Resurser rakt på sak

Jag har haft lite höstlov och när jag kommer tillbaka ser jag att diskussionerna har kretsat mycket kring frågan om resurser. Det där vi skriker om så fort vi känner på oss att kritik är på väg.

Kristoffer kastar ut den intressanta och utmanande frågan om vi egentligen vet vilka resurser och vilken kompetens vi faktiskt behöver, och Morrica instämmer i frågan när hon efterlyser att vi slutar mumla ur skägget och istället ”skärper till vår kommunikation”; vad behöver vi, varför, och vilka blir konsekvenserna om vi inte får det vi behöver?

Jag tror att vi vet både vad vi behöver och varför i de specifika resursfrågor som rör sig i och kring klassrummet. Jag tror också att vi känner till vilka konsekvenserna kommer att bli, eller har möjlighet att skapa en mycket sannolik prognos över dessa, ifall vi inte kan få de där specifika resurserna vi behöver. Men… Har vi den trygghet det krävs för att beskriva konsekvenserna och verkligen mena det?

I professionalitetens namn borde vi det, liksom i empirismens. Vi uttalar oss i egenskap av praktiker, med relevanta erfarenheter och specifikt kunnande som vida överstiger de flesta andras. Ändå tvekar vi.

Varför?

Är det prestationsrelaterat? Att vi vill vara så duktiga att vi inte vågar utsätta oss för möjligheten att vi kanske har fel, trots allt? Eller känns det som att ljuga, när vi vet att det handlar om en sannolik och kvalificerad gissning? Är det en fråga om makt? Eller något helt annat?

Jag vet faktiskt inte. Men jag känner igen mig i Morricas tal om att mumla ur skägget. Jag vet för det mesta vad jag behöver och varför. Men jag svajar och blir otydlig och så står jag där med skägget i brevlådan. Igen. Både inför min chef och i den stora debatten.

Så varför blir det så? Varför är det så svårt att vara tydlig när det handlar om resurser?

Advertisements

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

34 Responses to Resurser rakt på sak

  1. Alla undersökningar som visar hur central matematikboken är i undervisningen visar hur mycket resurser som slängs på att köpa matteböcker, det är väl en felprioritering av resurser så att det sjunger om det. Jag är väldigt osäker på att vi vet vilka resurser som behövs och jag är ännu mindre osäker på om vi är så särskilt överrens om det. Jag efterlyser en väldigt konkret diskussion om vilka resurser som behövs mer av, vilka som används fel och vilka som kanske rent av är onödiga.

    Själv tror jag att vi måste lägga ner mindre pengar på läroböcker och på skolbibliotek, läroböcker kan vara rent kontraproduktivt i undervisningen och biblioteken är dyra utan att ge så särskilt mycket.

    Däremot måste det till resurser för att höja lärarlönerna. Det vore bra att få mer personal i skolan, men problemet med att anställa fler lärare är att vi redan nu har för låg kompetens i skolan och kan tvingas anställa folk med ännu lägre kompetens, därför tror jag att det skulle behövas någon slags barnskötar-motsvarighet i skolan som inte behöver ha samma kompetens, men dessutom har mindre ansvar och lägre lön. Det behöver också finnas mycket större möjligheter för lärare att fortbilda sig och höja sin kompetens.

    Gilla

    • Janne says:

      Jag tror att jag kan ha uttryckt mig lite slarvigt när jag skrev att ”vi vet både vad vi behöver och varför”, eller så tolkar jag delen av din kommentar där du efterlyser ”en väldigt konkret diskussion” lite väl snävt.

      Jag menade alltså att jag vet både vad jag behöver och varför i en specifik situation. Men också att den här situationen är förhållandevis unik och svår att applicera som ett generellt behov.

      Läroböcker är en dyr, återkommande och osäker investering, inte minst i ett så snabbt föränderligt samhälle som det vi lever i idag. Samtidigt tycker jag inte man skall räkna bort dem per automatik – inte minst vad gäller ett ämne som t.ex. matematik, där det är svårt för att inte säga omöjligt att variera kunskapsbasen. Som en bekant med kroppen nedsänkt i matematikens och dramapedagogikens världar uttryckte sig angående multiplikationstabellen: ”Den måste nötas in – det finns inga andra sätt.”

      Och biblioteken må vara dyra, men använda på rätt sätt ger de också enorma vinster för eleverna som växande, mognande individer. Jag kan inte överskatta bibliotekets på min grundskola betydelse för min relation till skön och facklig litteratur, samt vördnad inför Kunskapen. Och även om jag har sett skräckexempel på s.k. ”skolbibliotek” är jag inte beredd att avskriva deras vikt. Däremot kunde man förstås lösa det på andra, billigare, sätt. Som ett närmare arbete med kommunens bibliotek, t.ex…

      Gilla

      • Nu går multiplikationstabellen utmärkt att nöta utan räknebok. I matematikböckerna reduceras matematikämnet till ren räkning och det är inte ovanligt att det lärs ut rena felaktigheter i dem.

        Jag menar heller inte att skolbibliotek nödvändigtvis är dåliga. Men jag blir inte särskilt upprörd när jag hör om skolor som stänger ned sina. Det jag vill försöka få in i debatten är att jag tycker att det känns oansvarigt att bara ropa efter mer utan att kritiskt granska hur man hushåller med resurserna. Den offentliga sektorn har begränsade ekonomiska resurser och ska skolan ha mer måste vi ta av någon annan, åtminstone om man inte börjar peta i skattesatser och då tycker jag att vi gått lite utanför vad som är en skoldebatt och in i en bredare politisk diskussion.

        Gilla

        • Janne says:

          Klart man kan nöta tabellerna utan bok (det är väl nästan förutsättningen för ett lyckat nötande), och det var kanske ett dåligt exempel. Och inte för att jag vill argumentera för en alltför läromedelsstyrd verksamhet heller, men förutom att vara räddningen för lärare, vars arbetstid inte räcker för att på egen hand utveckla anpassade och dagsaktuella läromedel, så ser jag de här läromedlen som ett sätt förena någon slags centraliseringstanke (där alla har samma matteböcker) med en individualiseringstanke (där jag som lärare, med utgångspunkt i boken/böckerna kan lägga till och dra ifrån – allt beroende på den enskilda elevens behov).

          Men då gäller det förstås att det som står i böckerna stämmer. Jag själv är dock inte alls insatt i huruvida det skulle vara vanligt att läroböcker i matematik skulle innehålla felaktigheter och ser fram emot att du utvecklar det diskussionsspåret. 🙂

          Jag tror i alla fall att vi vill ungefär samma sak med den här delen av debatten (även om vi verkar ha olika syn på skolbibliotekens roll i det hela), i det att du skriver hur ”det känns oansvarigt att bara ropa efter mer utan att kritiskt granska hur man hushåller med resurserna.”

          Samtidigt blr jag gnällig när du drar upp den offentliga sektorns begränsade resurser. För visst, jag går med på att skolans omkostnader måste vara rimliga och att man inte bara kan ropa efter mer pengar hela tiden. Men samtidigt sysslar vi inte med varuproduktion.

          Att producera färdiga elever tar ungefär lika lång tid idag som för 50 år sedan men är dyrare eftersom det kräver ungefär lika mycket jobb som för 50 år sedan, medan en bil är både snabbare, enklare och billigare att producera idag än för 50 år sedan, tack vare en kombination av tekniska innovationer och effektivisering. Och detta trots att både eleverna och bilarna på dessa år har hunnit bli mer avancerade produkter än sina 50-åriga förlagor.

          Kort sagt, förtjänsten av den effektivisering och utveckling som trots allt skett inom skolområdet äts upp av kraven på en mer avancerad slutprodukt samt förhöjda omkostnader (som t.ex. lärarlöner). Vi blir dyrare, eftersom vi inte hinner effektivisera i samma takt som t.ex. bilindustrin. Vi har inte heller samma frihet att sänka eller t.o.m. stoppa produktionen i tider då det råder ekonomisk kris.

          Skolan inte bara kostar, den blir allt dyrare. Och jag menar att det t.o.m. kan vara nödvändigt om vi skall fortsätta producera produkter av god kvalitet.

          Och det här riktade jag kanske främst till skolans finansiärer och inte så mycket till dig, Kristoffer. Men det förstod du nog… 😉

          Gilla

          • Plura says:

            Å jo vars, hur mycket av din och andra lärares dag ägnas åt slöseri med tid?

            Det som inte kan kopplas till det ni är till för är resurslöseri. Och resurslöseri ska kapas bort.

            Problemet är att budgetsystemen i offentlig verksamhet inte premierar sådant.

            Gilla

            • Morrica says:

              Plura, det vore intressant om du ville ge ett eller ett par exempel på vad du menar när du skriver om resursslöseri som du anser bör kapas bort? Mer konkret, sådär, jag är nämligen inte alls säker på att jag förstår hur du menar?

              Gilla

              • Fredrik says:

                Exempel: individuella utvecklingsplaner, kvalitetsredovisningar, arbetslagsmöten, skriftliga betygsvarningar, klassråd (varför måste lärare vara med på elevernas klassråd?), ”kompetensutveckling”….

                Gilla

                • Janne says:

                  Jag kan tyvärr inte avgöra om du är ironisk eller ej…

                  Gilla

                  • Jag tror inte Fredrik är ironisk. Och jag håller med honom om att det är ett sabla resursslöseri, men tyvärr ingår dessa arbetsuppgifter i yrket och är svåra för den enskilde att göra så mycket åt..

                    Gilla

                    • Janne says:

                      I så fall: Hur menar du/ni att det är ett resursslöseri?

                      För mig framstår nämligen nästan allt det Fredrik räknar upp som… öh.. ja, resurser, faktiskt – eftersom det i teorin går att koppla tillbaka till undervisningen(s kvalitet).

                      Och syftet med resurserna är väl just det – att säkra och höja undervisningens kvalitet?

                      Gilla

          • Fast nu slarvar du väl med argumentationen. Mig veterligen konkurerar inte skolan om skattemedel med bilindustrin, utan med vård, polis, brandförsvar, fångvård, psykvård etc. Du får väl göra en jämförelse med dessa verksamheter om resonemangen ska hålla?

            Vad gäller läromedelsböcker vill jag egentligen bara kommentera matteböcker. Och det stora fokus de får i skolan har av flera forskare pekats ut som en av de viktiga orsakerna till att det går så trögt i svensk matteundervisning. Om man har läroböcker på grund av tidsbrist undrar jag vad det är som är så viktigt att man väljer att dra in tid på matteundervisningen. Det torde väl vara bland det viktigaste. Och jag undrar också följdaktigen hur de lärare som valt att inte ha mattebok hinner med det.

            Gilla

            • Janne says:

              Syftet med jämförelsen var inte fördelning av skattemedel, utan om verksamhetens art i relation till möjligheten att effektivisera och således minska kostnaderna.

              Elever är alltså inte bilar och lärare är likaledes inte mekaniker.

              Sedan tycker jag att problemet i mattenundervisningen inte handlar lika mycket om tidsbristen lektionsmässigt, som det handlar om bristen på förberedelsetid (alltså det vi kallar planering och reflektion).

              I just bristen på tid för lärare att förbereda och utvärdera sin undervisning kontinuerligt hittar vi – vill jag påstå – den kanske största resursboven, då detta leder till läromedelsbunden undervisning av den typ du kritiserar, sänkt förmåga att hantera elevgruppens olika behov och rent slarv.

              För oss lärare handlar inte resursfrågan om pengar, utan om pedagogiska värden. Därav också svårigheten att mötas, då den/de som fördelar resurserna bara ser den ekonomiska sidan av myntet.

              Gilla

              • Jag tror att läromedelsbunden undervisning är en följd av låg kompetens inom lärarkåren och inte så mycket resursbrister.

                Men du pekar på tid som resurs. Och behovet av att mötas. Där är jag helt med. De arbetsuppgifter som en lärare har hinns inte med på 45 timmar i veckan varav 10 förtroendetimmar som inte får schemaläggas. Det finns, som jag ser det, två sätt att tackla detta: Minska arbetsbördan genom att anställa fler i skolan som kan ta över vissa av dessa arbetsuppgifter eller minska arbetsbördan genom att minska antalet arbetsuppgifter för skolan.

                Gilla

                • Morrica says:

                  Eller en kombination, törhända?

                  Gilla

                • Janne says:

                  Det slår mig när jag läser första stycket i din kommentar, att det borde finnas en koppling mellan tron på läromedlet som neutral och tillförlitlig kunskapsbärare och fokuset på just kunskaps-/faktainlärning.

                  Jag undrar hur vår skolminister ser på läromedelsanvändningen i skolan?

                  Gilla

                  • Morrica says:

                    Det är en intressant undran, Janne. Har han någon uppfattning, tro? Känner han till läromedelsmarknaden alls?

                    Finns det neutrala läromedel, förresten? De måste ha legat på någon hylla jag råkade gå förbi, varendaste lärobok jag sett i hela mitt liv har varit vinklad i högre eller lägre grad utifrån författarens världsbild och politiska hemvist. Det är nog oundvikligt, tror jag, vad tror ni?

                    Gilla

        • Känner att jag måste lägga in en liten kommentar här när det gäller vikten av ett bra skolbibliotek.

          Man kan bara lära sig läsa på ett sätt. Genom att läsa. Och den mesta forskningen visar på att det inte går att lära sig läsa om man inte är motiverad att läsa och just här spelar skolbiblioteken en oerhört viktig roll. Det finns inte en chans att varje klassrum kan innehålla så pass många böcker att det passar alla elevers intressen och nivå men i skolbiblioteket finns böcker för alla!

          Att väcka elevernas lust att läsa är ett av våra viktigaste uppdrag för väcks läslusten väcks lusten att lära och då har vi mycket gratis!

          Lägg MER resurser på skolbibliotek!

          Anser Anna

          Gilla

  2. Lilla O says:

    Tycker inte att det är svårt att tala ur skägget, men svårt att få gehör ändå. Nu har jag turen att jag arbetar i en nystartad verksamhet under uppbyggnad så jag handlar vansinniga mängder utan att skämmas. Ivrigt påhejad av chefen ska jag tillägga, när det gäller material i pappersform, men inte när det gäller datorer eller lärarresurser. Datorer klarar vi oss hyfsat utan, men personal är bra att ha.

    Håller med Kristoffer om att det behövs andra vuxna i skolan än lärare. Varför inte fritidspedagoger även på högstadiet och gymnasiet, eller socialpedagoger, men de kanske tjänar ungeför lika mycket? Har inte koll på det måste jag erkänna.

    Gilla

  3. Morrica says:

    Lilla O, varför fritidspedagoger när det finns fritidsledare speciellt inriktade på att jobba med just ungdomar i högstadieålder och uppåt? De skulle sannolikt göra en stor insats på både privilegierade och mindre privilegierade skolor, och kunna innebära enorm skillnad i elevers skolvardag.

    Gilla

    • Lilla O says:

      Fritidsledare absolut. Det var nog egentligen det jag tänkte, har en kollega som är just fritidsledare och guld värd för de elever som saknar vuxna förebilder.

      Gilla

  4. Plura says:

    På tal om myter om resursbrister. I dagens SvD går tre kända ekonomer till storms mot den gängse synen.

    Läs gärna på denna länk http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3749109.svd

    Gilla

    • Janne says:

      Christer gör en bra analys av debattartikeln, och jag har egentligen inte mycket att lägga till det han säger.

      jag tror absolut på att utöka lärarnas tid med eleverna, vilket dock inte går att göra om man inte hittar ett sätt att trolla bort merparten av de administrations- och kringuppgifter som stjäl av den här tiden. Det är också viktigt att inom ramarna för samma åtgärd garantera ett minimum av s.k. planerings- och reflektionstid, så att undervisningens kvalitet inte tunnas ut.

      Och författarna har rätt i grundantagandet att resurserna används fel.

      Men på det stora hela taget är jag skeptisk till deras slutsatser. När de t.ex. påpekar hur lärartäthet inte påverkar elevernas prestationer, drar de slutsatsen att det är en felanvänd resurs – men om man fortfarande inte ger lärarna tillräckligt med elev-, planerings- och reflektionstid är det förstås självklart att man kastar pengarna i sjön.

      Dessutom blir det förrädiskt att kalla resursbristen en myt, bara för att pengarna felplaceras. Kommer man inte åt att korrigera de här felen – och artikelförfattarna ger mig inga signaler om att de har någon vidare kompetens utöver att definiera felen ur ekonomisk/statistisk synvinkel – så hjälper det knappast att stänga plånboken.

      Sett ur det perspektivet är resursbristen snarare ett akut faktum än en myt.

      Gilla

  5. Pingback: Resursbrist? « Christermagister

  6. Sekreterare. Är det inte sekreterare och bättre administrativa rutiner som krävs?

    Gilla

    • Morrica says:

      Jonas, det skulle göra stor skillnad! Fler vaktmästare och en kopieringscentral vore inte heller så dumt och skulle frigöra massor av tid för enskilda lärare.

      Gilla

  7. Plura says:

    Handlar inte hela debatten om administrativ börd om att slöseriet ligger i föråldrade rapporteringsystem. Brukar säga att resultatredovisning inte ska var mer än ett knapptryck bort.

    Tycker Kristians exempel på det jag tidigare kallat resurslöseri eller tidstjuvar är bra. Speciellt som jag upplever att IT-mognaden i förskola och skola inte är på topp. Trots att vi här är väldigt sociala och diskuterar gladerligen i det digitala mediat.

    Och frågan är hur ska man se på Skolverkets lägesbedömning 2009. Hittade följande på sidan 141.

    Där fanns skrivningar kring lärarnas stora betydelse för skolans resultat och ökade måluppfyllelse. Tre saker togs upp om den kompetens lärarna måste besitta.

    Relationskompetens
    Regelledningskompetens
    Didaktiskkompetens

    Frågan är: Vad saknas för att den ”nya lärarollen” ska klara dessa tre kompetenser? Är det bara fortbildning som krävs om man läser in kraven i förslaget till ny skollag?

    Eller är det något annat…

    Gilla

    • Morrica says:

      Plura, jag är inte säker på att jag hänger med här, menar du att skolbibliotek och skolböcker är tidstjuvar och resursslöseri?

      Gilla

      • Plura says:

        Givetvis inte.

        Det kan vara tid som läggs ned på ”gamaldags” papperbaserad uppföljningssystem och problemet att sammanställa detta till faktaunderlag för typ betygsstatistik.

        Gilla

        • Morrica says:

          Aha!

          Där pekade du på något jag faktiskt inte reflekterat över när det gäller den omdebatterade dokumentationen, så självklart var det för mig att man gör det på datorn!

          Så lätt det är att bli hemmablind, tack för ögonöppnaren.

          Gilla

        • Janne says:

          Om du pratar om att hitta sätt för att effektivisera adminsitrationen är jag med dig helt och fullt! Tyvärr är det ju varken realistiskt eller praktiskt (effektivt?) att lärarna lämnar över stora delar av administrationen till någon annan, utan det ”måste” göras av läraren.

          Jag tror att många lärare helt enkelt inte gillar den här delen av arbetet och den inställningen gör ju sitt till ur effektivitetssynpunkt. Lägg därtill många gamla rävars ovana vid digitala verktyg och darriga rutiner kring allt det här arbetet – vet t.ex. att mitt gamla förskoledistrikt jobbade aktivt under några år med att utforma och inarbeta en – för distriktet – central mall för kvalitetsredovisningsarbetet, men att det var ett jobb i uppförsbacke, trots att i princip alla var positiva till mallen.

          Standardisering kanske är ett bra ledord i det här arbetet?

          Gilla

          • Plura says:

            Bra Janne!

            Du har hittat ett av S:en i de fem S:en, standardisering.

            Problemet är bara att det är det sista av dem. De fyra andra är i ordningsföljd: Sortera, Systematisera, Städa och Se till.

            Där utöver har du ett antal former av slöseri:
            Över produktion, tid, onödiga transporter, onödiga kroppsrörelser, fel detaljer, onödig kontroll, fel metoder, materiallager och inventarier, ytor och onödigt arbete samt mental energi.

            Några av slöserierna är säkert aktuella i förskolan och skolan. Kan tänka mig: tid, onödig kontroll (majorens tro på kontrollrättning av nationella prov), fel undervisningsmetoder, fel inventarier.

            Kanke en kombination av flera andra.

            Gilla

            • Morrica says:

              Plura, jag vet att du inte har någon som helst egen erfarenhet av att vara lärare, utan har din arbetslivserfarenhet när den nu var i någon form av industri. Därför tycks ‘onödiga kroppsrörelser’ och ‘överproduktion’ vara relevanta för dig.

              I skolan, däremot, och det är faktiskt skolan vi pratar om nu, är ett begrepp som ‘onödiga kroppsrörelser’ bara larvigt, och ‘överproduktion’ en nåd att stilla bedja om.

              Ni som faktiskt är lärare och vet vad det innebär, tänk er att ha utrymme för att låta eleven sväva iväg och grotta ner sig i något som verkligen fångar hennes intresse! Oh, så bildade de skulle bli, eleverna, oh så bildat hela svenska folket skulle bli.

              Det du, Plura, det vore en vinst värd något.

              Gilla

              • Plura says:

                Du Morrica, visst är det en vinst värd något.

                Så pass mycket har jag undervisat i mina dagar att jag vet just det du nämner. Även om det är vuxna människor jag vidarutbildar.

                När jag tog upp ordet slöseri var det från en allmän systemteoretisk nivå. Givet detta är inte allt applicerbart på undervisning. Därför nämnde jag de som är allmän giltiga i ett tjänsteutövande som undervisning är.

                Gilla

  8. Jag har funderat ett bra tag på hur jag skulle beskriva min syn på det här med resurser och annat som ni haft så givande och intressanta diskussioner om här på bloggen. Det är svårt att ta sig tid för att sätta sig ner för att fundera och reflektera över sådant som inte bara rör min arbetssituation i stunden utan mer handlar om skolutveckling i stort.

    Men så fick jag senaste numret av LÄRA i handen (eftersom jag arbetar i Stockholms stad får jag utbildningsförvaltningens prisade tidning LÄRA) och läste en lång intervju med professor Ingrid Carlgren. Den artikeln väckte många tankar. Några av dem, samt tillhörande citat ur tidningen, har jag skrivit om i min blogg:
    http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2009/11/ju-mer-man-mater-desto-mer-sjunker.html

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: