Jan Björklunds outbildning
16 september 2012 12 kommentarer
Vad är det egentligen för skillnad mellan att läsa en kort utbildning utan teoretiska inslag och att hoppa av en utbildning? (DN)
Jag kände en kille som läste en ettårig svetsutbildning på gymnasiet efter grundskolan och sedan började jobba rätt omgående på den lokala fabriken. Sedan pajade kroppen p.g.a. det hårda arbetet när han var runt tjugo och eftersom han inte hade någon egentlig utbildning varvade han under mycket lång tid arbetslösheten med en rad olika arbetslöshetsåtgärder som inte tjänade till mycket annat än att dra ut på arbetslöshetstiden och ”boota om” hans a-kassa. Risken är att han är kvar i det där ekorrhjulet än idag, vi har inte så mycket kontakt längre.
Jag antar att det här inte är den enda historien i sitt slag och jag antar vidare att Jan Björklund är lyckligt ovetande om att det här är framtiden för många av de ungdomar han avser rädda genom sitt förslag om en ettårig gymnasieutbildning med möjlighet att välja bort alla teoretiska ämnen.
Varför inte istället införa möjligheten till ett sabbatsår mellan grundskola och gymnasium? Eller ett förlängt sommarlov? Måste gymnasieskolans läsårstider följa grundskolans? Kanske man kunde börja i mitten eller slutet av september istället? Så man hinner både varva ner efter nio (tio) intensiva grundskoleår och ladda upp efter tre nya intensiva år i en faktiskt helt annan skolform med helt andra förutsättningar. Nä, nu spånar jag väl. Men det är en tanke värd att tänka.
Och som alternativ till att skapa en underklass- eller o-utbildning är alla förslag bättre. Bara tanken på att Folkpartiet och Alliansen är på väg att manuellt återskapa ett nästan helt raserat klassamhälle är hisnande i sin obehaglighet.
Logiken i det Jan Björklund säger är förstås osviklig. Tio till tjugo tusen ungdomar hoppar av efter grundskolan. Och självklart är skoltrötthet en tungt vägande faktor. Men har han brytt sig om att ta reda på hur många som förblir avhoppade? Är det kanske så att många av de här ungdomarna återvänder till skolan efter ett års vila? Och är det vidare kanske så att de här utvilade ungdomarna gör bättre ifrån sig än den stora massan av ungdomar som plikttroget nöter på i oavbrutet tempo? Jag vet förstås inte. Men det gör inte Björklund heller.
Han har inte en susning.
(Christermagister skriver också om detta med lite mer verklighetsförankrade motförslag.)
Om Jan Kjellin
Flumpebloggen 
Då jag arbetar med de skoltrötta och/eller misslyckade på introduktionsprogrammen kan jag se att några kan ha ett behov av en sådan här utbildning. Inte efter nian dock. Första målet måste vara att landa, som du skriver och att få hjälp att se sina starka sidor, träna på viktiga kompetenser och få chansen att plugga lite i en lugn miljö. Många behöver första året hos oss utan att faktiskt plugga så mycket. De lär sig andra saker. Många kör en spurt år 2 och fixar sedan gymnasiet. Andra kanske spurtar redan under år 1 och en tredje kanske behöver en ettårig utbildning efter ett par år. Att erbjuda dem en sådan direkt vore dock bortkastat då få är mogna för det jobb de tydligen ska få efter ett år. Måste vi ha så jäkla bråttom?
GillaGilla
Jag brukar ibland tänka på hur mitt liv kunde ha sett ut om jag gått en tvåårig yrkesutbildning och sedan börjat jobba, istället för att av och till gå och nöta skolbänkar m.m. tills jag var över trettio.
En aspekt är att jag mycket tidigare varit redo för mitt ”riktiga” liv. Det där med familj och hus och grejer. Det som jag trots allt värderar högre än min utbildning, mitt yrke och den samhällsklass jag må tillhöra.
En annan aspekt är att jag upplever mitt liv som rikare nu än jag tror det varit annars. Jag har rört mig över en större geografisk yta och lämnat min lilla hembygd bakom mig – inte för storstan, utan för ett eget liv. Jag tror mig vara öppnare för alternativa uttryck och ha en ”bredare smak” än vad jag varit med en yrkesspecifik utbildning och ett lika yrkesspecifikt liv.
Ja, nu har jag ju förstås det där yrkesspecifika livet, men vägen dit har inte varit spikrak och det där det jag menar.
Jag tror absolut att den här vägen kan vara lösningen för en hel del ungdomar. Men jag frågar mig vad som händer ifall någon av de här plötsligt vill ha något annat. Något mer. Och så blir jag orolig.
GillaGilla
Pingback: » Ha inte för bråttom bara Ordklyverier
Som jag påpekade hos Christer, så är det här en sämre utbildning än de 2-åringa yrkesutbildningarna på 70-talet. I den ettåriga blir man väl ingenting? Det blir inte mycket att söka jobb på, vare sig som t ex svetsare, sophämtare eller tidningsbud.
Jag ser också problemet med ungdomar som inte orkar gymnasiet. Men det brukar inte heller orka högstadiet. Så var ligger problemet?
GillaGilla
Ja, var ligger problemet?
Björklund lär knappast lösa frågan om skoltrötthet genom att erbjuda ett kort(siktigt) alternativ till ordinarie gymnasieutbildningar.
Nu är det ju inte hans grej att angripa den bakomliggande källan, eftersom det ser mer handlingskraftigt ut att jobba framför kulisserna (inför publik), men hade det varit det hade han åtminstone kunnat ställa sig frågan varför flera tusen elever blir så skoltrötta att de flyr fältet.
Men jag tror att en sådan fråga är för flummigt formulerad för honom…
GillaGilla
Enligt rådande tänk ska det väl bara vara att skärpa sig. Och så inför regeringen ännu ett kontrollsystem där man kontrollerar om ungdomarna har skärp sig.
GillaGilla
Själv är jag innerligt trött på att skoldebatten tvingas förhålla sig till en vindflöjel som Jan Björklund. Ja, jag ser också de skoltrötta eleverna, men de kan väl knappast utgöra en nyhet för någon, och vad var det den gode Björklund sa senast i förrgår. Det var sosseskolan, det var IV-programmen och felaktig pedagogik. Det var skolans fel som inte begrep att ha höga förväntingar på varje elev. Allt detta skulle Björklunds reformer vara ett svar på. Sverige behövde ju mer, inte mindre välutbildad arbetskraft. Nu vänder han återigen på en femöring och opinionen förhåller sig till ännu ett av hans ”höftskott” som går fullständigt på tvärs med den agenda som utgjort hans skolpolitiska existensberättigande. Finns det längre utrymme för en enda sammanhängande pedagogisk tankegång?
GillaGilla
Tycker Natanael säger det på ett bra sätt:
GillaGilla
Tack för tipset.
GillaGilla
Skäms och ångrar mig väldigt mycket att jag gav denna mannen min röst senaste valet… Eftersom jag utbildade mig till fritidspedagog före -01 SVIDER DET EXTRA MKT!!! HUR kan man ”trolla” bort en hel yrkeskår?!? 😦
GillaGilla
Ja, skäms på dig! Men nästa gång är du inte lika lättlurad. 😉
GillaGilla
Pingback: Nej! Inte tre år till… :( | Flumpebloggen