Vems är debatten?

Nu har Flumpebloggen varit aktiv i tre veckor, ungefär. Vi har diskuterat och problematiserat lärarrollen, kunskapsbegreppet, ”ordning & reda” och betyg. Vi har också hunnit med att kika lite närmare på Jan Björklunds inflytande i skolpolitiken (men vi har ännu inte pratat om betydelsen av hans lite hemliga övertagande av ansvaret för lärarutbildningarna) och hans retorik.

Gemensamt för ovanstående diskussioner har varit ”diskutörernas” beredvillighet att hålla ett öppet sinne och ta in flera aspekter av frågan. Vi försöker (och nu talar jag helt fräckt för oss alla) undvika att måla oss i motsatspar – svart mot vitt – eftersom det är en av de underliggande problemen med den nu förda skolpolitiken; den förenklar och polariserar. En återblick:

Lärarrollen: Vi beskrivs som förmedlare av kunskap, vilket medvetet eller omedvetet utesluter en mängd andra uppgifter som på olika sätt ingår i yrket. Jag själv förväntas t.ex. byta blöjor och servera mat dagligen, bara för att ge två självklara exempel på uppgifter utöver kunskapsuppdraget. Vissa delar i uppdraget kan förstås ifrågasättas, medan andra är självskrivna. Men utan att se till dessa ”andra uppgifter” går det inte att föra en på djupet konstruktiv diskussion om lärarrollen. Det blir fragmentariskt och missvisande.

Kunskapsbegreppet: Kunskap blir mer eller mindre likställt med fakta i debatten, vilket medvetet eller omedvetet utesluter en mängd andra aspekter på och av den ”kunskap” vi vill att våra elever skall bära med sig när de lämnar förskolan, grundskolan, gymnasiet eller högskolan. Jag syftar på innehållet i termer som exempelvis ”bildning”, ”erfarenhet” och ”förståelse”. Det är klart att man i den levande diskussionen kan välja att lägga större fokus på en specifik aspekt av kunskapsbegreppet, men det får inte ske på bekostnad av helheten. Kunskap är större än fakta, vilket inte nödvändigtvis blir uppenbart för alla som följer debatten.

Ordning & reda: Behovet av en fungerande arbetsmiljö erkänns förstås av alla, oavsett politisk ståndpunkt. Det här är egentligen mer en fråga om retorik än om flumpedagogik, men den har länge varit central i skoldebatten och väcker fortfarande frågor och skapar missuppfattningar. Och i likhet med ovanstående punkter måste man alltså förstå begreppet i sin kontext. Innebörden av ”ordning & reda” kan inte regleras på central nivå med gränsvärden för buller, placering av skolbänkar m.m. utan hänger istället intimt ihop med hur den individuella läraren arbetar för att nå fram till sina elever (och – förstås – hur väl han/hon lyckas med det).

Betyg: Betygs- och nationella prov-debatten är intressant, eftersom den bygger på den snäva/retoriska beskrivningen av kunskap. Det skruvar till diskussionen ytterligare ett varv. Men för att försöka bibehålla min röda tråd måste man alltså först problematisera att betygen endast mäter en snäv aspekt av kunskapsbegreppet, och därefter ifrågasätta värdet av detta i skenet av den ofantliga massa av erfarenheter som utgör skoltiden. Varför mäter vi och värderar bara en bråkdel av det jobb som utförs i skolan – och varför just denna bråkdel?

Jan Björklund: Han får en egen punkt på listan på grund av sitt inflytande i skoldebatten och -politken. Genom sin retorik bär han det största ansvaret för de begränsade bilder av skolan som dominerar debatten. Självklart är det en ohållbar förväntan att alla aspekter alltid adresseras i debatten, men regelbundna erkännanden från ministerns håll om att ”frågan är mer komplicerad än såhär” skulle vara en välkommen förändring och ett första steg mot en verklig och konstruktiv dialog om skolan.

Nyanserad bild av ett barn?

I alla dessa förenklingar till förmån för debatten skapas onyanserade bilder av skolan som inte helt överensstämmer med verkligheten, men som ändå får representera den. Och när vi som flumpedagoger går in i debatten vågar jag påstå att det är de här bilderna vi ifrågasätter mer än vi ifrågasätter frågorna i sig.

Om skoldebatten vore konstruktiv, skulle vi snart bli varse att våra individuella åsikter antagligen går isär på både den ena och andra punkten. Men än så länge letar vi fortfarande efter den gemensamma plattform en konstruktiv diskussion måste utgå från. En plattform som inte enbart kan utgöras av detaljer ryckta ur sitt sammanhang.

Det ligger på den som styr debatten att skapa denna gemensamma plattform.