gamla kompis och så hittar de tillsammans en väg som kombinerar de här ”motsatserna”. Som leder till att vi får människor som tar ansvar för varandra och har bra relationer och inhämtar massor med kunskaper som de dessutom förstår att tillämpa.

Då har vi kanske snart en flummig kunskapsskola. Det bästa av två världar.

Kanske dags att ringa upp din gamle kompis, Michael? 😉

Advertisements

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: