ESO’s rapport 2009:5

Jag läser Expertgruppens för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) rapport om likvärdighet och resursfördelning (finns att läsa i PDF-format). Det är intressant och nyttig läsning som berör ett antal dagsaktuella områden.

Bl.a. diskuterar man och tolkar likvärdighetbegreppet på ett bra sätt. Man väger också den centralstyrda skolan mot den decentraliserade på ett i mitt tycke objektivt och nyanserat sätt, samt berör frågan om hur man premierar bra lärare på bästa sätt.

Läs den och reagera!

Själv fokuserar jag på förskolan, eftersom jag hittade rapporten via Skolporten, som tipsade mig om notisen i SvD om förslaget om tester i förskolan. Jag blev nyfiken och ergo klickade jag mig vidare till rapporten.

Den kortfattade historiken över förskolans framväxt gör mig ödmjuk. Dess ungdom blir påtaglig och vissa andra skolbloggare framstår nästan som pionjärer. Och när man i rapporten hävdar att förskolan stärker likvärdigheten (eller förutsättningarna för denna) i skolan rodnar jag nästan av stolthet där jag sitter. De slutsatser man drar centreras också till stor del kring förskolans roll som ”entré” till skolvärlden. T.ex. lägger man fram förslaget att ”fördela resurser i utbildningssystemet framtungt, dvs. fokusera givna resurser på förskolan, förskoleklass och de första åren i grundskolan” – detta eftersom ”rätt utformad kan förskoleverksamhet ha stor betydelse för barns senare studieframgångar och framtida yrkesliv. Särskilt viktigt tycks det vara för barn från missgynnade hemförhållanden. För denna grupp av barn kan en ambitiös förskoleverksamhet ge mycket hög individuell och samhällelig avkastning

Sedan kommer det här om testerna. Rapporten talar om nationella diagnostiska tester av kognitiva och icke-kognitiva funktioner, alltså ett slags mätningar av slutledningsförmåga, kreativitet, problemlösning, motivation, samarbetsförmåga och självkontroll m.m. Detta för att på ett tidigt stadium kunna ”ta itu med barn med inlärnings- och koncentrationssvårigheter”. Förslaget försvaras med att ”testerna i första hand mäter icke-kognitiva egenskaper, vilket är vad den svenska läroplanen för förskolan fokuserar på” och där känns det faktiskt som att jag lyckas närma mig idén.

Kanske kan de här testerna införlivas i den befintliga dokumentationen på något sätt? Kanske finns den tanken redan, även om den inte uttalas i rapporten? Jag tror inte det handlar om en mätning av – säg – kreativiteten, utan snarare en slags värderande beskrivning. ”Ligger det här barnets kreativitet inom gränserna för vad som kan förväntas?” Typ…

Tyvärr blir jag lite avskräckt av det följande förslaget om ”registerdata för barn som deltar i förskolan” där resultatet från de ovan nämnda testerna skulle kompletteras med uppgifter om barnens bakgrund och sedan följa barnen genom hela grundskolan – där man förstås efterhand kompletterar med individuella resultat på alla nationella prov. Tanken är god på ett lite kliniskt, pragmatiskt sätt – att skapa ett gediget forskningsunderlag som kan användas exempelvis vid ”studier av vilka egenskaper hos lärare som gör dem framgångsrika, vilken betydelse förskolan har för framtida skolprestationer och arbetsmarknads-utfall och vilken betydelse olika typer av resurser har för förskolans kvalitet”. Men tanken rymmer också en etisk sida som tyvärr lämnas helt obeaktad i rapporten. Lyckligtvis kompenseras jag lite grand av den följande idén om ”ambitiösa förskoleprogram” i syfte att dra lärdomar och utveckla den ordinarie förskoleverksamheten.

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: