Monty Python and the holy lärarleg

Sekvens ur en kommande dokumentär. Skolverkets delegation har kommit till en skola någonstans i Sverige på jakt efter den mytomspunna lärarlegitimationen:

Annonser

Om Jan Kjellin
Förskollärare med en skvätt socialantropologi i botten.

3 Responses to Monty Python and the holy lärarleg

  1. Henrik Hedman says:

    Hej – ramlade in här av en slump och såg debatten om lärar-leg. Är leg bra eller inte verkar vara debattspåret. Jag är gymnasielärare och ganska så ambivalent gentemot ”leget”.
    Anledningen till att facken har drivit leg frågan är enligt min uppfattning först och främst facklig. Genom att begränsa möjligheterna för icke legitimerade att få lärarjobb så hoppas de att utbud och efterfrågan skall driva upp lönerna och ev ”statusen”. (Det har tydligen missat att status är ingenting man får utan något man förtjänar) Ingenting fel med att lärare får högre lön – det förtjänar vi. Tyvärr så säger det också någonting om våra mesiga fack. Ett indirekt erkännande om att de inte förmår att åtminstone upprätthålla våra löner med normala fackliga metoder. Om den här taktiken kommer att lyckas är däremot mycket tveksamt. Sveriges kommuner och landsting + friskolornas riksförbund är mycket starka lobbyorganisationer och jag skulle bli mycket förvånad om de inte lyckas driva igenom så många undantag att den här fackliga taktiken snart kommer att kallas schweizerosten. ”Vi fick inte tag i en x-lärare – vad skulle vi göra – ställa in undervisningen tills vi fick tag på en?” eller ”det finns inga legitimerade tysk lärare i Gällivare”. Vem skall sätta betyget? osv.
    Där leget däremot kan ha en del positiva effekter är att den kan stoppa urholkningen, åtminstone lite grann, av lärarkvalitén. Helt klart är att de största syndarna – friskolorna kommer att behöva byta anställnings strategi. Det kommer inte att funka att endast ha 20 till 30 procent behöriga lärare. Vet inte hur situationen är på förskolorna men utgår från att de ser ungefär lika ut där.
    Provåret är nog något annat som kommer att strula till det rejält. Iden med provår går tvärs emot hur arbetsmarknaden alltid har fungerat för lärare. Små vik efter små vik. Vem skall bedöma, första viket, andra viket? Hur långt måste ett vik vara för att man skall bli bedömd osv.

    Summa sumarum – lärar leget kommer nog inte att förändra så mycket i praktiken. Och börjar det göra det för mycket så kommer det att bli undantag i regelverket och praxisförändringar.
    Såg också en diskussion under ett annat inlägg om när vfun skulle ligga i utbildningen. En del ville ha tidig vfu för att snabbt kunna avgöra om personen var ”lämplig” till att bli lärare. Problemet med tidig vfu är att då kommer det ut studenter till skolorna som inte kan någonting. Blåser man vfun i början så blir det inte mycket över till vfun senare i utbildningen. För kvalitén så måste det vara bättre om de får öva när de kan något. Att förlänga utbildningen innebär också att fördyra utbildningen. Både för staten och den enskilde. Med våra löner så blir nog läraryrket än mer oattraktivt om studieskulden stiger ännu mer.

    En annan väg att hantera lämpligheten och ”blyga studenter” är att mer arbete läggs på dessa aspekter på lärarhögskolorna. Jag vet att det är lätt att säga mer av detta utan att samtidigt peka på vad som skall tas bort. Men min erfarenhet (15 år sen) av lärarutbildningen är att det nog finns plats för en ökad studietakt. Även om den kan vara riktigt hög för de studenter som satsar på VG. G nivån däremot gick det att glida igenom

    Funderar Henrik

    Gilla

    • Janne says:

      Hej Henrik!

      Tack för en lång och innehållsrik kommentar. Det är en intressant aspekt du tar upp, där leget påverkar tillgång och efterfrågan. Har nog inte tänkt på det ur den synvinkeln tidigare.

      Jag har heller inte tänkt på det där med ”provåret i praktiken” eller hur man skall kalla det. Visst är det ju så att många (de flesta?) nyexade lärare/förskollärare inleder sin yrkesbana med många långa och korta vikariat innan det så småningom stabiliserar sig i takt med att man samlat på sig så mycket erfarenhet att den införlivas i kompetensen. Vem är det då som gör bedömningen? Känns som en fråga att återkomma till!

      Vfu’n nämner du sedan. Jag ser en lösning där provåret läggs till utbildningen som ytterligare två terminer vfu att fördela på denna. Då kunde man ha en tidig, kort (en vecka, kanske) introduktionsvfu för att visa upp en verksamhet inte alla studenter sett från ”andra sidan”, men samtidigt ha massor av vfu kvar att lägga senare, då man verkligen går ut och gör något konstruktivt.

      Jag har en vfu-student hos mig nu. Hon gör sina första tre veckor och förutom ett par enkla, praktiska uppgifter så är huvuduppdraget att lära känna sin partnerskola, sin handledare och verksamheten. ”Känna in” – om man så vill – det val man gjorde för ett halvår sedan eller mer. Det skulle kunna göras på en vecka i september, medan resterande två veckor fick ligga kvar i november/december och innehålla fler kvalificerade uppgifter.

      Tack för dina funderingar, Henrik! 🙂

      Gilla

  2. Mats says:

    Underbart!
    Jag har blivit utmanad av Helena och Morrica och behöver hjälp!
    http://tystatankar.com/2011/11/27/jag-skams-for-min-skadegladje

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: