Det fjärde steget

Sent ska syndaren vakna, heter det. Och därför har jag väntat tills nu med att skriva om Christers tänkvärda inlägg om ”att nå fram i skoldebatten”.

Alla vi som skriver om skolan på våra bloggar, deltar i skoldebatten på ett eller annat sätt. Det här gäller oavsett hur vi titulerar oss. Och varje sätt att diskutera är egentligen bra, inte minst eftersom vi kompletterar varandra. En tanke här ger en tanke där och ett dåligt genomfört resonemang på den ena bloggen kan omvandlas till en fullträff på den andra. Korsbefruktning och heterogenitet är värdefullt i en levande diskussion och det beskriver nog ganska bra det förhållande som kan sägas gälla oss sinsemellan. Det är så här vi lär.

Men när vi vill ta diskussionen vidare? När vi vill ge oss i kast med självaste Björklund eller göra vårt perspektiv synligt utanför vår lilla intresseklubb? De gångerna behöver heterogeniteten ersättas av en homogenitet. Och det är här Christers inlägg kommer in.

Han föreslår fyra ledord: Mål, metoder, värderingar och prioriteringar.

1. Vilket är egentligen målet? Handlar frågan om A, B eller C? Finns det ett bakomliggande syfte? – Det är lika viktigt att ställa dessa frågor som att själv försöka besvara dem.

2. Är det valet av metoder för att nå målet jag opponerar mig emot? Vilka alternativ finns i så fall att tillgå? Vilket av alternativen förespråkar jag? – Vi måste försöka vara tydliga, inte bara med de negativa effekterna av de förespråkade metoderna, utan också med de positiva effekterna av alternativen.

3. Vilka värderingar kan tolkas in i frågan? Människosyn? Uppfattning om lärande? Är frågan ens viktig i ett större sammanhang? – Frågan om värdegrunden är ett kapitel i sig och jag vill inte riskera att göra detta till en diskussion om denna, men samtidigt är vi nog i det här fallet betjänta av idén om att skolan förmedlar en grunduppsättning värderingar och att den förda skolpolitiken faktiskt påverkar vilka värderingar vi för över till eleverna.

4. Att vi till syvende och sist tvingas prioritera mellan mål, metoder och värderingar är vanligt i skolvardagen. Alla vet att det finns undantag som bekräftar regler och att vissa metoder t.ex. inte alls fungerar i vissa situationer. Att problematisera frågan genom att ta det här fjärde steget blir ett sätt att lämna tillbaka en tydlig och strukturerad boll till debattmotståndarna:

”Du vill uppnå A genom att göra B, vilket säger C och leder till D, om inte jag gör E istället för B. Rätta mig om jag har fel.”

Det känns som om det här sättet att ge sig på debatten behöver testas lite. Klämmas på. Kanske t.o.m. diskuteras… Så vad tycker du om ovanstående som ”mall” för skoldebatterande? Gör det någon nytta överhuvudtaget eller anstränger vi oss i onödan, när det fungerar bra som vi gör nu?

Advertisements

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

4 Responses to Det fjärde steget

  1. Lisa says:

    Vi får väl prova oss fram. T.ex. SKL:s krav att rektorerna ska bestämma över all arbetstid för lärarna…

    MÅLET är att alla ska ha tid att samarbeta för att undervisning och lärande ska bli bättre. (Antar jag.) Det vill jag gärna arbeta för! METODEN skulle vara att ta bort förtroendearbetstiden och ev. införa 40-timmarsvecka. Visst, det är kanske ett sätt att göra det på som kan fungera utmärkt – om jag kan lita på att arbetsgivarsidans representanter delar mina VÄRDERINGAR kring lärande och skolutveckling och lärarens roll etc! När vi har funnit varandra där borde vi tillsammans kunna komma överens om vilka PRIORITERINGAR som behövs. (Utan dolda agendor t.ex. av ekonomiskt eller prestigemässigt slag.)

    Frågan är om det inte är först då som vi egentligen kan komma överens om lämpliga METODER att nå målen… Så ordningen kanske kan ifrågasättas från gång till gång.

    Tja, inte så dumt. Även om det kanske verkar bli ett cirkelresonemang, så tycker jag fortfarande att det kan vara klargörande att försöka förstå dessa olika punkter i sina egna och andras resonemang!

    Gilla

    • Janne says:

      Att det slutade i ett cirkelresonemang kanske är talande i sig för just den här frågan? Eller så behöver vi finslipa den här analysmetoden.

      Hursomhelst var det roligt att du testade! Och slutklämmen att det var klargörande för frågan i fråga är ju faktiskt värd en hel del. Kan ju vara så att man får en liten aha-upplevelse ibland, när man angriper en fråga och upptäcker att den handlade om något helt annat… 😉

      Gilla

    • Att det blir ett cirkelresonemang är faktiskt meningen. Om man upptäcker att målen är desamma men inte tycker att metoden är bra (för att den inte är effektiv eller för att den bryter mot nästa steg ”värderingar”) så är det meningen att man ska föra in en ny metod som man anser är mer effektiv och/eller inte bryter mot våra värderingar.

      Lisa skulle alltså behöva antingen byta ut metoden mot en annan (t ex att anställa lärarsekreterare så att lärarna får mer tid till samarbete) eller lägga till en metod (någon slags kvalitetsstämpel som garanterar att arbetsgivarsidans representanter delar våra värderingar) och visa att den metoden är ett bättre sätt att uppnå vårat gemensamma mål.

      Jag tror att det är i precis sådana här fall som modellen behövs. Det är så ofta vi är överens om målen, men inte metoderna, och vi måste bli bättre på att visa det. Annars fortsätter Björklund att vifta bort oss med hänvisning till att vi har andra mål än han har.

      Gilla

  2. Plura says:

    Har fört debatten på Mats blogg om läroplanen. Vill bara tillägga att det abslut viktigaste är att prioritera vad man vill diskutera.

    Ser två heltklara priortieringar. Lever läraran efter rätt läroplan. Får en känsla av att allt för många befinner sig i Lgr 80 istället för Lpo 94. Och har förskolelärare förstått uppdraget i Lpfö 98 eller litar man bara på arbetslaget som skall….

    För det andra, synd om rektorerna och skolnämnden, kan de styrdokumenten. Skulle drista mig till att säga nej. Skjut in debatten på dessa två fronter ska ni se vad som kommer ut ur garderoberna.

    De tre övriga kommer sedan som brev på posten i debatten. Den svaga länken i hela skol Sverige är huvudmännen och rektorer. Och då pratar jag inte om funktionerna utan att det kockar ned till personer.

    Och personer måste ha kunskaper för att förstå sin plats…..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: