Flummig forskning

Ämnet för kvällens #skolchatt var (skol-)forskning. Jag var med lite i början, men distraherades ganska omgående av en film och missade egentligen hela kalaset. När jag återkom svarade jag på ett par av de mentions jag samlat på mig angående frågan om hur verksamhetsnära forskningen kan vara innan den förlorar i generaliserbarhet. Jag tänkte först att det var det stora – teorin om allting – som var målet med forskningen, men när det kom till kritan insåg jag att det nog inte är så jag vill ha det. Det hade dessutom gått stick i stäv med den postmoderna ådra som löper genom min flumpedagogiska kropp.

Den verksamhetsnära forskningen. Fallstudierna och det skarpt avgränsade underlaget. De placerar forskningsfrågan i en tydlig och lättidentifierad kontext som gör det lättare för de som tar del av materialet att förvandla forskningens svar på ”vad” till det ”hur” man ofta eftersöker. I bästa fall gör de dessutom i ett tidigt skede klart för läsaren om materialet är relevant eller inte.

(Jag ser hur jag oproblematiskt sätter en yrkesverksam lärare med en specifik fråga framför materialet. Men forskning har förstås fler målgrupper och syften än så.)

Vad vill vi med skolforskningen?
Vem skall lära sig av den?`

Precis som man inom specialpedagogiken ofta svarar på konkreta frågor med uppmaningen att söka svaret inom oss själva, svarar forskningen ofta genom att skruva isär alla delar och lägga dem på en filt framför oss, så att vi kan spå framtiden i den särskilda ordning man lagt delarna.

Det är klart att den typen av forskning – den generaliserbara – har kvalitéer. Jag tror inte vi klarar oss utan den.

Men som flumpedagog sätter jag ett större värde i att just min skola/förskola beforskas, eller att jag vet att det är förutsättningarna i just min kommun som ligger till grund för de specifika resultat forskningen uppnått. Nyanserna försvinner i takt med omfattningen, samtidigt som det är nyanserna som är det betydelsefulla när forskningen skall omsättas i handling. Även om t.ex. det här är Flumpebloggen, kan jag knappast göra anspråk på att tala för alla flumpedagoger. Inte heller skolforskning(ens innehåll) kan/bör utge sig för att gälla alla skolor.

Varje bok eller avhandling jag lagt ifrån mig eftersom den – trots att ämnet är det jag söker svar inom – visar sig sakna relevans för just min specifika situation är ett exempel på detta. På forskning som misslyckats. Inte för att resultaten är felaktiga, förstås, utan för att den är för generaliserad eller forskningsetiskt otydlig för att det skall framgå att de förutsättningar som gäller de beforskade objekten inte är desamma som det objekt jag befinner mig i.

Vill man se skolan som en postmodern arena för lärande, blir kapitlet om forskning lite lätt problematiskt…

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

One Response to Flummig forskning

  1. klalin skriver:

    Att forskning skulle kunna vara (fastställas som) generaliserbar är en av våra mest omhuldade moderna myter. Man behöver inte ens åkalla Gödel för att fastställa denna epistemologiska grundsanning. ”Face-validity” förblir nog ensam herre på täppan när det gäller vilka resultat som tillåts ta skruv. Forskningsresultat som strider mot de intentioner som problemformuleringsprivilegiernas ägare är bärare av, kommer dessutom aldrig någonsin att betraktas som generaliserbara även om de, vilket gud förbjude, faktiskt är just det…om jag nu ska generalisera…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: