Inte besvärliga människor

Jag läser Birgitta Kennedys bok Glasfåglar i molnen och fastnar tillfälligt i ett avsnitt om konsten att ställa frågor.

Kunskapsfrågandet, skriver hon, ”är den enklaste vägen”. Raka frågor som helst kan besvaras med ett ja eller nej. Som handlar om det svartvita ”rättet” eller ”felet”. Hon associerar det till ett samhälle som sluter sig, där rädslan för att avvika, sticka ut och ifrågasätta hotar att växa sig starkare är modet göra tvärtom. Där man slutar tycka. Att ifrågasätta, inte för ifrågasättandets egen skull, utan för att det bara är genom att stöta och blöta det vi tror är självklart som demokratiska värden kan bibehållas.

Hyllningen av den mätbara kunskapen blir i det här sammanhanget en hyllning till den enkla vägen. På kort sikt kan det t.o.m. tyckas att fördelarna överskuggar eventuella nackdelar och betygen blir högre. Men vad händer på lång sikt? Om vi – skolan – i vår ålagda förmedling av ”den enkla vägen” också socialiserar eleverna till enkla människor? Inte enkla i det att de kan lite, utan enkla i det att de nöjer sig med sin kunskap.

Enkla. Att de accepterar tingens ordning. Auktoritetens makt. Sin upplevda maktlöshet.

Enkla. I betydelsen ”inte besvärliga”.

Inställningen till kunskap i skolan handlar inte bara om ”flum” eller ”ordning & reda”. Den definierar skolan på djupet. Men hur? Och vilka blir konsekvenserna?

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

6 Responses to Inte besvärliga människor

  1. Lisa skriver:

    Nu börjar det brännas! DETTA är viktiga samvetsfrågor för vårt samhälle och för skolan.

    Gilla

    • Janne skriver:

      Jag känner också det. Nu handlar det i det här fallet om en association och inte ett påvisat samband, men hon är ändå något viktigt på spåret.

      Frågan är inte hur mycket kunskap eller ens vilken kunskap eleverna skall ”ha” när de lämnar skolan, utan vilka effekter en kunskapsskola har på människorna som bearbetas i den.

      Gilla

      • Maths skriver:

        Det är väl så reggio-folket jobbar. Man söker inte kunskap, utan vill uttrycka sig. Att hitta en sanning, om än tillfällig, verkar inte vara deras grej. Man sysslar med konst och skapande, fast lite mer skruvat än på 70- och 80-talen, och då behöver inte 1+1 bli 2.

        Gilla

        • Janne skriver:

          Boken jag läser ingår faktiskt som litteratur i en Reggio-kurs jag läser det här läsåret, så visst är din koppling riktig.

          Jag skulle dock hellre uttrycka det som att man värderar processen högre än målet. Helt problemfritt är det dock inte.

          Gilla

  2. Pingback: Se upp, dörrarna stängs | Christermagister

  3. anne-marie skriver:

    Fat questions! Jag aktar mig noga för de rätt och felställda frågorna. A-M

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: