Lärarkompetens och resurser

Några vill förändra den, andra vill bevara den och ytterligare några vill backa tillbaka den till en utopisk dåtid. Vi som jobbar i den fördelar oss på dessa alternativ och jobbar inifrån för att åtminstone färga verksamheten i den föredragna färgen. Men oavsett vad vi vill uppnå med skolan på det stora hela, är vi alla beroende av att få vardagen att fungera. Lektioner skall hållas och det skall degas med play-doo.

En sidodiskussion har i dagarna uppstått i kommentarerna till inlägget om skoldebatten. Den handlar om lärarkritik, mål- och resultatstyrning samt resurser.

Inledningsvis var det Pluras och Kristoffers diskussion om varför lärare har så svårt att ta kritik och det tabubelagda i att tala om kompetensbristen hos lärare, som ledde mig till att följa upp med en bild av hur bristande resurser kan vara en bov i dramat – det är svårt att ta kritik när man upplever att den har sin grund i en begränsad rörelseförmåga. Sedan var diskussionen i full gång.

Det är klart att det finns dåliga lärare. Det är lika klart att det finns bra lärare som blir dåliga under vissa förutsättningar. Och så finns det de som fortsätter vara bra, trots förutsättningarna.

Det är här detta med resurser kommer in. Plura gör en försiktig definition av begreppet när han i en av kommentarerna undrar om inte resurser är ”frågan om hur man skapar en pedagogisk verksamhet som ser till elevernas och barnens perspektiv med de krav som ställs i styrdokumenten”.

Den definitionen är för mig mitt i prick och jag fyller genast i med ”gruppstorlek”, ”lärartäthet” och ”planeringstid”. För det är frågan för mig. Jag behöver beakta dessa tre punkter när jag skapar min pedagogiska verksamhet.

Gruppstorleken för att den påverkar mina möjligheter att nå varje individ varje dag, varje lektion. Ju större grupp, desto svårare att nå alla. Ju mindre grupp, desto svårare att skapa ett levande lärandeklimat.

Lärartätheten för att den påverkar mitt behov av att nå varje individ varje dag, varje lektion. Ju högre lärartäthet, desto större chans att någon annan ser den jag missar. Ju lägre lärartäthet, desto större möjlighet för just mig att se och lära känna varje elev.

Planeringstiden för att den påverkar mina möjligheter att sätta en ribba för undervisningens kvalitet. Ju mindre planeringstid, desto mer skolboksundervisning. Ju mer planeringstid, desto mindre tid i gruppen.

Jag behöver ges möjligheten att skapa en balans där dessa tre faktorer anpassas till den aktuella gruppens behov. Det är den möjligheten jag ser framför mig när jag talar om resurser. Och jag tror att resurserna har en stor del i frågan om huruvida man blir en bra eller dålig lärare.

Men vad tror du?

Hur ser du själv på frågan om lärarkompetens och resurser? Har du själv skrivit om detta eller funderar du också på den här frågan? Berätta i så fall gärna kortfattat i en kommentar och bifoga en eventuell länk till ditt inlägg. Normala kommentarer på ovanstående inlägg är förstås också välkomna!

Advertisements

Om Janne
Flumpedagog och förskollärare. Bland annat...

9 Responses to Lärarkompetens och resurser

  1. Jag tror att du har rätt i att det är svårt att ta kritik när man har en begränsad rörelseförmåga. Du skriver om gruppstorlek och planeringstid, och det är de viktigaste faktorerna, men eftersom det här är ”ett grupparbete” vill jag tillägga att möjligheten till fortbildning också är en del i det hela. Det är inte lätt för en lärare att ta kritik för att h*n t ex är för fäst vid matteböckerna eller inte låter eleverna vara tillräckligt kreativa i sina redovisingar om h*n samtidigt inte erbjuds fortbildning i hur man undervisar utan matteboken eller hur man kan använda t ex videokameran i undervisningen.

    Plura skrev i min blogg att det finns en möjlighet att det i den nya skollagen kommer att stå:

    ”26 § Huvudmannen ska se till att personalen vid förskole- och skolenheterna ges möjligheter till fortbildning.

    Huvudmannen ska se till att lärare och annan personal vid förskole- och skolenheterna har nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller för skolväsendet.”

    Den logiska gången är ju att kritik mot en lärare (eller självinsikt om en brist) som har grund i föreskrifterna leder till att huvudmannen blir skyldig att fortbilda personalen inom det bristande området.

    Styrdokumenten är mycket tydliga med att varje elev ska ges möjlighet att studera på sin egen aktuella nivå och efter en individuell plan. Det borde vara lika självklart när det gäller pedagogerna själva.

    Gilla

    • Janne says:

      Tack för ett välkommet tillägg till ”grupparbetet”. Jag funderade precis på resursbegreppet, som ju också är mer komplext än man tänker vid en första anblick. Visst kostar det mesta pengar – och det är också så våra rop på ”mer resurser till skolan” oftast tolkas – men för oss lärare ligger nog fokus på helt andra värden. Måluppfyllelsen, till exempel.

      Att som huvudman bli skyldig att fortbilda lärare som brister i måluppfyllelse känns som en konstruktiv väg att gå. Dels har vi gamla rävar som kanske inte är vana vid nya, alternativa arbetssätt. Och dels har vi unga, oerfarna lärare som kanske av osäkerhet låser sig för mycket vid böckerna.

      Sedan kan man bara hoppas att skollagen lyckas penetrera kommunernas skygglappar. Kommunstyret av skolorna kan vara en veritabel djungel – i min kommun är vi t.ex. ålagda att ha friskvård och erbjuds (om jag minns rätt) 1 000 kronor per person och år för detta. Men de pengarna tas från vår fortbildningskassa, så i praktiken blir det ett val mellan fortbildning eller friskvård som oftast landar i (för) lite av varje.

      Jag misstänker att åtminstone mina rop på ”mer resurser” handlar om den kommunala situationen, mer än en slags allmän hållning. Det är klart att min lärarkompetens sjunker då kommunen missköter sitt skolansvar…

      Gilla

  2. Lisa says:

    Precis! Att ge lärarna möjlighet att göra ett bra jobb handlar egentligen inte i första hand om lärarna själva, utan om att eleverna ska få bli sedda och hjälpta.
    Och då tycker jag att gruppstorlek, lärartäthet och planeringstid är mycket lämplig variabler.

    (Sedan gör det ju inget om lärarna får en sådan arbetssituation att de har möjligheter att överleva. De blir sannolikt ännu bättre då – om inte annat finns de kvar så länge i verksamheten att man hinner utvärdera!)

    Gilla

  3. Lilla O says:

    Jag håller med om dina punkter, speciellt gruppstorlek är viktigt. En aspekt när det gäller kvaliteten är också tillgång till hjälpmedel som datorer. Jag har nu exakt noll datorer till mina nybörjare som definitivt behöver lyssna på svenska och göra några av de tusentals övningar som finns på webben.

    Gilla

  4. Intressanta punkter!

    Jag brukar fundera lite kring detta med lärartäthet. Jag jobbar i en skola där vi har extremt lärartätt. Vår ledning har valt att ha såpass många vuxna som möjligt bland barnen och så få som möjligt bakom ett skrivbord eller bakom en dataskärm, om man säger så.

    En fin tanke. Och bra. Men hjälper det?

    Under negativa dagar brukar jag tänka att även om vi hade en lärare per elev skulle inte alla elever nå målen. Och jag tror tyvärr att det är sant.

    Resurser i form av lärartäthet är bra, men det är långt ifrån allt.

    De resurser jag saknar är kontinuerlig fortbildning, att ha en ständig kontakt med den senaste forskningen och relevant litteratur. Jag saknar tid för reflektion och pedagogiska diskussioner. Jag tror på att alla lärare måste få kompetens att möta alla elever. Och det är ingen kompetens man får som lärarstudent på en lärarhögskola eller på en kort fortbildningskurs. Det är en kompetens som tar tid att bygga upp med hjälp av utbildning och erfarenhet. Och reflektioner och diskussioner med kollegor.

    Kompetens att möta alla elever, tänker ni. Vad är det för luddigt begrepp? Flummigt, kanske t o m?

    Det handlar dels om att alla lärare måste ha en specialpedagogisk kompetens, alla lärare ska kunna ”se” och hjälpa elever som faller ur ”normalitetsramen”. Dels handlar det, enligt mig, väldigt mycket om att alla lärare måste ha kompetens i språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Alla lärare som möter elever med en annna kulturell och/eller språklig bakgrund måste kunna göra en kontrastiv språkanalys, man måste kunna se vad som är en ”normal” andraspråksutveckling eller vad som har andra orsaker. Alla lärare måste vara medvetna om hur en andraspråksutveckling går till och hur man bäst lär på ett andraspråk. (Mer om detta har jag skrivit här: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2008/11/svenska-som-andrasprkslrare.html)

    Att lärare är kompetenta inom sitt ämne räcker inte idag. Man måste vara kompetent inom sitt ämnesområde men man måste även ha en specialpedagogisk komptens samt ha kompetensen att undervisa andraspråkselever.

    Först då är vi komptetenta att möta alla elever.

    Gilla

    • Janne says:

      Det är bra att du problematiserar lärartätheten. ”En vuxen per elev” – den ultimata lärartätheten – är knappast ett konstruktivt mål, även under goda förhållanden. Inte minst för att det vore logistiskt omöjligt att knöka in trettio vuxna i ett klassrum med trettio elever och förvänta sig att någon får något gjort! 😉

      Gilla

  5. Lilla O says:

    Tror det är viktigast med små grupper för att garantera arbetsro, men inte så små att det inte blir någon dynamik alls. Att som lärare sitta själv med en ensam elev är rätt segt om man får lov att säga så… Vi har grupper på mellan 10 och 15 elever med en eller två lärare. Det fungerar bra med vår elevkategori som behöver en spark eller två för att komma igång och därefter regelbundna puffar för att fortsätta.

    Gilla

  6. Lilla O says:

    Håller också med Anna om att det krävs en hel rad kompetenser. Jag borde helt klart läsa mer specialpedagogik!

    Gilla

    • Janne says:

      Specialpedagogik som ämne är lurigt. Blev själv så besviken på de 5 (eller var det 10) poäng jag läste under utbildningens gång att jag gav upp mina planer på att avancera till SpecPed efter några år i yrket. Åtminstone tillfälligt.

      Men en viss grundkompetens på området tror jag behövs, och absolut djupdykningar i form av fortbildning när specifika behov dyker upp.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: