Det goda huvudmannaskapet, finns det?

I mitt förra inlägg passade jag på att kräkas lite på min kommunala huvudman, som jag menade visade ovilja och ointresse för min ambition att höja min och kommunens kompetens genom att söka Förskolelyftets forskarutbildning.

I en handfull kommentarer till det inlägget bekräftas min bild av en huvudsakligen huvudlös huvudman med fler exempel på misskötta Förskole- eller Lärarlyftsinsatser, samtidigt som en annan diskussion om kommunens vara eller inte vara förs på Tysta tankar.

Risken är att det blir onyanserat.

Därför utmanar jag dig nu: Ge exempel på ett gott kommunalt huvudmannaskap. Antingen ur verkliga livet, eller försök beskriva hur ett gott kommunalt huvudmannaskap skulle fungera. Finns det kanske inte? I så fall: Vad är ett gott huvudmannaskap för dig? Vem eller vilka är de bäst lämpade huvudmännen?

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

6 Responses to Det goda huvudmannaskapet, finns det?

  1. Plura skriver:

    Ett gott huvudmannaskap för mig kan beskrivas på följande sätt. Är det kommunalt och politikerstyrt kan vi börja med att i höst sätta dom som hamnar i nämnden på skolbänken så de vet vad för lagar och styrdokument som gäller och VAD de kräver. Så de vet vad de är satta att styra över.

    Därefter bör de ta reda på HUR skolorna funger genom att de gör en självvärdering och tar tempen på den pedagogiska verksamheten. Till detta ska kompetenshöjningen kopplas. Och att kommunerna lever upp till den lagstadgade kompetensutvecklingen som förskollärare och lärare har enligt nu gällande skollag.

    Här var några lösryckta första funderingar från Plura.

    Gilla

  2. Christermagister skriver:

    En svår fråga. Som Plura skriver är väl kunskap om verksamheten ganska grundläggande. Intresse vore inte heller fel… Att man såg till att alla elever hade tillgång till en likvärdig utbildning, oavsett vilken kommun de tillhörde, vore också bra…

    Jag ger upp!
    (För tillfället…)

    Gilla

    • Janne skriver:

      Jag tror att med kunskapen kommer intresset. Därav att det saknas. Därav att medarbetare som visar intresse och ambition bemöts med nonchalans. Därav att man låter andra intressen förekomma de pedagogiska.

      Gilla

  3. Eva-Li Littorin skriver:

    I min kommun statsar man en promille av budgeten på FOU, dvs lärare som läser på magisternivå och liccar (stavas det så?) Utöver det statliga stödet från Lärarlyftet. Det tycker jag är en bra start. Att pedagoger vill forska tycker jag att man ska stödja och uppmuntra. Göteborg har en liknande satsning med pedagoger som gör en forskarutbildning på åtta år, samtidigt som dom jobbar. Det tycker jag är ett bra sätt att knyta forskningen till lärarpraktiken. Det för forsknigen närmare praktiken och praktiken närmare forskningen.

    Gilla

    • Janne skriver:

      Jag tror två nyckelord är just ”stödja” och ”uppmuntra”. Lite tragiskt handlar det om en grundläggande vilja eller behov av att bli sedd.

      ”Se mig, för här är jag…”

      Jag, som sliter på golvet och trots allt accepterar rätt mycket i gengäld för förmånen att få utöva mitt yrke, som kan ge både mig, mina barn/elever och själva samhället så mycket tillbaka.

      Att du ser mig – min vilja – är värt så mycket.

      Tack för ett positivt exempel!🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: