Om skolans och lärarens roll i det nya kunskapssamhället

Dagens flumsnackis har varit Anders Mildners kolumn i SvD. Den har inte bara inspirerat till bloggens undertitel (”ett grupparbete”) – den pekar också rakt på problematiken med den trend som idag genomsyrar den skolpolitiska agendan hos i princip varje etablerat parti; ett närmast ensidigt fokus på strukturella frågor utan hänsyn till hur samhället ser ut och i vilken riktning det utvecklas.

Man vill skapa ordning & reda genom att skriva fler regler, samt höja kraven på lärarna att bestraffa regelbrott genom sanktioner och beslagtagande av egendom (genom att öka våra befogenheter på dessa områden).

Man vill göra kunskapen mät- och kontrollerbar genom att öka antalet betygssteg och tidigarelägga obligatoriska och nationella kunskapstester, samt förmå lärare i grundskolans tidigare år att uttrycka sig i betygsliknande termer vid de s.k. utvecklingssamtalen.

Summa summarum vill man bibehålla en hierarkisk struktur där eleven – i all välvilja – placerats längst ner på stegen i en slags passiv roll som kunskapsmottagare. Där definitionen av ordning & reda kommer upp- och utifrån, liksom mätningen av den neutrala kunskapen. Och där läraren sitter någonstans mitt på stegen och varken kommer upp eller ner, eftersom han inte är mer än ett kunskapsförmedlande verktyg i händerna på den som för tillfället har den politiska makten.

Men, som Mildner frågar sig: När kunskapen går att hitta på Google eller Wikipedia, vilken blir då skolans och lärarens roll?

Christermagister svarar att ”vi ansvarar för att ställa frågorna som skapar nyfikenhet, att hjälpa till att sålla i informationsflödet, att öppna tankarna för nya lösningar och alternativ i samspel med eleverna och för relationerna mellan ”grupparbetets” deltagare”.

Någon skulle säkert tolka det som ett steg åt sidan. Bort från klassrummets mitt och in i skymundan. Men lite eftertanke säger att Christers svar handlar om det motsatta: Att bibehålla sitt läraransvar och jobba för att vara den garant som ser till att kunskapsinhämtningen och –bearbetningen sker under ordnade former, att den är konstruktiv och att den stimulerar elevernas egna initiativförmåga.

Något man inte uppnår genom påtvingad ordning eller fler betygssteg.

Annonser

Om Jan Kjellin
Förskollärare med en skvätt socialantropologi i botten.

21 Responses to Om skolans och lärarens roll i det nya kunskapssamhället

  1. Spännande att den här bloggen äntligen har kommit igång! 🙂

    Det jag skrev om är ju förstås inte skolans och lärarens enda åtaganden, men i förhållande till det faktum att nätet svämmar över av ”kunskap” så tycker jag att den uppgiften definitivt gör att läraren fortfarande har en viktig funktion.

    Jag skulle kunna berätta målande om hur det gick när en elev på mellanstadiet skulle leta ”kunskap” om ett djur och satte sig vid daorn och sökte på ”mus”… Men jag tror att ni förstår i alla fall! 😉

    Gilla

  2. Plura says:

    Är inte lärarnas roll att se eleverna för de individer de är och stimulera dem till att prestera. Ta nians matte i femman och låt ungarna lösa problemet utan att ha förutfattade meningar om vad man ska lära sig i just femman. Ger mig tus…
    på att de löser problemet.

    Lärare borde snarare vara mentorer som inspirerar……

    Gilla

    • Janne says:

      Vilket härligt förslag, Plura! Jag har själv goda erfarenheter av att sätta sjuans engelskabok i händerna på en fjärdeklassare – förvisso var omständigheterna i det här specifika fallet inte sådana att jag kan kalla mig ”inspirerande mentor”, men principen är nog densamma.

      Elevernas utveckling följer sällan kursplanen, men den rigida (och allt rigidare) struktur som genomsyrar skolan tvingar ändå eleverna att anpassa sig till kursplanen, istället för tvärtom. Och det är klart att den här stelheten kommer att öka i takt med att de nationella proven blir fler och omdömena blir mer betygsliknande.

      Det blir viktigare att följa kursplanerna i de här ämnena, vilket i sin tur gör dem sårbara och det i sin tur riskerar att göra dem mer och mer detaljerade och därmed svårare att följa. Ond cirkel.

      Gilla

      • Plura says:

        Ser problemet! Men behövs det inte lite civil olydnad ibland. Det är ju trots allt det uppväxande släktet som ska bör uppsamhället. Då bör de fått chansen att lära sig att ta egna initiativ.

        Som jag sagt tidigar i något bloggsammanhag. Alla är vi ädelmetaller dock med olika smältpunkter.

        Gilla

      • Det beror lite på hur du menar med civil olydnad Plura…

        Nu kommer det ju att finnas nationella prov i både år 3 och 5, och allt fler skolor skriver detaljerade uppnåendemål för samtliga årskurser eftersom trycket på betygsliknande skriftliga omömen ökar. Trots att det står i läroplanen att eleverna har rätt att utvecklas i sin egen takt innebär det alltså att varje år, eller t o m termin, har färdiguppställda mål som ska uppnås; av alla, samtidigt…

        Att mäta, utvärdera och ”åtgärda bristerna” i den här måluppfyllelsen är ingenting man bara ”glömmer bort”…

        Fördelen är ju att man faktiskt kan upptäcka elever som behöver extra stöd, vilket är intentionen, och nackdelen att man tvingar alla elever att arbeta i samma tempo. Man tvingar in dem i en mall som inte passar de flesta; det går antingen för snabbt eller för långsamt.

        Jag anser att det finns bättre sätt att hitta de elever som behöver extra stöd. Att nackdelarna överväger fördelarna. Nu är jag rädd att man kommer att hitta en massa ”elever i behov av särskilt stöd”, som inte alls är i behov av något särskilt stöd, bara av att få arbeta i sitt eget tempo. Det extra stödet som sätts in är inte bara en onödig kostnad, det kan vara direkt skadligt för eleven om det utförs på ”fel” sätt. Det finns undersökningar som visar att de elever som ”slipper” stödundervisning i en liten grupp klarar sig bättre än de som får stödet… Eleverna hade samma utgångsläge (så gått det nu går att mäta i dessa fall).

        Gilla

  3. Plura says:

    Christer, jag är medveten om en form av strömlinjeforming när den nya läro- och kursplanen ska skrivas. Läroplanen tar ju om hur skolan ska bedriva sitt pedagogiska arbete och kursplanen vilka krav på resultat elever ska nå i olika ämnen.

    Min poäng är att den betygsskala vi ännu har med G, VG och MVG kräver olika pedagogiskt arbete vid undervisningstillfället.

    Har en känsla av att den likriktning som det finns rädsla för är obefogad. För varje utbildningstillfälle är unikt. Vad Davidssons utredning visade på var att många skolor inte hade en aning om vilken läroplan man skulle driva verksamheten efter. Lika lite hade man ett kollegialt sätt att ställa upp kriterier för de olika ämnena och hur bedömningarna skulle göras.

    Även om uppdraget Skola 11 innebär att kraven ska vara tydliget på vad som ingå i ämnesmålen kommer tolkningsutrymmet att bli stort. Är inte så enkelt att på central nivå skriva detaljerade krav. Det är nog ett önsketänkande från den politiska nivå. Men vi får väl hoppas att Anne-Marie kan bringa någon klokskap till Skolverket i arbetet.

    Gilla

    • Bristerna i skolornas egna arbete med mål, kriterier och bedömning är just det som gör att jag är rädd för att den ökade fokuseringen på nationella prov, och betyg i lägre åldrar, kommer att innebära en skadlig likriktning. Man följer då slaviskt de mest konkreta instruktionerna (kursplanerna).

      Men visst är varje tillfälle unikt och med ett gott samarbete på skolorna runt dessa frågor så blir det säkerligen bra i alla fall.

      Gilla

  4. Plura says:

    Fokuset på den lätta vägen är en styggelse och säger bara att de pedagogiska ledarna inte har kraft att stå för en pedagogisk metod och uppfylla läroplaner och kurplaner.

    Att slaviskt följa läroplaner och kursplaner innbär bara att det går åt skogen!!!

    Varje skola och arbetslag måste se till att skapa mål och kriterier som speglar den egna vardagen. Och därmed inrikta arbetet att nå de nationella målen. Inte rakt av ta det som finns i styrdokumenten. Allt arbetet tar tid och måste göras i små steg. Då är bedömningen viktiga och resultatet av dem är betyg. Hur många har förstått detta, bedömning är inte betyg.

    Det är detta som jag redan idag lär skolledare och lärare. För om slaviskt följa bokstaven kommer det att bli samma ”oreda som idag”……

    Gilla

  5. En insatt skolledning med visioner och tid att samarbeta runt den pedagogiska verksamheten är två saker som de flesta lärare nog sätter högt på önskelistan!

    Janne, jag minns bestämt att jag läste ett inlägg om ordning och reda här i bloggen i natt… Vad hände med det?

    Gilla

    • Janne says:

      Det har ramlat tillbaka ner i utkastskorgen. Ämnet är svårt och det gäller att angripa det på rätt sätt.

      Hav dock förtröstan. Det bör komma tillbaka i en eller annan form innan helgen är över – förhoppningsvis redan ikväll! 😉

      Gilla

  6. Jag tyckte att det var ett bra inlägg. Du får väl inte prestationsångest nu? 😉

    Gilla

  7. Vilken underbar blogg! Och jag gillar verkligen underrubriken – ett grupparbete. Fantastiskt! =)

    Jag är nog en flumpedagog. Jag skriver nog för jag har aldrig tänkt i de banorna förrän jag började tänka att det nog är motsatsen till Björklunds korvstoppning (var det så du beskrev det, Christer?) och om så är fallet är jag en STOLT flumpedagog!

    Jag skrev nyss ett långt svar (ärldens längsta kommentar?) inne på Dagens skola, http://www.dagensskola.se/kronikor/gamla-sosseraevar-struntar-i-skolan, och jag kan kopiera in det svaret här: (det är inte publicerat ännu)

    Jag har svårt att förstå hur någon som arbetar i skolans värld kan tycka att Björklunds och fp’s utspel leder skoldebatten framåt. Snarare bakåt!

    Odning och reda, beslagtagna mobiler och kepsar av. Allt detta har vi haft befogenheter att klara av hela tiden, under alla år. Det är inget nytt att vi lärare får ”beslagta” en mobil. Det behövs ingen ny skollag för det.

    I mina ögon är det att börja nysta i helt fel ände!

    Vi måste fråga oss VARFÖR det är så att en skolminister ska behöva ödsla tid och energi på att försöka stifta lagar och regler för hur det ska bli ordning och reda i skolan. Vi måste fråga oss VARFÖR så pass många barn och unga idag väljer att trotsa i skolan i stället för (som det brukar vara) i hemmet. Vi måste fråga oss varför så många föräldrar idag abdikerar och inte orkar vara föräldrar, inte orkar sätta gränser, inte orkar/hinner/vill ta konflikterna med sina barn.

    Vi måste våga ställa frågan varför ingen ser barnen i tid. Förskola, skola, sociala myndigheter, alla ”pratar” med varandra men inget händer. Huvuden stoppas djupt ner i sanden. ”Äsch, han börjar snart i skolan…” ”Vi har bara en termin kvar, sedan tar de över 4:an…” Eller i 6:an. Sedan tar polisen över. Och bollar tillbaka till soc.

    Ordning och reda? Hur ska skolan kunna skapa ordning och reda i barn som mår såpass dåligt? Om Björklund visste vad han talade om skulle han se till att det satsades resurser där de bäst behövs. I början.

    Stötta föräldrar som behöver. Mindre barngrupper i förskolan. Ökade resurser till skolan, elevvården och socialtjänsten.

    Först när det är någorlunda ordning och reda inuti barnen kan vi se en utveckling.

    Och när det gäller kunskap och synen på den så vet jag inte riktigt vad Björklund menar när han hela tiden påpekar att det inte har fokuserats på kunskap i ”flumskolan”. Kunskap är föränderligt. Kunskap är mycket. Kunskap är allt. När Björklund gick i skolan kanske man kunde lära sig allt man ”behövde”, man kanske till och med kunde lära sig det utantill. Men till vilken nytta?

    Kunskap idag finns överallt. Alla kan ta del av allas kunskap om man kan läsa och ta till sig information (och då även kunna sålla den). Vår största uppgift som pedagoger idag är att väcka lust att lära, att stimulera nyfikenhet, fantasi och kreativitet. För vad är väl kunskap om man inte vet vad man ska göra av den?

    Mer om vad jag tycker om Björklund och hans icke-vetenskapliga uttalanden kan man läsa här: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2008/11/svenska-sprket-genomsyrar-alla-mnen.html

    Gilla

    • Janne says:

      Vilket spännande och långt svar! Du är absolut en flumpedagog i mina ögon. 😉

      Ditt tal om ”ordning & reda inuti” är lika tankeväckande som självklart. Felet börjar inte i skolans struktur – och även om man kan se en strävan i Jan Björklunds politik att förstärka skolans möjligheter att korrigera felet i fråga, så kan jag bara konstatera att han börjar i helt fel ända.

      Jag vill också passa på att tacka för länken till Dagens Skola, en sajt jag faktiskt inte kände till. Skall bli intressant att utforska den när jag får tid!

      Gilla

    • Plura says:

      Intressant det du skrivit. De enda beständiga kunskaperna är svenska, engelska och matematik. Utan dessa knäcker man inte koderna i de andra. Och som du säger, de finns över allt och alltid. Problemet är väl att inte alla har en kritisk förmåga att bedöma rimligheten…..

      En viktig sak jag tycker skolan måste börja lära ut mer av än bokstavs tro….blir annars för mycket fundamentalism eller taliban över det….

      Sedan det här med ”ordning och reda”. Håller med till tusen….men, även om majoren är kontrollfreak, är det inte det stora i lagen.

      Det stora är att från och med den dag lagen tas kommer alla skolor att tvingas ha samma läroplan och att skolan ska vara mål- och resultatstyrd. Samtidigt innehåller lagen krav på ökad måluppfyllelse. Vilket innebär att både verksamheten och resultatet (vad ungarna lär sig) ständigt ska förbättras….så lagen är lite mer än bara det du säger…..

      Men kan förstå att majorens retorik kan fastna i halsen…..

      Gilla

      • Janne says:

        Det är viktigt, det du säger om att ordning & reda inte är det stora i alliansens skolpolitik. Inte minst eftersom det är sant. De senaste månaderna har Jan Björklund faktiskt visat, både i ord och handling, att han har mer på agendan än så.

        Men jag hänger inte riktigt med när du säger att alla skolor kommer att tvingas ha samma läroplan… Alla grundskolor lyder väl under Lpo 94? Förtydliga dig gärna! 🙂

        Gilla

      • Självklart, plura, är lagen mer än ”ordning och reda” och det andra jag skrev om. Och det tror jag att du vet att jag vet. 😉

        Det är väl egentligen inte lagen i sig jag retar upp mig på (även om jag gillar att diskutera hur pass ”rättvist” betygsystem vi har, eller hur pass trovärdiga alla ”resultat” är… Mer om det i detta inlägg: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2008/10/jmfra-skolresultat.html )

        Och sedan ska jag väl i ärlighetens namn säga att jag har lite svårt för Björklund ända sedan han var skolborgarråd i Stockholm och vägrade prata om ämnet svenska som andraspråk (som jag brinner för), han malde på om och om igen av behovet av speciallärare medan vi som arbetar med svenska som andraspråk vet hur pass viktigt det är att ALLA lärare är insatta i vad det innebär att gå i skolan, och inhämta kunskap, på sitt andraspråk. Mer om det här: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2008/11/svenska-som-andrasprkslrare.html

        I Stockholms stads skolplan, under Björklunds tid som skolborgarråd, nämndes andraspråkseleverna och deras situation med två-tre rader i en tjock inbunden ”bok”. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut hur många elever med utländsk bakgrund som går i Stockholms skolor. Man behöver inte heller förlita sig på resultat för att förstå att just dessa elever är överrepresenterade bland de som går ut år 9 utan godkänt i kärnämnena.

        All forskning visar att elever som kommer till den svenska skolan och har skolbakgrund från sitt tidigare hemland utvecklas snabbare om de får ämnesundervisning på sitt modersmål. All forskning visar även att barn har lättare att lära sig ett andraspråk, och inhämta kunskap på ett andraspårk, om de har ett utvecklat modersmål. Alltså borde vi satsa mer på att utbilda kompetenta modersmålslärare.

        Men Björklund… vad säger han?

        ”Jan Björklund säger till DN att det inte finns några planer på att ändra uppläggningen med modersmålsundervisning men att han själv anser att det är viktigare att lära sig svenska än att studera sitt modersmål. Framför allt för integrationens skull.” http://www.dn.se/nyheter/sverige/hemsprak-ger-elever-battre-betyg-1.469283

        Så. Det är nog mest Björklund jag retar upp mig på. Och Folkpartiet.

        Nu kanske du förstår mig lite bättre. 😉

        Gilla

      • Plura says:

        Jo, visst har alla grundskolor Lpo94.

        Dock har det ju varit en förtvivlad debatt om de konfessionella fristående skolornas religionsundervisning och den tänjning av begreppen i läroplan. För att då tydliggöra det hela är lagen tydligare på att de normer och värden som omfattas av läroplanen inte kan frångås. 1 kap §9 styr detta och har för mig om det är samma paragraf eller en annan står samtliga skolformer uppräknande på kravet att följa läroplanen.

        Som det är nu kan fristående skolor slira utan att staten kan säga något. Här kommer säkert majorens sanktioner att tillämpas av Skolinspektionen. De som inte uppfyller kraven kommer att bli av med undervisningsrätten, som jag tolkar det…..

        Gilla

      • Plura says:

        Visst Anna – jag håller med dig. Efter att både jobbat hemma i Sverige och i internationella sammanhang har jag förstått vikten av att kunna sitt modersmål. Utan det är du ”lost in your mind”. Eftersom modersmålet ger dig möjlighet att formulera problemet och hitta relationen till främmande ord.

        Och man kan väl inte begära för mycket av knallen som blev major och stått och rytt till bassarna på kasserngården.

        Nu var jag stygg, han har i varje fall gjort ett gått. Fått fart på skoldebatten i breda lager som aldrig Östros eller Baylan lyckades med. Problemet är väl snarare att han har få retoriskt skickliga motståndare. FP har ju inte något motstånd i stort utan oppositionen grymtar bara och accepterar. Se bara beslutet i mars i riksdagen om den nya läro- och kursplanerna, ett beslut utan idédebatt. Samma kan jag skymta i skollagsförslaget, där har juristerna staplat ord bredvid varandra utan sakkunskap eller innebörd så pargraferna blir meningslösa i sig.

        Sedan har jag fått glada anekdoter om Björklund från förre rektorn på Östermalmskolan. En om hans eviga höjdhopp-snack på konferenserna ni hade…..

        Gilla

  8. Pingback: Krishantering i skolan « Christermagister

  9. Anna, du ÄR flumpedagog, och gör rätt i att vara stolt! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: