Pornstar-Mats

Mats Mügge har en Pornstarmössa i garderoben. Själv har jag minst två hårdrockströjor med halvporriga motiv i min. Vad har du i din?

Om inte Diskrimineringsombudsmannen (DO) fäller Frilufts Förskolor för deras behandling av timvikarierande barnskötaren Mats Mügge kan det bli en central fråga nästa gång du söker jobb som lärare i skola/förskola.

Hos Christermagister pågår en intressant och livlig diskussion med utgångspunkt i det aktuella fallet. Frågan just nu är huruvida en Pornstarmössa är förenlig med läraruppdraget eller inte. Läs och delta! Ett sidospår man dock tappat längs vägen är frågan om gränsen mellan det privata och det professionella. Jag tänkte försöka spinna vidare på den tråden här istället.

Den omtalade mössan dök alltså upp på Facebook, där ett par uppkopplade föräldrar ”råkade” hitta den och förfasas så pass att de kontaktade ledningen för Frilufts Förskolor, som inte såg andra vägar att gå än att göra sig av med mössans ägare, trots att han, enligt Peter Wallebo, som äger Frilufts Förskolor, fungerar ”jättebra” och som de är nöjda med. Och trots att Mats Mügge erbjuder sig att plocka bort bilden omgående.

Det första problemet jag ser är att förskolan utan vidare viker sig för föräldrarnas krav.

Det andra problemet jag ser är att man inte öppnar för Mats Mügge att ta bort det stötande materialet från sin Facebook-profil, trots att han erbjuder sig att göra det.

Men det största problemet är ändå hur hela den här historien handlar om svårigheten eller oviljan hos föräldrarna att skilja mellan den private och den professionelle Mats Mügge, och ledningens anmärkningsvärda oförmåga att sätta stopp för den boll som satts i rullning.

För visst går det väl att skilja på arbete och fritid?

När man läser artiklarna står det klart att Mats Mügge var en populär och omtyckt kollega och ”fröken”. Han var dessutom på väg att få ett längre vikariat. Och hela den här tiden hade han den där Pornstar-mössan gömd i garderoben hemma. Varför agerade inte förskolan tidigare? Varför märkte ingen något? Hur kunde Pornstar-Mats dupera sina kollegor så oerhört att det krävdes bildbevis för att slutligen fälla honom?

Eller var det kanske så att Pornstar-Mats aldrig befann sig på förskolan?

Läraryrket är nämligen speciellt såtillvida att under större delen av min arbetstid är en levande och närvarande förebild för mina barn/elever. Jag förväntas agera enligt de värden som omfattas av läroplanen och som utgör grunden i värdegrundsbegreppet. Detta för att genom mig själv som gott exempel förmedla dessa värden på ett konkret och tydligt sätt. Detta kräver av mig att jag spelar en roll, där jag förstärker dessa värden genom mitt handlande och min närvaro. Men när jag kommer hem kan jag släppa den här rollen och bli den nyanserade och verkliga människa jag är – med mina personliga fördelar, styrkor, svagheter och brister. Kanske t.o.m. för en stund bli den där killen med porriga hårdrockströjan (om den inte ligger i tvätten).

Varför skulle Mats Mügge vara annorlunda?

UPPDATERING: Christer sänker nivån i ett nytt inlägg där han närmar sig frågan ur ett mer principiellt perspektiv. Var går gränsen för vilka kläder en pedagog får ha på sig på sin fritid – och vem avgör det? Kika in och delta i diskussionen!

Advertisements

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

28 Responses to Pornstar-Mats

  1. Plura says:

    Om man skulle vända på diskussionen. Vad har de reagerande föräldrarna att dölja i sin garderob. För de som reagerar på detta sätt har oftast något att dölja som är mångt värre än det man går till storms över.

    Troligen har de inte läst Bibelordet: ”Du ser grandet i din nästes öga men inte bjälken i ditt eget”.

    Så reagerar de små själarna.

    Gilla

  2. Så svårt hade det inte varit att ha en diskussion med Mügge.

    Gilla

    • Janne says:

      Hej!

      Nej, man tycker ju det. Och när han dessutom själv erbjuder sig att plocka bort bilden (vilket jag iofs anser att han inte behövde göra) finns det ju all anledning att anta att allt inte stod rätt till.

      Vilka påtryckningsmedel hade de aktuella föräldrarna egentligen att tillgå? Som det blev nu, sparkade man ut honom enbart på grundval av att han äger mössan ifråga. Bilden kommer uppenbarligen i andra hand eftersom det inte hjälpte att ta bort den…

      Gilla

  3. Joel Burman says:

    Otroligt klantigt agerat helt klart. Bra sammanfattatning.

    Gilla

  4. Plura says:

    Nu ska jag vara provakativ – kan genuset hos förskolenchefen spelat in?

    Hade det varit en man hade han säkert sagt något annat till välfärdens barn som nu är föräldrar.

    Glastaket har uppenbarligen slagit till. Begränsar även om man kan se igenom!!

    Gilla

    • Morrica says:

      Hur menar du, Plura?

      Ett icke oävet tips är att försöka tala klarspråk istf att ‘provocera’ så blir det en mer givande diskusson.

      Gilla

      • Plura says:

        Se min kommentar hos Christermagister.

        Men så mycket kan jag säga att hade förskolechefen varit en man hade du inte sett denna debatt.

        Det behövs mer män i förskolan och skolan för att motverka sådana här stolligheter av enfaldiga föräldrar som är välfärdens barn. Men det är väl som du brukar säga min genarations fel att det är så!!!

        Gilla

  5. Morrica says:

    Plura, det är rätt ohövligt att förutsätta att människor har tid och lust att jaga härs och tvärs över nätet för att pyssla ihop någon slags sammanhang i diskussioner.

    Gilla

  6. Pingback: Fem Förskolefrågor | Lancefestivalen

  7. Ailas says:

    Det finns flera delar i den här diskussionen, allt från rädda föräldrar, lika rädda verksamhetsansvariga samt den aktuelle mannen. För mig är det inte jätteenkelt att välja sida, eftersom jag förstår var och ens ställningstagande.
    Förvisso är det så att media rapporterat, tyvärr ofta på goda grunder, händelser som gjort att folk blivit rädda. Senast nu här i Jönköping, från Frälsningsarméns förskola… Ingen vacker läsning!

    Samtidigt är det ytterst beklagligt att männen som kollektiv blir misstänkliggjorda, vilket förvisso inte lär locka fler män till förskolor. Ja, inte till skolor över huvud taget (fast det finns ju andra orsaker, också).

    I detta läger anser jag att varje man bör tänka på detta. Ett sådant sätt är att inte ägna sig åt olämpliga s k ”skämt”. Jag tycker nog att denne kille betedde sig en aning omdömeslöst vid valet av bild på ett så pass öppet forum som Facebook. Om man arbetar med barn och unga, bör man även på fritiden komma ihåg att vi ses som förebilder och representanter för vår yrkesgrupp, annars är vi knappast trovärdiga. Oavsett vart vi går, har vi alltid oss själva med… Fritidsmänniskan och yrkesmänniskan är samma person, även om människan anpassar sitt beteende efter situation.

    Till sist! Vi måste komma ihåg att förskolan kommit till för föräldrar och deras barn, varken mer eller mindre!

    Gilla

    • Janne says:

      Jag har också förståelse för att fördomar ibland lyfts fram som vore de hållbara argument (som eventuellt i fallet med Mügge). Men det gör det bara än viktigare att man som myndighet eller institution agerar sansat och föredömligt.

      Och problemet med bilden kvarstår som problem i diskussionen. Exakt vad det är i bilden som är ”fel” har vi ju ännu inte fått svar på. Jo, texten ”pornstar” har det återkommits till, men ingen har ännu klargjort vad i textens innebörd som är tabu.

      Är det titeln på yrket i fråga?
      Är det antydningen om att Mats ser sig som en jävel i sängen?
      Är det uppfattningen att Mats genom bärandet av mössan stödjer porrbranchen?
      Är det uppfattningen att Mats jobbar i porrbranchen?
      Är det uppfattningen att Mats tittar på porr?
      Är det en fråga om god smak?

      Ingen vet och Peter Wallebo har hittills vägrat svara.

      Sedan, angående det där med att lärarrollen spiller över i privatlivet. Visst stämmer det du säger i stora drag. Men problemet här ser jag som att den handlar om den del av sig själv som man anpassar. Tänk dig att t.ex. inte längre kunna gå på bio, eftersom den typ av filmer du gillar inte är tolererbara i din arbetsgivares ögon. Ska man verkligen behöva göra sådana uppoffringar?

      Till sist! Förskolan har haft en läroplan sedan 1998 och idag har vår verksamhet erkänts såpass att man talar om den i termer om undervisning. Vi har förvisso även en förvaringsfunktion, men den är inte längre central för vår verksamhet och jag tycker ärligt talat att det är lite fräckt av dig att använda det som argument i frågan.

      Gilla

  8. Ailas says:

    Jag är lite osäker på vad du avser med min ”fräcka” argumentation, men trögheten i tanken kanske beror på den sena timmen? 🙂

    Kan i princip hålla med om att det kan finnas privata situationer som är känsliga, men dessvärre är det så att vissa yrken är mer utsatta för granskning än andra. Arbetar man med barn, har man valt ett sådant yrke. Det är viktigt att man har uppdragsgivarnas förtroende.

    Jag har också Facebook, men skulle aldrig exponera mig med en s k ”cool” bild av det där slaget, inte ens om jag nu hade sådana. Ibland undrar jag faktiskt över varför vissa vuxna människor har ett så stort behov av att visa en omogen och ”cool” sida. Vem vill man man försöka impa på? Vad är det för fel att se städad ut?

    Gilla

    • Janne says:

      Vi skyller på den sena timmen, tycker jag. 😉 Det jag menade var att jag inte är intresserad av att förstärka bilden av mitt jobb som ett serviceyrke.

      Som du säger är det viktiga i en sådan här situation att man har arbetsgivarens förtroende. Mats chef(er) skulle inte så lättvindigt ha ställt sig på förälderns sida, utan istället förvarat sitt beslut att anlita Mats tjänster som barnskötare på grundval av den kompetens och lämplighet de fann att han besatt – och med all sannolikhet fortfarande gör.

      Och det är inget fel i att se tråkig ut på Facebook. Men precis som med en bild där man ser omogen ut kan det också ligga en i fatet när ”fel” personer får se bilden. Ingen av oss går säker om den här typen av föräldrainflytande accepteras.

      P.S. Jag skrev inte ”tråkig” för att provocera dig, utan för att visa hur godtycklig den här typen av bedömningar är och hur farligt det är att låta sånt styra valet av personal i skolor och förskolor…

      Gilla

  9. SLJ says:

    Ailas frågar sig varför människor har behov att visa ”coola” bilder av sig själva. Det är en rimlig fråga, själv är jag väldigt hemvävd och hatar porr och spontant känner jag typ förakt för töntar i pornstarmössor.

    Men så tänker man efter och funderar över vad arbetsgivare kan och har uppfattat som problematiskt hos en själv: mitt samhällspolitiska engagemang (!), förmodligen snart min blogg som är rätt frispråkig. Saker som för mig är klockrena bidrag till min kompetens, men som sticker i ögonen på den som inte håller med mig. Jag skulle inte falla i god jord hos några Täbyföräldrar som tror att de äger personalen kan jag säga.

    Jag är också omvänd kristen och socialist och förbehåller mig rätten att vara helt offentlig med det när jag inte är på jobbet. Men inför barnen antar jag en allmän hållning och erbjuder många tolkningar av livet.

    Janne skriver att yrket kräver att man går in i en slags roll och det är helt sant. Jag har ‘gladmasken’ på mig, vilket låter helt sjukt, men som innebär att jag helt enkelt inser att humor är en smart pedagogisk metod. Privat är jag arg på det mesta och allmänt depressivt lagd. Om jag lade ut mina dikter på min blogg, som är en sorts output, ska jag som pedagog dömas efter det? Tvärtom, väl?

    Skolor på alla nivåer är ju starkt kvinnodominerade (på min arbetsplats finns ingen man) och jag – även om jag då alltså är gravt feministisk – inser att man måste förstå en mans behov att vara lite macho allrahelst när han är i en sådan kvinnobransch. Nu har jag ingen aning om hur Mügge är på jobbet, men jag antar att han som barnskötare byter blöjor och åker pulka och spelar spel och sjunger vaggvisor. Det är också roligt och manligt men jag kan faktiskt förstå om han skulle ha ett behov att vara tuff på ett annat sätt när han sätter på sig en annan mask för en annan publik. Jag menar, hur många kvinnliga barnskötare har inte sexiga kläder offentligt? Okej, porr är inte sex, men nånstans… det är värre att Täbyföräldrarna tror att de kan peka med hela handen och styra hela världen till att bli som de vill ha den. Samtidigt som de, som ChristerMagister påpekar, sökt plats på en förskola som ivrigt ber alla kön och typer och människor att arbeta hos dem. Vill man det, vill man mångfald, så får man faktiskt lära sig klara av det också.

    Gilla

    • Janne says:

      Tack för din kommentar! Inte minst för din (antagligen helt riktiga) bild av Mats Mügge som ”byter blöjor och åker pulka och spelar spel och sjunger vaggvisor”. Det är en viktig motbild till den han hade på Facebook…

      Gilla

  10. Ailas says:

    Jag envisas fortfarande med att vi som lärare är s k förebilder och bör agera därefter. Det är möjligen en aning mossig syn på yrket, men likväl… Jag önskar verkligen att det skulle bli ”inne” att försöka se trevlig och prydlig ut i stället för att tävla i coolhet. Åtminstone borde vuxna klara av detta. Förresten, inte bara att se trevlig ut, utan givetvis även vara det.

    Tog själv upp på min blogg en liten episod från vår skola. Det vore trevligt att få en ”flumpelogisk” bedömning på frågan. 🙂

    Gilla

    • Janne says:

      Jag kan förstås inte ignorera att vi i egenskap av lärare är förebilder av en större dignitet än ”vanliga vuxna”. Det är en ofrånkomlig del av vårt yrke.

      Frågan är vad som gör förebilden? jag uppfattar det som att vi ser lite olika på saken.

      Är ”trevlig” och ”prydlig” något att sträva efter? Vad innebär det egentligen att vara ”trevlig” och ”prydlig”?

      Att vara trevlig känner jag hänger ihop med den sociala förmågan. Att man har ett bra bemötande när man interagerar med människor och efter bästa förmåga anpassar sitt sätt att föra sig efter situation.

      Att vara prydlig… *rys* Alltså, jag ser framför mig en välkammad, tillknäppt liten tant klädd i ljusgrå kvinnodrakt och små glasögon. Liten mun som snörper ihop sig när hon utsätts för något opassande (kanske en Pornstar-mössa) och en envis strävan efter det korrekta. Gott bordsskick. Vett och etikett. Svårigheter att respektera det avvikande och en omedveten uppfattning om att hon är bättre än andra.

      Jag vet att beskrivningen låter fördomsfull, och det är den säkert. Men det är min bild och mina erfarenheter av prydlighet. för mig öppnar det dörren till en värld av ”se men inte röra”.

      Självklart skall vi inte dra det till ytterligheter, det handlar ju faktiskt varken om min lilla tant eller någon som tävlar i coolhet.

      Kanske handlar det om balansen mellan att vara en förebild utan att för den skull frånsäga sig rätten att sticka ut? Går det att hitta en balans däremellan? Hur går det till?

      Gilla

  11. Pingback: Är ”Pornstar” en åsikt? « Flumpebloggen

  12. Ailas says:

    Svaret på alla dina frågor är väl egentligen att vara en hygglig VUXEN, med ett beteende därefter! Det betyder inte att man ska vara urklipp från någon sorts kliché utan en just i beteende vuxen människa.

    På något sätt börjar det kännas som om vi idag inte klarar sunt förnuft längre, som om varenda liten detalj ska detaljregleras, anmälas, stöpas in och ut i det oändliga. Det är 100 % omöjligt att reglera varenda ord, tänkbar och icke tänkbar händelse! Baske mig, börjar vi inte få lite väl många byråkrater som sitter och knåpar bakom sina tangentbord, sammanträder och bemästrar? Ute i verkligheten blåser det, ibland tuffa vindar… Ta dit alla de där kloka som vet besked. Det är trots allt där de behövs. Mest.

    Jag börjar bli så inih-e trött på alla kränkningar och definitioner… och förståsigpåare. Varenda människa i detta land är snart ”kränkt” och allas demokratiska rättigheter kräver jag-vet-inte-vad! Ett helt folk av pubertalt beteende. Undra fasen på att vi får allt mer problem, både i skolan och i samhället i övrigt. Nu måste vi börja tänka och – agera därefter. Det måste väl ändå finnas någon form av vuxenhet och, som sagt var, sunt förnuft. Är det verkligen så svårt?

    Puh, kände du hur upprörd jag blev? 🙂

    Gilla

    • Janne says:

      Skönt att få bli lite upprörd ibland! 🙂

      Det som klyver mig, och som du lyckas lyfta fram i ditt ”utbrott” är hur lika de kanske är, Mats och den här föräldern som reagerade så starkt på mössan. Det är ju egentligen lika omoget att bära mössan som att (över)reagera på den.

      Och sett ur ett perspektiv där Mats Mügge och den upprörda föräldern är två sidor av samma mynt blir den spännande följdfrågan den om skolans roll i samhället:

      Skall vi spegla nutiden eller ta ut riktningen mot framtiden?

      Alltså, vems beteende är viktigast att mota i grind – Mats orimliga mössa eller förälderns orimliga klagomål?

      Gilla

  13. Ailas says:

    Gårdagen kan vi inte få tillbaka, nutiden lever vi i, om framtiden vet vi föga… Det bästa vore kanske då att med gårdagens visdomar lagrade försöka göra det bästa vi kan idag? Framtiden formar vi ju tillsammans och då förhoppningsvis till det bättre…

    Vart tog arbetsgivaren vägen, förresten? 🙂

    Jag känner varken Mügge eller föräldern i fråga, men utgår ifrån att båda äger rätten att få sin sak prövad, vilket tydligen skedde också. Som i många avgöranden, uppstår det en mängd frågor. Allt är verkligen inte svart eller vitt!

    Gilla

    • Janne says:

      Jag vet inte, jag. Har du hört något mer om detta? I mina ögon skedde nämligen aldrig någon prövning värd namnet, vilket en stor del av kontroversen handlar om. Mer om det än om mössan, faktiskt.

      Därav kanske också upplevelsen av en saknad arbetsgivare? Han blev endast ett slags medierande redskap, med vars hjälp föräldern fick sin vilja igenom.

      Gilla

  14. Ailas says:

    Skolorna är så himla rädda idag, i den heliga konkurrensens namn! Det får vi inte glömma. Man sopar mycket under mattan, vilket gör att många människor far illa. Över huvud taget börjar vi snart bli lika rädda som befolkningen i USA, massor med människor floppar.
    Jag vet inte om det där behovet av att vara cool och sticka ut har någonting med vår otrygghet att göra? Är det så, har vi mycket att fundera på… bra mycket mer än någon omdömeslöst vald mössa… Jag ser så mycket av det där runt omkring mig varje dag, så för mig är frågan viktig.

    Gilla

  15. Plura says:

    Är det inte attityd – respekt alltså. Det brukar man ta till när man är en osäker och rädd individ. När man slagit hål på skalet är det bara en ”blöt” individer bakom.

    Bottnar i två saker.
    Räddsla för det som är annorlunda.
    Icke bekräftade barn och för den delen curlingföräldrar som som soppar framför ungarna i tron att det hjälper. Istället stjälper det.

    Samtidigt kan jag tycka att dagens itutning till den yngre generationen att allt är så hopplöst spelar roll. Jag fixar inte ändå inte detta. De bör bli sedda och bekräftade för de individer de är. Elemntärt ledarskap.

    Visst vi lever i ett mer komplicerat samhälle, där de enkla arbetsuppgifterna är borta för alltid. Men det innebär inte att man ska hänga läpp och ge fel signaler. Det är en underbara tillvaro ungarna går tillmätes. När nu jätte proppen Orvar går i pension. Helt plötsligt saknas det massor av människor som ska fixa pension åt Orver. Hur ska de gå till?

    Tja, jag skulle kunna hålla på så här ett tag…..men jag säger att vi har för mycket av rätt och fel-kultur istället för att se det positiv och stärka det unga uppväxande släktet så attityd spelar mindre roll.

    Gilla

  16. Ailas says:

    Idag är det lätt att känna sig otillräcklig, det är då sant! Det finns så många måsten som styr hur man ska vara, se ut, prestera… att egentligen ingen räcker till utan det gäller att låtsas, vara cool etc… En svag individ inbillar sig lätt i det spelet att alla andra är så lyckade och då blir det jobbigt.

    Världen är som den är och aldrig har vi, även de unga, varit så välupplysta som idag. Det är inte alltid helt enkelt att känna den där fantastiska glädjen och framtidstron, kanske… och ändå har vi det hyggligt bra här!

    Gilla

  17. Hallå! Bra inlägg – Har själv bloggat om samma ämne idag! Kika gärna över // mvh Jonathan

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: