Legitim legitimation?

Hej alla som hittat hit med hjälp av baksidan av Lärarnas Tidning (eller nätversionen på Lärarnas Nyheter)! Kul att se er i min besöksstatistik.

Det är konstigt hur man fungerar: När jag satt med reporter Rudhe och pratade lärarlegitimation var jag det närmaste jag hittills kommit att faktiskt bara gilla läget, söka den där jäkla legitimationen och låtsas som om det regnar. Jag tror att det beror på att jag plötsligt inte behövde försvara min ståndpunkt, utan förklara den. Då normaliserade jag motståndet – luftslottet – och mitt obstinata jag började leta fördelar med legitimationen istället.

Det är inget dåligt i att försöka sålla bort ”mindre bra” läraraspiranter innan man sätter ut dem i verksamheterna och ger dem befogenhet att utöva det för barnen/eleverna livsavgörande yrke läraren har. Och jag tror också att legitimationen kan komma att fungera som ett ganska bra sådant filter. På sikt. Men det är varken syfte eller funktion i nuläget. För att nå dit skulle jag helst se att det här provåret införlivades i lärarutbildningen, företrädesvis genom en förlängning av VFU’n (som ju ändå skall ledas av en legitimerad lärare framledes), så att den nyexaminerade läraren får examen och legitimation samtidigt. Nuvarande system med examen först, sedan provår, kan ju bara vara provocerande för den utsatte.

Det är inte legitimationens syfte att garantera att det bara är gräddan av lärarpacket som får lärarbefogenheter/-ansvar. Däremot är det dess syfte att ge skenet av att det bara är de mest/bäst lämpade lärarna som blir legitimerade. Men alla idag yrkesverksamma lärare med en examen i bagaget kan i princip hämta ut sin legitimation bara sådär. Hur enkelt som helst, bara man har formalian i ordning. Och frågan om lämplighet har börjat lyftas (minns inte om det också var i Lärarnas Tidning eller Pedagogiska Magasinet), men är fortfarande väldigt luddig. Vad krävs egentligen för att bedömas som olämplig? Idag kan nog även dåliga lärare klassas som lämpliga, vågar jag gissa.

För att vara tydlig: Legitimationen som reform är direktkopplad med Jan Björklunds nu gamla utspel om att skolans kris beror på dåliga lärare, och därför bör man vara medveten om att varje ansökan om legitimation är en indirekt bekräftelse av den bilden. Kanske t.o.m. en direkt bekräftelse, eftersom det är vi lärare som står bakom ansökningarna.

Och det är kärnan i det hela. Även om det går att hitta stora fördelar med legitimationen, och även om dessa mot förmodan skulle väga tyngre än nackdelarna och oklarheterna, så löser den inte skolans problem. Och ändå var det därför den klubbades igenom. Syftet är lika viktigt nu som när du skrev din C-uppsats.

Och detta uppmärksammas faktiskt på fler håll än här. Bloggen Altruist konsult ifrågasätter legitimeringens legitimitet, medan reflektioner och speglingar II fokuserar på de retoriska strategier som försatt oss i den här positionen. Maths kritiserar också legitimationen och kallar den trams, medan Mats ger mig glada tillrop efter att ha läst intervjun med mig.

Legitimationen är inte oproblematisk. Och de problem jag ser är större än frågor om huruvida jag är behörig eller inte.

Vilka problem med legitimationen ser du?

Advertisements

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

10 Responses to Legitim legitimation?

  1. k says:

    Frågan är om saker som legitimation kommer att lösa alla de eventuella problem skolan dras med? (regeringen kommer med fler liknande, ytliga lösningar på det de uppfattar som problem). Förväntas kanske legitimerade lärare lösa omöjliga problem i skolan, trolla med knäna? Kommer en legitimerad lärarkår att bli lyssnad mer på av högsta makten?

    Vadå, det verkliga innehållet i skolan, arbetsro för lärarna och hur vi hanterar de verkliga problemen?

    Detta med legitimation är en av flera åtgärder vars konsekvenser man inte riktigt funderat över, som man snabbt vill genomdriva, medan man fortfarande har makten? För man tror att det slår an hos människor?

    Och man sopar de verkliga problemen under mattan? Tar till nyauktoritära metoder istället mer och mer? Något som kan komma att slå tillbaka, men kanske fungera som bekräftelse på att hårda tag behövs? Kanske ännu hårdare?

    Var är den verkliga respekten för barn och ungdomar från vår skol/utbildningsminister sen 2006?

    Från utkanten av utbildningssystemet sett…

    Gilla

  2. Johan Eckman says:

    Jag får inte plocka ut min förens om ett år när jag har jobbat ett år. Fast jag har ju inget provår. Jag frågar mig lite samma sak som du; vad som kommer bli mitt ansvar (om jag får något) till skillnad från den andra förskolläraren på avdelningen (med legitimation) och barnskötaren.

    Gilla

    • Janne says:

      Jag har sagt det tidigare, men det tål att sägas igen (trots risken att missuppfattas):

      Det är en fantastisk möjlighet att få kunna arbeta i skola/förskola – dessa underbara, kreativa och spännande arbetsplatser – och dessutom kunna göra detta helt utan ansvar!!!

      😉

      Gilla

  3. HN says:

    Största problemet är för oss fritidspedagoger.

    Skrivit om det här, i en Epistel (eller elegi) till Jan Björklund och utbildningsdepartementet, Eva-Lis Sirén och Lärarförbundet. Till Sveriges lärare.

    http://fritidspedagog.wordpress.com/2011/09/23/epistel-eller-elegi-till-jan-bjorklund-och-utbildningsdepartementet-eva-lis-siren-och-lararforbundet-till-sveriges-larare/

    Gilla

    • Janne says:

      Bra skrivet!

      …Men jag förstår inte riktigt det där med förskolläraren som substitut – kan du utveckla det, är du snäll?

      EDIT: Nej, förresten. Nu förstår jag vad du menar.

      Hur tänker du kring det faktum att du kan komma att ersättas av (legitimerade) förskollärare?

      Gilla

      • HN says:

        Ingen gillar att bli ersatt. Dock så har vi ju liknade utbildningar. Mer lika än er och lärarens.

        Man efterkonstruerar examina. Min som berätttigade fritidshemmet och åldrarna 6-16 har degraderats. Din har utökats med 10 år (6-16).

        Gilla

  4. Maths says:

    Jag kan faktiskt skryta med att ha upptäckt dig innan den där artikeln. 😉 Och min ståndpunkt känner du ju. Jag ser ingen nytta med den. Björklund har fått den här uppfattningen genom andra: dom som kallar sig våra fackföreningar, dom som tycker att vi ska jobba mer för att få högre status. Nej, problemet är, som du säger, till stor del idag en resursbrist.

    Gilla

  5. Sanna says:

    Jag kan inte skryta med att jag hittade dig och din blogg innan artikeln i Lärarnas tidning. Däremot blev jag glad över att någon säger/skriver om precis det jag tänker.
    Att legitimationen flyttar fokus från ”verkligheten” på ”golvet” (om jag får uttrycka mig så) med neddraningar på resurser och stora barngrupper osv.. osv….
    Vi får väl se vart det barkar iväg, med lärarlegitimationerna 😉

    Gilla

    • Janne says:

      Tack! Jag hoppas bara fler faktiskt tar sina blad från munnen och faktiskt ifrågasätter det här, Inte nödvändigtvis i bloggform eller så, men kanske lokalt – på arbetsplatsen eller så.

      Åtminstone skulle jag gärna se att det fördes en diskussion om legitimationen, istället för den här ”nu-är-det-det-här-som-gäller”-attityden som liksom tvingar fram en acceptans.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: