Fälld!

Den förskollärare från Borlänge som stått åtalad efter en olyckshändelse då en tvååring var nära att drunkna fick sin dom igår. Hon döms för ”vållande till kroppskada” på grund av straffbar oaktsamhet (Dalademokraten, Dalarnas Tidningar, DN). Detaljerna kring olyckan lämnar jag därhän. Man kan klicka på länkarna om man vill veta mer.

Det som gör fallet unikt är att man valt att åtala den enskilda förskolläraren istället för förskolan/kommunen.

Jag tror inte att jag tycker om det. Inte förrän jag också bär ansvaret för gruppstorlek och personaltäthet, ser jag det som rimligt att jag också skall bära det fulla ansvaret för konsekvenserna.

Självklart får olyckor som denna inte hända, och av det jag läser om den aktuella händelsen är det fullt möjligt att rättens bedömning av händelseförloppet och den bristande tillsynen är korrekt. Men kan man verkligen hävda att förskolläraren ifråga är ensam skyldig till det som hände? Vilken roll spelade kollegorna? Rektor?

Jag hoppas den fällda förskolläraren överklagar domen. Den här frågan behöver stötas och blötas ett varv till om det skall gå att få någon rätsida på den.

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

10 Responses to Fälld!

  1. Plura skriver:

    Några funderingar.

    Vet du om det finns någon deligationsordning?
    Och vad är det du vill slippa för ansvar?
    Är ni som anställda inte tjänstemän med ett tjänstemanna ansvar för de uppgifter ni ska utföra?

    Det är väl lite av det som nu figurerar på Astrid Lindgren Sjukhuset och den mordåtalade läkaren. Skulle ditt resunemang gälla var det landstinget och chefen på sjukhuset som skulle stå åtald för en handling någon tjänsteman gjort.

    Gilla

    • Janne skriver:

      Det jag känner är en osäkerhet inför hur jag skall förhålla mig till domen i kombination med, som du skriver, mitt tjänstemannaansvar för de uppgifter jag ska utföra. Alltså att jag har uppgifter jag måste utföra, trots att de kan innebära en olycksrisk.

      Hur väger jag dessa aspekter mot varandra?

      Blir omsorgsdelen i mitt jobb mer fokuserad på skaderiskerna än hälsofrämjandet?

      Väger skaderiskerna tyngre än läroplanen?

      Är läroplanen viktigare än risken att bryta mot lagen (om än oavsiktligt)?

      Gilla

      • Plura skriver:

        Ett snabbsvar, som på intet sätt är heltäckande, men jag funderar i följande banor.

        Alla arbetsplatser styrs ytterst av en arbetsmiljölagen och en förordning AFS 2004:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete.

        Allt detta sammantaget innebär ett krav på att arbetsmiljön, som jag tycker denna fråga handlar om, måste innehålla rutiner om hur olika ansvar fördelas kring inne och ute aktiviteter i en förskola.

        Säkert mycket mer som jag inte just nu kommer på.

        Det är det som alla förskolechefer måste förhålla sig till. Problemet i det fall du refererar till bygger på om något brottsligt inträffat. Kan för lite om det enskilda fallet för att ha en tvärsäker uppfattning om det. Men allmänt är detta ett stort problemområde. Var ligger ansvaret och var kan ansvar utkrävas.

        Är det en enskild handlig utanför ramverket eller är ramverket brisfälligt?

        Gilla

        • Janne skriver:

          Det svåra är väl just att vi befinner oss i en slags gråzon mellan det här ramverket och det individuella ansvaret.

          Jag läser artiklarna och beskrivningen av hur olyckan gått till och kan välja att antingen tolka det som rätten gjorde – att förskolläraren varit så pass oaktsam att hon lämnat ramverket med rutinerna för ansvar och därmed är rätteligen skyldig.

          Men jag kan också tolka det i egenskap av ”kollega”. Och då ser jag istället en rad olyckliga sammanträffanden som sammantaget leder till den här tragiska händelsen som kunde ha resulterat i ett barns död. Men som fortfarande äger rum inom ramverket.

          Godtyckligt, alltså.

          Och godtycklighet – när den kan resultera i att jag blir av med jobbet (Mats Mügge) eller åtalas (Förskolläraren i Borlänge) – skrämmer mig oerhört.

          Gilla

        • Janne skriver:

          Pernilla Ohlin på Dalarnas Tidningar sammanfattar en del av min oro och mina tankar i sin LEDARE.

          Gilla

  2. Mats skriver:

    Helt vid sidan om:
    Olle Holmberg gör en genomlysning av flumbegreppet:
    http://www.skolaochsamhalle.se/skolpolitik/olle-holmberg-om-flum

    Gilla

  3. Ailas skriver:

    Principiellt viktig frågeställning. Jag kan direkt säga att jag inte alls känner till detaljerna i det aktuella fallet, men att min magkänsla säger att säkerhetsaspekten är avgörande när det kommer till små barn. Läroplanen får ge vika! Lämnar jag min tvååring på förskolan, vill jag kunna lita på att barnets säkerhet garanteras. Är personalsituationen ansträngd, får man nog i så fall hoppa över badäventyren.

    Gilla

    • Janne skriver:

      Jag håller med och jag håller inte med.

      Att jag överhuvudtaget lämnar ifrån mig min treåring är kanske det starkaste tecknet på att jag litar på hennes dagmammas (eller om man skall benämna personalen i den pedagogiska omsorgen på annat sätt?) förmåga att ta hand om mitt barn. Men jag kan t.ex. inte kräva total olycksfrihet. Och även om jag som förälder sätter säkerheten före läroplanen, så är jag osäker på när jag som lärare kan göra det. Det är lätt i de uppenbara fallen, men gråzonen är bredare än en femfilig motorväg.

      Frågan om läroplanen kontra säkerheten/omvårdnadsaspekten förtjänar onekligen att tänkas på!

      Gilla

  4. Magister-janne skriver:

    Hörde om ett barn som glömdes ute på gården (här i stan någon vecka tillbaka) eftersom det bara var vikarier på avdelningen. Den ”lille” stod övergiven på gården när föräldern kom för att hämta. Trauma? Vems ansvar?
    Personalen som inte hade ordinarie personal på plats, ledningen eller vikarierna?

    Nu gick det ganska bra men om det hade lett till en olycka så vore det ju hemskt. Jag funderar vidare: Jag har en klass på 31 och därför kan jag inte ha uppsikt över eleverna hela tiden. Tänk att det händer en olycka, kan jag då hållas ansvarig? Det kan ju vara så att vi ska promenera till en aktivitet utanför skolan och en elev springer ut framför en buss. Är det mitt ”fel”?

    Gilla

    • Janne skriver:

      Så länge eleven är omyndig så är det väl i princip ditt fel? Jag vet inte… Det är ju å andra sidan precis det här det handlar om – var går gränsen för det rimliga när det gäller ansvar vid olyckor där barn eller elever far illa?

      Var går gränsen mellan en ”olycka” och ”bristande tillsyn”?

      Ett exempel: Såvitt jag vet har de flesta förskolor och skolor vanligt glas i fönstren. Vad händer om ett barn ramlar in i ett och skär upp en pulsåder? Vems är då ansvaret? Förskolläraren som inte stoppade den aktuella leken i tid?

      Det är också, som du illustererar med din kommentar, inte bara en fråga om förskola och omvårdnad. Den här frågan berör även grundskolan och i viss mån även gymnasiet.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: