kvalitet och resultat

Två begrepp sattes nyligen i spinn i den flumpedagogiska bloggosfären. Det ena begreppet, som togs upp i ett uttömmande inlägg på Örfilar & Gladsparkar, är kvalitet. Det andra begreppet diskuteras på Tysta Tankar och stavas ”dokumentation”. Jag rekommenderar besök på båda dessa bloggar för problematiseringar kring respektive ords innebörd.

Som jag själv ser det skall den ofta ”från ovan” beställda dokumentationen lyfta fram verksamhetens kvalitet, vilken i sin tur av beställaren ofta förväxlas med resultatet – om denna förväxling inte redan skett under själva dokumentationsprocessen.

Det vill säga, kvaliteten i en undervisningssituation står inte nödvändigtvis i direkt förhållande till resultatet (i form av ett betyg eller skriftligt omdöme), även om de två polerna är förbundna med varandra. Bra betyg är alltså inte synonymt med bra undervisning. Därtill misstänker jag att det är vanligt förkommande med det motsägelsefulla förhållandet ”dålig undervisningssituation – bra resultat”. Jag har själv arbetat i alldeles för stora barngrupper med alldeles för låg personaltäthet och ingen schemalagd planeringstid och ändå – i slutändan – presterat ett på papperet bra resultat eftersom arbetslaget slagit dubbelknut på sig självt. Inget toppenbra resultat, kanske, men ändå bra – inte minst i skenet av de makabra förhållanden, under vilka dessa resultat åstadkommits.

Min kamp framför ordbehandlare och tillsammans med mina kollegor har handlat om att i dokumentationen – ”kvalitetsredovisningen” – skildra just undervisningens kvalitet, medan min beställares uppdrag till oss mellan raderna har varit det andra: Att redogöra för resultaten.

Jag ser förstås värden i båda aspekterna, men förekomsten av en kamp dem emellan är problematisk. Dels tar den fokus och energi från dokumentationsarbetet, dels försämrar den kvalitén i dokumentationen, vilket ökar risken för ett missvisande resultat därav; kvalitetsredovisningen förvandlas till gnäll och resultatredovisningen förvandlas till en rad vita lögner.

Jag har i och för sig fått det hävdat för mig att kvalitetsaspekten är en intern fråga, medan resultaten är den enda externa output som egentligen behöver lämna verksamheten. Men jag menar att det skapar en onyanserad och svårtolkad bild av verksamheten för den som tar del av resultaten. Och – som jag skriver inledningsvis – riskerar det att skapa rejäl begreppsförvirring. Läs bara följande citat från Maria Gehlin, skolnämndens ordförande i Falun, då hon besvarar min fråga om vad hon menar när hon talar om kvalitet i kommunens skolor:

”Jag och skolförvaltningen har haft all anledning att titta på jämförandestatistik. Öppna jämförelser (SKL),Webor, Skolverket, SCB,”Så kostar verksamheten i din kommun”, Salsa och betygsstatistik säger samma sak. Faluns kommunala skolor har ett bättre resultat än riket, trots att vi har lika mycket (eller lika lite) resurser som riket.”

Och här sitter jag och pratar om gruppstorlekar, personaltäthet och brist på innehåll…

Någonstans, på något sätt, måste det gå att föra fram båda dessa sidor av myntet och göra det tydligt att båda har tyngd.

Men hur?