Bilden av Jan Björklund

Mats vill belöna Eva-Lotta Hultén med en flumpetröja efter hennes kritiska artikel i Aftonbladet, angående Jan Björklund och hans skolpolitik/-retorik.

Jag blir också uppspelt när jag läser hennes artikel och vill kommentera den här på Flumpebloggen. Men det är svårt att göra det utan att hemfalla åt föga konstruktiv Björklund-bashing. Hans kejserliga utstyrsel blir nämligen tämligen transparent efterhand man läser artikeln.

Hennes argumentation är flumpedagogisk rakt av. Hon lyfter fram komplexitet där Björklund hävdar enkelhet. Hon talar om sammanhang när Björklund dekontextualiserar. Hon förvandlar Björklunds endimensionella och statiska kunskapsbegrepp till en avancerad och dynamisk treenighet. Och hon ersätter den konkreta kunskapsinlärning Björklund förespråkar med abstrakta värden som ”självständigt tänkande, initiativkraft, förmåga att ifrågasätta auktoriteter och att på egen hand hantera och sålla i enorma mängder fakta och påståenden”.

Kort sagt envisas hon med att hävda att (skol)frågan inte är så enkel som Jan Björklund vill få den att verka vara.

Men samtidigt som jag lockas av hennes uppskissade spelplan, där Jan Björklund spelar i vårt motståndarlag, känner jag också en oro. Att placera sig i opposition är att hemfalla åt det förenklande och det missriktat tydliga. Det är klart att Jan Björklund – genom sättet han gör det på – utgör en slags flumpedagogikens antites. Men det betyder inte att det han vill automatiskt står i direkt motsats till det vi vill.

Eller gör det det?

Stämmer verkligen bilden av Jan Björklund som skolans (och barnens) fiende #1?

Annonser

Om Jan Kjellin
Förskollärare med en skvätt socialantropologi i botten.

14 Responses to Bilden av Jan Björklund

  1. Jag skulle nog vilja säga att Jan Björklund är en fiende till den goda skolan. Kanske rent av den största fienden eftersom han med sin makt förvanskar och förstör så mycket.

    Det största brottet mot skolan han begår ligger dock på ett metaplan. Även om jag tycker att hans betyghets och beskrivning av eleverna som bärare av skolans problem är hemska tycker jag att det värsta är hans raljanta och föraktfulla attityd gentemot forskningen. Han menar att fältet är fritt eftersom några entydiga svar inte finns att hitta i forskningen, det visar att han inte är insatt i humanistisk vetenskapsteori. Forskningen sysslar inte med sanningar, den sysslar med att problematisera, visa på dilemman och belysa olika företeelser. Den samlade bilden av skolforskning talar sitt tydliga (om än inte entydiga) språk: Jan Björklunds politik är konserverande snarare än förändrande. Den undervisning han förespråkar är den som i praktiken redan genomförs och som inte fungerar.

    Sedan får kanske Björklund klä skott för ett allmänt problem med skolpolitik: För att kunna göra politik av en fråga måste den förenklas och polariseras så att man kan tycka antingen si eller så. Det gör att det blir väldigt svårt för en forskare att prata med en skolpolitiker. När politikern vill säga att si är bra och så är dåligt vill forskaren ofta peka på dilemman, hur en lösning kan skapa andra problem etc. Det här dilemmaperspektivet tror jag är helt nödvändigt för att kunna bedriva en bra skola, och så länge politikerna gör skolan till en arena för debatt och populism där man vill detaljstyra skolan mer och mer kommer vi aldrig kunna få till stånd en nyanserad och vettig styrning av skolan.

    Gilla

  2. Plura says:

    Nu är väl enögheten här – Kristoffer!

    Ett måste är väl att tacka majoren – för han har lyft skolans vara till ett allmänt diskussionsämne som aldrig s-märkta politiker lyckats med, från sätt Persson själv när han skrotade SÖ och gjorde kommunaliseringen av skolan.

    Sedan vet jag inte var du får detaljstyrning ifrån. Varken departemetspromemorian för den nya skollagen och dagens strydokument pratar om detaljstyrning. Dessa pratar om en mål- och resultatstyrd skola. Vilket innebär att staten satt upp ett antal nationella mål dit skolan ska sträva. På vilket sätt är upp till varje enskild skola att nå med de pedagogsika metoder man väljer.

    Problemet är väl mer att den kommunala huvudmannen inte förstått sin roll och att rektorena är för mycket administratörer och för lite pedagogiska ledare…

    Så om vi pratar detaljstyrning så gå till storms emot lokala skolpolitiker som har noll koll på sitt uppdrag. Hårda ord kanske, men äger sin berättigande. Och om du tycker politiker gör skolan till arena för populism så måste jag i ärlighetens namn säga att den rödgröna röran inte bjuder någon form av motstånd i en idédebatt i förhållande till majoren. Kolla bara debatten inför den nya läro- och kursplanen för grundskolan i mars 09 inför beslutet. Lite grums i marginalen, igen idédebatt precis.

    Sedan att majoren är kontrollfreak är en annan sak. Historiskt kan jag väl lunga dig och andra med att detta aldrig varit en framgångsväg. Kommer att självdö med tiden. Hur mycket än Skolinspektionen försöker överpröva de nationella proven kommer det aldrig innebära en förändring utan bar krusningar på ytan som kommer att självdö…

    Gilla

  3. De senaste två åren har jag pendlat mellan att utse Björklund till ”skolans fiende #1” och mer välvilliga tolkningar i bloggen. Det som skrämmer mig är det stora inflytande som en så uppenbarligen oinsatt person tillåts ha.

    Det är väl därför vi ständigt återkommer till personen Jan Björklund och inte de allmänna idéerna bakom hans uttalanden. Illusion eller ej, men det framstår som att han personligen kan styra utvecklingen utan att ta råd av insatta personer och att han kan införa vilka stolligheter som helst… Han viftar ju ständigt bort invändningar, hur starka de än är och från vilket håll de än kommer. Vad hjälper det att vi (eller facken, forskarna och media) problematiserar när han inte tar åt sig nya infallsvinklar? Det är det som skrämmer.

    Om Björklund endast varit en person som lyfte fram problemområden för granskning skulle jag liksom Plura ge honom plusspoäng för att ha lyft skolfrågorna, men på grund av att han även försöker lösa dem på egen hand genom detaljstyrning och regler kan jag inte göra det. (Ex: problem, det är stökigt i vissa klassrum, lösning, beslagta mobiler och ge eleverna kvarsittning. Problem, elever med utländsk bakgrund har svårt med svenska språket, lösning, ta bort modersmålsundervisningen.)

    Jag håller med Plura om att ”den kommunala huvudmannen inte förstått sin roll och att rektorena är för mycket administratörer och för lite pedagogiska ledare”, men just därför får ju Björklunds stolligheter desto större genomslag.

    Gilla

  4. Plura says:

    Christer – håller med dig om detaljstyrning i enskildheter som du nämner. Det är inte bra.

    Däremot tycker jag mig se att Björklund snubblar på retoriken. Det var stora ord när han la fram departementspromemorian i småbitar i våras. Tonläget var ett annat när han sedan den 15 juni la fram hela förslaget.

    Och ser man på förslaget till ny skollag finns det bakåtsträvande på en del punkter med kontroll och detaljstyrning i enskildheter. Samtidigt kan jag ondgöra mig över att juristerna på departementet i viss hänsyn inte har expertkunskap på områden de inte behärskar. Lagtexten är i vissa delar uppräknade ord utan inbördes samband. Ska bli intressant att studera remissvaren efter 1 oktober.

    Mina diskussioner med departementet visar på en klar skillnad mellan den politiska nivån och tjänstemännen. Byråkratin har en förmåga att bromsa Björklunds iver att genomföra de 100 punkterna FP gick på val till 2006. Vilket jag tror retar honom mer eftersom det som tänkts genomföras riskerar att hamna i mandatperioden 2010 – 2014. Och därmed ”risken” att lagda förslag ratas om det blir maktskifte nästa höst.

    Och Björklunds stolligheter innebär också en förtjutning av statens koppling till skolan. När man skärskådar upplägg i nya skollagen ser man att skolhuvudmannens roll som genomförare minskar. T ex läggs kvalitetsarbetet ner på lärarnivån i skolan. Denna uppdelning fanns inte i den gamla skollagen.

    Så visst Björklund har sina negativa sidor. Men ett kan man inte beskylla honom för – att vara en pratkvarn utan handling……

    Gilla

  5. Detlajstyrningen är kanske inte explicit, däremot definierar den skolpolitiska retoriken hur man böra agera som lärare. Jag tycker att skolpoltiker spiller allt mer över på tjänstemannafrågor. Politikerna bör ägna sig åt vad-frågor och tjänstemännen åt hur-frågor.

    Därför tycker jag att det blir tokigt när man lyfter fram Björklunds handlingskraft och det att han lyfter upp saker på dagordningen som försonande drag. De saker han lyfter fram på dagordningen bör inte vara på den politiska dagordningen. Politikers problemformuleringar och frågeställningar tenderar att sakna verklighetsförankring.

    Det är klart att det finns possitiva delar i hans skolpolitik, till exempel tycker jag att delar av förslaget om lärarlegitimation är bra. Det är också bra att tillåta lärarutbildningar ha intagningsprov, det är i dag alldeles för lätt att komma in på och genomföra en lärarutbildning.

    Gilla

  6. Janne says:

    Kristoffer, Plura, Christer… Ni för en fantastiskt intressant diskussion här! Alla tre säger ni viktiga saker och det som gläder mig mest är hur ni lyckas föra fram Jan Björklunds positiva aspekter.

    Eller om det handlar om hans politik. Christer fick mig att tänka till lite extra när han skriver att ”det framstår som att [Jan Björklund] personligen kan styra utvecklingen”.

    Går det att separera Jan Björklund från den förda politiken? Eller är de två sidor av samma mynt? För hans egen del handlade det nog mycket om att göra intensiv pr för sig själv inför det förestående partiledarbytet, vilket ju lyckades bra för hans del. Och frågan är om inte den här sammansmältningen mellan person och politik kommit som en bieffekt?

    Hursomhelst försvårar det diskussionen, eftersom man kan tolka varje ifrågasättande som ett personangrepp, när det egentligen handlar om kritik/problematisering av politiken. Hur kan vi komma förbi det hindret?

    Gilla

  7. Lilla O says:

    Vill inte tro att Björklund är ond, men visst är han både okunnig och en smula naiv. Varför skulle en förlegad pedagogik vara lösningen på alla problem? Och finns det ens så mycket problem av den art han tror? Håller med Christer om att det är skrämmande att en så oinsatt person har så mycket inflytande.

    Har kommenterat artikeln i Aftonbladet här: http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/09/08/kan-man-mata-kunskap/

    Och förresten, klart Hultén ska ha en tröja!

    Gilla

  8. Plura says:

    Visst, Björklunds slutsatser är lika dåliga som andras slutsatser om statistik.

    Med statistik kan du bevisa vad du vill. Men för engångs skull lyckas Björklund träffa rätt i statistiken och retoriken, i matematiken…..

    Gilla

  9. Hur menade du att han träffade rätt i matematiken?

    Men det känns som att det blir lite skevt när vi liksom blandar Björklunds politik generellt med att diskutera enskilda frågor. Jag tycker förvisso att det finns enskilda frågor där jag tycker att Folkpartiet fört fram bra saker, men det finns enskilda frågor i Sverigedemokraternas partiprogram som också är bra. Folkpartiets skolpolitiska linje generellt tycker jag är åt helvete. Den är konservativ och minskar aktivt lärares och elever spelrum, alltså är den extremt antiliberal, vilket ju bara det är extremt märkligt. Björklunds politik odlar ett förakt för humanistisk forskning och när ett oproblematiserande förhållande till läraryrket. Dessutom är det i praktiken väldigt lite som han faktiskt gör någonting med i skolan. Han kritiserar sossarna för sin förda skolpolitik, men det är bara i detaljer han gör ändringar, de huvudsakliga dragen ändrar han inget i. Skolan kommer att bli ungefär lika dålig som den alltid varit, med skillnaden att ännu mer av lärarnas arbetstid går åt till uvärdering i stället för pedagogik och att det blir ännu svårare för elever som har det svårt att hävda sig.

    Så vad är egentligen vitsen med att hitta försonande drag, då måste man ju bortse från helheten i hans politik?

    Jag har en ganska cynisk bild av politik generellt. Jag tror att röstfiske och populism är så starka drivkrafter för en partiledare att det är viktigare än att föra en politik som faktiskt fungerar. Jag vet inte om det är mindre jobbigt att föreställa sig Jan Björklund som okunnig men snäll eller kunnig och ond.

    Gilla

    • Plura says:

      Om matemaik…jo de undersökningar som Skolverket gjorde om provresultat och slutbetyg visar just det Björklund hävdat om fortsatt försämring av kunskapern.

      Gilla

      • Men innehåller de en diskussion om kunskaperna som mäts? Är det relevanta kunskaper? Mäts de på ett lämpligt sätt? Har försämringen av kunskaper inom ett område kompenserats av en höjning inom något annat? Vad beror försämringen på? Och vilka åtgärder är lämpliga att sätta in?

        Alla svar ger ju upphov till en mängd frågor, och det är väl förenklingen av analysen och lösningarna som känns fel.

        Liksom Kristoffer så tror jag att vi måste se på helheten av den förda politiken.

        Gilla

        • Plura says:

          Håller med.

          Men det är viktigt att skilja på analysen – att kliniskt se vad du ser – till att dra visa slutsatser av det vi ser – utvärdering. Och det är väl här de flesta slarvar. Så lätt att dra slutsatser utan att gjort fragmentiseringen av mätresultatet.

          Det var väl därför Björklund förra hösten gav uppdraget till Skolverket att studera statistiken när han själv blandade bort sig i debatten. Leta gärna upp rapporten på Skolverkets hemsida. Intressant läsning.

          Gilla

  10. Timms-rapporten gav ju Björklund ganska ordentlig smäll på fingrarna då den visade att orsaken till det dåliga internationella resultat berodde på att vi var mer läroboksstyrda och hade för dålig kompetens inom lärarkåren. Visst, han hade rätt i att vi hamnat lågt i timmsmätningen, men han har bara läst halva rapporten, förmodligen eftersom den andra halvan visar att han för en felaktig politik. Sen är ju validiteten av dessa undersökningar intressanta att titta närmare, som Christer var inne på. Vad jag förstår ska det finnas forskning på validiteten i internationella kunskapsmätningar och att den slutsats man kan dra av dem är att internationella undersökningar egentligen bara visar att det finns lite olika skoltraditioner i olika länder, men jag har inte tittat närmare på dessa studier.

    Finland och Korea pratas det också ofta om som föregångsläder i dessa internationella undersökningar, och Björklund framhåller dem som föregångsländer. Ändå verkar han missat att båda dessa länder saknar friskolor och nivågrupperingar. Han vill närma sig deras resultat genom att göra precis tvärt emot vad man brukar framhålla som deras framgångsrecept. Om det nu är så att de är bättre, det beror ju på huruvida man värdesätter de kunskaper som beaktas i Timms och huruvida man litar på att det verkligen är dessa kunskaper som faktiskt mäts på ett bra sätt.

    Gilla

  11. Plura says:

    Det var ju det jag sa…utom på ett område matematik.

    Sen kan vi i evighet diskutera trendanalyser och validitet. Det som tekniker är världsmästare på att dryfta i de internationella sammanhang jag medverkat i. Och inte för det debatten framåt precis.

    Och om jag tittar på den svenska trenden från Skolverket lägesrapporter, sedan mätningarna började, är trenden negativ. Tar man bara de senaste tre åren kan man få den positiv. Så åter igen, statestik kan man använda helt efter sina syften, utan att därför fara med osanning……

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: