Den flumpedagogiska skolan i Nossebro

Det var som en motreaktion till Jan Björklunds hårdföra skolpolitik. Jag tänkte att ”jamen, allt som står i opposition till det utbildningsministern vill står ju jag för – och allt som står i opposition till det utbildningsministern vill, kallar han flummigt”.

Ergo: Jag är en flumpedagog.

På den vägen var det. Och är. Och idag beskriver Sydsvenskan en skola som arbetat medvetet flumpedagogiskt sedan 2007 och uppnått resultat som de flesta grundskolor bara fantiserar om. På tre år har de gått från att ha den näst högsta andelen icke godkända avgångselever, till att i somras släppa iväg 100% godkända niondeklassare. Etthundra procent. Varenda en. Till och med killgänget som spelar allan (och de utgår jag ifrån att de också fanns/finns där, som i alla högstadieskolor) lämnade grundskolan med godkända betyg.

Och de har gjort allt på fel sätt, sett till vad Jan Björklund strävar mot. De har – främst av allt – lutat sig mot den forskning som han och hans supporters konsekvent avfärdat som subjektiv och politiskt färgad. Forskning som – om han läser artikeln – bl.a. kommer att visa honom att ”ordning & reda” går att uppnå utan att ta till auktoritära styrmedel som sanktioner och bestraffning.

Andra tvärtomgrepp man tagit har inneburit att man istället för att lyfta ut ”krångliga” (i ordets vidaste bemärkelse) elever i behov av stöd, har man lyft in stödpersonal i form av specialpedagoger (inte speciallärare – mer om det en annan gång, kanske). Allt av respekt och till vinning för den enskilde eleven såväl som gruppen. Och – som nämnt – tväremot vad vår utbildningsminister förespråkar.

Nu hade jag inte som avsikt att formulera det här inlägget som en kampanj riktat mot en enskild person, men faktum är att Jan Björklund sedan han klev upp på sin ministerpost 2006 gång på gång med bestämdhet har uttalat sig om hur den svenska skolan skall bli bättre genom att nonchalera och smutskasta aktuell forskning, framhäva auktoritära styrmedel i from av straff och sanktioner och i varje förslag och beslut söka forma skolan till Nossebros motsats.

Därför gläder det mig att en dagstidning äntligen publicerar en positiv motbild. Kanske är det fortfarande liv i flumpedagogiken, trots allt…

Andra som bloggat om detta är Christer och Mats. Fler tillkommer under dagen, hoppas jag. 😉

Annonser

Om Jan Kjellin
Förskollärare med en skvätt socialantropologi i botten.

37 Responses to Den flumpedagogiska skolan i Nossebro

  1. Morrica says:

    Så en stabil förankring i forskning är flumpedagogik? Varför har ingen sagt det tidigare när jag gång på gång frågat vad begreppet innebär?

    Det viktigaste i artikeln och, gissar jag, i den aktualla skolans vardag, är hur man kombinerar individualisering med gruppdynamik, hur man på ett väldigt självklart sätt lyckas hålla fokus på flera olika aspekter på samma gång.

    Gilla

    • Janne says:

      Du har väl ändå inte missat att flumpe-”rörelsen” har rötterna i en opposition till Jan Björklund och den förda skolpolitiken? Flumpe föddes nån gång mellan 2007 och 2008 efter att a tagit del av Jan Björklunds mediala närvaro, där han gång på gång avfärdade kritik med att det var flum eller kom från flumpedagoger. Och till slut gick det inte att göra annat är konstatera att ”isåfall är nog jag flumpedagog”, för allt som han avfärdade som flum, var sådant jag själv kände var viktigt eller bra för skolan och eleverna. Som att kunna jobba som i Nossebro, t.ex.

      Och just frågan om forskning ser jag som uppenbar, eftersom det vid flera tillfällen varit så att Björklund nonchalerat forskning som inte stödjer hans politiska linje. Alltså dömt ut den som flummig, subjektiv eller oseriös.

      Så, varför har ingen sagt det tidigare? Ja, säg det. Jag får svara som Christer gör längre ner: ”Jag har alltid hävdat att flumpedagogiken är stabilt förankrad i forskningen, men problemet är ju att denna forskning viftas bort som otillräcklig; trots att ingen alternativ forskning finns”. Däremot har nog varken jag eller Christer sagt det rakt ut.

      Gilla

      • Morrica says:

        Nej, jag har inte missat att det handlar om att ställa sig i opposition till Björklund. Det är väl ungefär det jag fått grepp om. Det här med forskningen var nytt, glädjande men nytt.

        Gilla

        • Jag tycker att jag brukar hänvisa till forskning och/eller beprövad erfarenhet oavsett vad det gäller; summativa betyg, tvång och straff, teaching to the test mm mm. Vi får väl vara tydligare framöver helt enkelt…

          Gilla

        • Janne says:

          Härligt att höra! Det är tyvärr svårt att hitta en definition (av flumpedagogik) som inte avgränsar begreppet för snävt eller missar viktiga dimensioner.

          Det ligger kanske i begreppets natur att det lät blir lite flummigt när man försöker? 😉

          Gilla

  2. enligt O says:

    Om vi enas om att Flumpedadogik är det Björklund inte står för är du och Morrica definitivt på rätt spår. Egentligen är det väldigt självklart att en mer inkluderande och mänsklig pedagogik funkar, men att nå dit är svårt, i alla fall om man ska lyssna på utbildningsministern.

    Gilla

  3. Jag har alltid hävdat att flumpedagogiken är stabilt förankrad i forskningen, men problemet är ju att denna forskning viftas bort som otillräcklig; trots att ingen alternativ forskning finns.

    Gilla

  4. Pingback: Tweets that mention Den flumpedagogiska skolan i Nossebro « Flumpebloggen -- Topsy.com

  5. Plura says:

    Ursäkta mig, men är det inte en mediaproduktion det här med Björklunds ordningsiver.

    Både du och jag har läst skollagen och vet att det är bara ett futtit kapitel 5 som handlar om detta med ordning och reda.

    Sedan är jag strängligen förvånad över detta med vilken pedagogik ni använder. Det har staten inte lagt sig i på de tjugo år som gått sedan SÖ lades ned med buller och bong av Göran Persson. Att skolan suttit fast i Lgr 80 är skolans eget fel.

    För i den skola som varit och den som komma skall är mål- och resultatstyrd. Vilket innebär att staten skapat styrdokumenten som sätter krav på VAD och VARFÖR. Men där finns inte en stavelse om HUR.

    Gilla

    • Men Björklund lägger sig ständigt i pedagogiken och de dagliga relationerna mellan pedagoger och elever. Ja, det sker mestadels i media och mindre av det framkommer i de slutgiltiga lagarna, men det är Björklund själv som är källan, inte media; det är Björklund själv som kallar till presskonferenser och skickar ut nyhetsbrev.

      Gilla

      • Plura says:

        Nu tror jag inte det är just Björklund själv som så kallar utan pressekreteraren. Att Björklund som minister står på scen är en annan.

        Det som förvånar mig fortfarande är HUR stingsliga ni är för vad Björklund uttalar sig om. Från och med nu är ju tyngdpunkten förflyttade från regeringen till riksdagens utbildningsuttskott. Där är det moderaterna som styr och en gåsosse i form av Mikael Damberg. Ha det i åtanke nästa gång andrenalinet rinner till över ministerns något plumpa uttalande i ämnet pedagogik.

        Gilla

        • Varför skulle vi ha någon annan i åtanke när det är han som uttalar sig?

          Jag tror fortfarande att du underskattar Björklunds genomslag på verksamheten, oavsett om hans plumpa uttalanden implementeras i den faktiska regeringspolitiken eller inte. Att bara reagera på faktiska lagar och inte på vad en minister säger skulle ju vara som att bara granska lärare efter vad läroplanen säger och inte efter vad de faktiskt gör… ungefär… 😉

          Gilla

        • Janne says:

          Jag tror vi kan enas om att Jan Björklund inte är en marionett i händerna på Alliansen och att han både kan och bör hållas ansvarig för innehållet i det han säger eller skriver (under) i media.

          Men visst är han inte ensam på utbildingsministeriet. Det blir kanske inte minst tydligt då de reella förändringarna inte heller speglar hans plumpa uttalanden, utan många gånger faktiskt innebär förbättringar (istället). Med det sagt har dock också de flesta av dumheterna också klubbats igenom – och till vilken nytta?

          Den nya skollagen känns bra. Den är jag positiv till. Liksom förskolans nya läroplan. Det är två väldigt omfattande ingrepp på en lika väldigt grundläggande nivå. Och månne är de bevis på att det inte alltid är ”just Björklund själv” som styr och ställer inne på utbildningsministeriet…

          Gilla

          • Maths says:

            Nej han är inte helt ensam. Sonja Sheridan har t ex varit behjälplig med ändringarna i läroplanen för förskolan.

            Gilla

        • Anledningen till att jag blir stingslig över Björklunds uttalanden är mest för att det han säger får så stor spridning. ”Alla” vet att det är bråkigt, stökigt och stimmigt i skolan samtidigt som ”alla” har tur ”för i mina barns skola är det ju lugnt och de har arbetsro men man har ju HÖRT hur det är på alla andra skolor”

          Eller lärare som inte vågar byta skola/jobb för att det är så stökigt på ”alla andra” skolor. Eller lärare som säger: ”Ja, vi har det ju bra i min klass men jag har tur, alla andra har det jättejobbigt!”

          Jag tycker inte riktigt att det är lika hemskt i skolans värld som Björklund (och media) påstår. (Nu pratar jag inte om sviktande elevresultat etc, det är en annan diskussion som inte handlar om ordning och reda i första hand…) Och att sprida denna negativa bild av skolan gör mer skada än nytta, tycker jag.

          Gilla

          • Janne says:

            Mycket handlar om det. Att hans uttalanden står mer eller mindre oemotsagda för att de som har makten att ifrågasätta (journalister, ledarskribenter, oppositonspolitiker m.m.) vet lika lite som eller mindre om skolan än Björklund själv.

            Dessutom är det ju hela tiden halvsanningar, så det är ibland svårt att argumentera emot, även för oss hårdnackade flumpedagoger.

            Gilla

            • Förresten, Janne… vad är dina tankar kring detta: http://www.regeringen.se/sb/d/12466/a/153024 Hon är inte direkt en av mina favoriter…

              Gilla

              • Janne says:

                Jag vet för lite om henne för att kunna uttala mig så långt, men jag får den bestämda känslan att förskola och vuxenutbildning inte står så högt i kurs hos utbildningsministern och att det är därför hon får ta de bitarna.

                Jag har för mig att hon uttalat sig om förskolan någon gång under den förra mandatperioden och att jag kommenterade det någonstans (inte nödvändigtvis på den här bloggen), men jag minns inte ens om det var i positiva eller negativa ordalag…

                Hur tänker du?

                Gilla

          • Jan Lenander says:

            Ja, alla ”vet att det är bråkigt, stökigt och stimmigt i skolan” och de visste det långt innan Björklund nämnde det. Nossebro är ett av få undantag där hela skolan fungerar väl. På i stort sett alla skolor finns någon elevgrupp, lärare, klass eller annan konstellation för vilken det är just bråkigt ….. I stort sett alla som har gått i svenska skolan kan berätta om något undermåligt år med obehörig lärare, vikarier eller några elever som skolan inte nådde.

            Min bedömning är att åtta klasser av nio fungerar bra och att relationerna byggs upp och lärare inspireras av sköna elever. Det blir dock ändå alldeles för många elever som drabbas av att det inte fungerar. Det är något som både jag och Björklund vill göra något åt.

            Gilla

            • Janne says:

              Jomen det är jättebra och jätteviktigt att man, som Jan Björklund, inte blundar för de undantagsfall där skolmiljön misslyckas med att skapa en fungerande studiemiljö.

              Men det är också ett jättemisslyckande när Jan Björklund i samma veva låter ett fall av nio bli tongivande för hur skolan skildras i media och uppfattas av allmänheten.

              För även om alla vet att skolan, liksom resten av verkligheten, inte är en skyddad, perfekt plats, så har bilden av en skola i kris förstärkts de senaste åren. Och det är i mångt och mycket Björklunds förtjänst.

              Gilla

              • Jan Lenander says:

                Min beskrivning är att Göran Persson sopade mängder av problem under mattan och sen var inte Björklund först med att beskriva stöket. Berättelserna om året då den ordinarie lärare sjukskrev sig för att hon inte orkade med osv. var väl spridda långt innan Björklund. Dessutom vet jag inte hur Björklund skulle lyckats få upp missförhållandena i ljuset utan sitt tuffa sätt. Det finns fortfarande många som vill blunda för ökande segregation etc. På dessa områden så ser jag inte Björklund som en kommande motståndare utan en allierad.

                För de stora kommande utmaningar skolan står inför så tror jag att motståndarna är andra. Moderaterna och socialdemokraterna är mycket större så det är bland dem vi måste hitta de skolpolitiker som behöver belysas framöver.

                Sen tror jag starkt på strategin att belysa konsekvenserna av olika förslag och vilka som är de centrala problemen och hålla sig borta från partipolitiken. Får vi till stånd en stor enighet i lärarkåren kring en fråga tror jag att vi är starka nog att få igenom vår ståndpunkt oavsett regeringspartier.

                Gilla

                • Janne says:

                  Självklart var inte skolan problemfri f.b. (före Björklund) och kommer inte att vara det e.b. (efter Björklund) heller.

                  På samma sätt kan man hävda att Björklund – liksom Persson – sopar problem under mattan till fördel för de frågor just han väljer att prioritera.

                  Jag hakar upp mig, antagligen i onödan, på fraser som ”få upp missförhållandena i ljuset” när det som vi båda vet handlar om undantag som alla redan känner till. Det skapar ett glorialiknande sken runt Björklund som den förda skolpolitiken inte motiverar.

                  Och det jag tycker är den viktiga lärdomen i en dialog som den vi har haft nu, är hur distraherande skolpolitiken kan vara för den faktiska verksamheten.

                  Göran Persson?
                  Jan Björklund?

                  De har inget med skolan att göra. De kan inte utveckla den. De kan i bästa fall skapa en skyddande sfär runt den, så att vi som har de pedagogiska kunskaperna och den relevanta erfarenheten (jämfört med de ”experter” som själva gått i skolan och således vet allt som går att veta) i lugn och ro tillåts utveckla vår verksamhet och förverkliga det uppdrag vi har i samverkan med relevant forskning.

                  Gilla

                  • janlenander says:

                    Skola 2011 kan bli en möjlighet att skapa ett skyddande skikt mot politikerna. Här finns många möjligheter till internt kvalitetsarbete som motvikt till politikers kortsiktiga populistiska utspel. Här är det viktigt att vi behåller våra visioner om vart skolan ska ta vägen långsiktigt så att vi inte själva springer på kortsiktiga enkla lösningar av feghet eller lättja.

                    Relationspedagogiken ser jag som en viktig ledstjärna för att navigera mig in i framtidens skola.

                    Gilla

        • Jan Lenander says:

          Den som vill veta mer om den framtida skolpolitiken bör nog läsa på om Margaretha Pålsson (m) ny ordförande i utbildningsutskottet. Jag vet väldigt lite om henne men en sak har jag fått reda på med stor tydlighet och det är att hon kommer göra avtryck i svensk skolpolitik.

          Gilla

  6. Maths says:

    Jag antar, eftersom det inte finns någon länk, att det är den här artikeln ni menar. Jag har inte Sydsvenska i mitt RSS-flöde, än.

    Det här är intressant, inte minst med tanke på den diskussion vi hade på Christers blogg om ADHD. Men också för att personaltäthet är en viktig faktor, även på dagis. Och att fokus på barnen är en bra sak, men inte att skylla fel och brister på dom.

    Gilla

  7. Jan Lenander says:

    Hmmmm, det känns som att sticka huvudet i getingboet att deklarera sig som Janpedagog här. Jag tycker dock som er på mängder av punkter och jublar över hur väl Nossebro skolan lyckats med gruppdynamik och relationsbyggande i den ramen. Jag läser njutningsfullt forskningsresultat om byggande av relationer och minns att jag blev riktigt säker att jag ville bli lärare när jag läste Olga Dystes ”Det flerstämmiga klassrummet”.

    Jag tycker det bara finns en punkt där Jan Björklund varit kritisk mot svensk skolforskning och det är när det gäller mätbarhet och tydlighet. Där kan han hävda att det finns gedigen annan forskning som pekar åt motsatt håll.

    Rent generellt tycker jag mer om rörelser som är för saker och ni har så mycket av det i det ni skriver. En fiende är bra när man ska bygga ett samarbete men är verkligen Jan symbolen för det ni är mot?

    Gilla

    • Janne says:

      ”Janpedagog”! He he…

      Det du påminner mig/oss om i din kommentar är att även om utgångspunkten för vår ”rörelse” var en stark motreaktion på Jan Björklund och skolpolitiken, så ska han inte vara huvudperson.

      Flumpedagogik, relationspedagogik eller intuitionspedagogik – vad vi nu vil kalla det – är inte politik. Det ska inte skolan heller vara.

      Gilla

  8. Emelie says:

    Är inte pudelns kärna att man når resultat när man jobbar medvetet? Jag tycker jag jämt läser om olika metoder som har gett häpnadsväckande goda resultat. Ibland kan de, likt experternas kostråd, verka diametralt motsatta, men det här har de gemensamt: man jobbar på ett medvetet sätt. Alla på skolan drar åt samma håll. Man reflekterar över och utvärderar arbetet. Och precis som med de motsägelsefulla kostråden fungerar det. Man börjar lägga märke till och medvetet välja vad man äter och automatiskt blir man mer hälsosam.

    Då jag är en trogen anhängare av flumpedagogik vill jag gärna tro att det funkar bättre än allt annat, men sanningen att säga tror jag mer på att det är så som jag beskrivit ovan.

    Gilla

    • Janne says:

      På tidagar har jag ”öppningen” på jobbet. Då kliver jag in kl. 06:30 och sitter tillsammans med en kollega för att ta emot de första barnen. Vi brukar hinna pratar lite om det här med metoder som kommer och går. (Jag läser t.ex. en kurs om Reggio Emilia det här läsåret.)

      Ett medvetet arbetssätt i skola&förskola innebär ett medvetet förhållningssätt, vilket i sin tur innebär att man måste problematisera och reflektera över sin lärarroll och sitt förhållande till eleverna/barnen.

      Och jag skulle vilja påstå att när man gör det, står man med ena foten i flumpedagogiken.

      Det är de till synes oreflekterade mediala utspelen om att flytta mobbare (som en kontruktiv lösning), beslagta ”störande föremål” (som en relationsstärkande åtgärd), fokusera på mätbar kunskap (som en kvalitetshöjare av skolan) och så vidare… Det är de som utgör en slags antites till flummet.

      Som kanske rentav är ett tecken på en omedveten skolpolitik.

      Eller en medvetslös utbildningsminister? 😉

      Gilla

  9. Henrik says:

    Tack för länk till gripande artikel i Sydsvenska och för intressant diskussion! Hit återvänder jag gärna.

    Gilla

  10. Pingback: Det handlar om problemformuleringsprivilegiet | Björn – om skola och utbildning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: