Titel: Leg. Förskollärare

Det var ett tag sedan (förskol-)lärarlegitimationen var på min tapet. Men när jag ögnar igenom uppslaget i senaste numret (6/11) av Tidningen Förskolan blir jag påmind om att jag fortfarande inte lyckats räta ut mina frågetecken och farhågor kring denna.

Det kallas ”kvalitetstämpel” och ”skyddad yrkestitel”. Man blir någon. Får en uppgraderad titel (leg. förskollärare) och så vidare. Och visst kommer det att påverka självbilden om man blir en legitimerad förskollärare. Men det är ju faktiskt inte det viktiga. Eller hur? Inte heller lönen, trots att den är fjantigt låg och så vidare. Nej, det viktiga med en (förskol-)lärarlegitimation är hur den påverkar mitt yrkesutövande.

Fr.o.m 2015 kommer det att krävas att jag är legitimerad förskollärare för att kunna ”undervisa och ha pedagogiskt ansvar enligt läroplanen”. Dock får jag behålla min eventuellt fasta tjänst (som förskollärare). Men jag får det inte att gå ihop.

En förskollärare som inte får undervisa – vad ska den göra?
En förskollärare utan pedagogiskt ansvar – vad får den göra?

Ska jag gå och driva på avdelningen? Blir jag degraderad till barnskötare (även om jag förstås får behålla min förskollärartitel) och slipper jag då ta pedagogiskt ansvar i form av utvecklingssamtal, dokumentation, pedagogisk utveckling och annat till förmån för tid i barngruppen? (Eget förslag: Jag kan koka och dricka kaffe!) Jag håller det inte för osannolikt att de legitimerade förskollärarna får ta de bitarna, medan vi andra (som förvisso får lägre status och lön) blir de som genomför det pedagogiska arbetet – det som fick oss att söka oss till det här yrket från första början. Jag skriver ”vi” tills jag tagit steget och sökt den däringa legimittasjonen, vilket måste få dröja tills mina frågetecken rätats ut.

Det roliga i kråksången är att jag – i egenskap av VFU-handledare – är behörig att fungera som mentor för blivande (legitimerade) förskollärare. Under förutsättning att jag också legitimerar mig, förstås. Skicka in nåt papper med en kråka på nån rad och poff! så är jag så lämpad att utföra yrket att jag kan titulera mig legitimerad. Men egentligen är det ingen som helst skillnad.

Och jag misstänker att trots mina ovanstående funderingar är det det som gör mig mest skeptisk till hela den här legitimations-cirkusen. Den höjer inte min eller andras kompetens.

Ett luftslott är det. Ett genomskinligt.

P.S. Jag tror jag ska maila mina frågor till Jan Gladh…

Annonser

Om Jan Kjellin
Förskollärare med en skvätt socialantropologi i botten.

10 Responses to Titel: Leg. Förskollärare

  1. Det är mycket som är cirkus och hokuspokus i världen!
    Ta alla nya befordringsprofessorer i akademin. På vissa högskolor (t.ex. med lärarutbildning) blir man lätt befordrad endast med hjälp av dubiösa skrifter i inhemska tidskrifter medan man i andra ämnen behöver internationella publiceringar. Titta sedan på en sådan som Moira von Wright, som är professor (sic!) i pedagogik och rektor för Södertörns högskola.

    Vad betyder titlarna och positionen där egentligen?

    http://torestad.blogspot.com/2011/08/rektorn-vid-sodertorns-hogskola.html

    ”Varföre är allt en trasa?”

    Gilla

  2. Legitimation? Ja, vad är det?

    Professor? Rektor för Södertörns högskola?
    Jo, Moira von Wright.
    Läs om henne!

    http://torestad.blogspot.com/2011/08/rektorn-vid-sodertorns-hogskola.htm

    Gilla

  3. Britta says:

    Håller med dig. Legitimation eller inte gör ingen skillnad på kvaliteten. Men man kan ju vända på det. En legitimerad kan väl också bli fråntagen sin legitimation vilket då skulle innebära att man inte får utöva sitt yrke alt. bli nedgraderad, eller? I förlängningen skulle man kunna anta att pedagoger som får flera ”anmärkningar” på sig, dvs. inte håller måttet som goda pedagoger, eller inte uppvisar tillräckligt hög pedagogisk standard, blir avpolleterade och kvar blir ”gräddan”. Inte för att jag vet hur dessa systemet skulle fungera men jag ser framför mig en bättre skola för barnen, samhället och Sveriges framtid.

    Gilla

    • Janne says:

      Det är möjligt att det på längre sikt – när legitimationen normaliserats såpass att ”alla” lärare har en – kommer att innebära någon slags skillnad. Men glöm inte att vi som eventuellt ingår i första vågen av legitimerade förskollärare glider in på våra bananskal och inte alls behöver bevisa vår rätta halt i form av introduktionsperioder och mentorer, medan våra efterföljare skall stötas och blötas av just oss – vi som hade fribiljett – för att bli insläppta.

      Överlag tycker jag i och för sig om tanken på att läraryrket kräver en slags introduktionsperiod, men jag är fortfarande osäker på hur jag tycker det formatet skall se ut. Och om hur lämpade vi egentligen är att bedöma våra kollegors legitimationsvärde.

      Gilla

      • Jag gillar din sunda skepsis. Det borde finnas mer av den i läarkåren. Alla kommer ju att bli automatiskt legitimerade; det borgar kårandan för. Och sedan…….Då får det bli någon lockande lektorstitel, som snart alla också har….Inflation är vi bra på!

        Gilla

  4. Lisa says:

    Jag tänker ibland att det är många, små saker som sakta men säkert gjort skolan och lärarna till vad den/de är idag (med statussänkningar och kunskapssänkningar och löneläget etc). Kanske är legitimationen en av många, små saker som med tiden kan vända skutan?

    Men jag är också skeptisk. Så här tänkte jag en annan gång… http://formulerat.blogspot.com/search?updated-max=2011-05-16T19%3A02%3A00%2B02%3A00&max-results=7

    Gilla

    • Janne says:

      Ja, kanske bör vi försöka se till ”den stora bilden” och läsa in legitimationen som en del av en helhet som så småningom leder oss i rätt riktning.

      Men det är å andra sidan ett perspektiv jag har svårt att anlägga… 😉

      Gilla

  5. Plura says:

    Tja, och vad ska alla orter som inte har behöriga lärare göra? Björklunds påhitt kan på pappret verka bra men är ett storstadstänk. Och ska ett leg ha något värde måste det finnas oberoende institutioner som utfärdar dem och har bhörigheten att dra in. Ungefär som läkare och sjuksyssor som har Socialstyrelsen som gör det.

    Gilla

    • Det är mycket vanligt att statsmakterna beslutar om reformer utan att ha gjort en ordentlig konsekvensanalys. Varför skulle denna reform vara bättre förberedd? Det är bara att peka på den stora psykiatrireformen och taxirörelsens frisläppande. Kaos blev det, och kaos kommer det att bli.

      Gilla

  6. Pingback: Tänk om | Björn – om skola och utbildning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: